Intensiv bebis

Min son är också busig, all min tid just nu är för honom, men jag tycker att det bara är kul. När man börjar jobba ska man sakna den tiden. Så njut istället. Leka med henne, krama. Hon är ett tidigt barn om hon redan kan stå i sängen. Min kryper så himla fort. När jag lagar mat då är han med mig i köket och jag berättar för honom om allt jag gör, han leker med sina leksaker eller kryper fram och tillbaka på golvet och jag har koll på honom. Skaffa leksaker som låter, de brukar gilla det.

Min son var likadan, var helt slut och hade inte heller någon avlastning.

Men det lättade när han blev ett år ca och kunde ta sig runt och fixa själv.

Han var väl frustrerad helt enkelt.

Har en 8 mån bebis hemma, detta är mitt tredje barn och inget av dem andra var så här intensiv!!! Det är som om han går på batterier hela dagen och vi kallar honom "duracellkanin" . Sedan han var nyfödd har han aldrig sovit mer än 15 min powernaps. Han avskydde att åka bil och vagn och jag har frågat flera läkare om han inte mår dåligt av att aldrig sova. MEN då svarar dem att om han är nöjd, glad och går upp i vikt så är han fysiskt frisk. Han är bara ett aktivt barn?

Jag älskar honom såå mycket men är självklart också trött och helt slut på dagarna. Jag fixar att inte sova på nätterna men blir ju slut av att han aldrig sover på dagarna. Han har krypit och klättrat i en och ½ mån och är på allt hela dagarna. Så det är att springa och passa hela tiden. För att orka: jag tänker att detta är en kort period, snart sover han på nätterna, snart blir han större och allt blir lättare. Men jag försöker också någonstans njuta eftersom jag just vet att detta inte är för evigt och att han blir större. Tidigare med dem andra barnen har min man varit borta vissa kvällar för att träna men det har han fått sluta med den här gången för jag orkar inte ta både dag och kväll i dagsläge.

Duscha får jag göra på kvällarna när han sover och laga mat blir när mannen kommit hem. Det går inte med en aktiv krypandes bebis!

Vissa bebisar är bara extra allt... Har du hört om s k high need-babies (även kallat överlevnadsbarn på svenska)? Bifogar en länk, kanske känner du igen en del?

www.askdrsears.com/topics/health-concerns/fussy-baby/high-need-baby/12-features-high-need-baby

Lana Silin, det handlar inte om busig bebis på det sättet. Självklart aktiverar jag mitt barn och älskar henne mest. Leksaker som låter, alltså vill inte vara snipig men självklart har jag det. Hon lever rövare hemma och plockar och undersöker allt från kastruller till verktygslåda. Jag har provat allt! Verkligen allt, tom köpt 4 olika vagnar för att se om det är så att bebis kanske åker obekvämt och får ont därför hon vägrar åka vagn också...

Tack för länken minerva. Och att få höra av er andra att det är så, att det faktiskt går över. Ibland blir man så lugn av att höra om andra har samma problem. Tror lite att man (eller jag iaf) kan tycka det är skönt att få en bekräftelse på att man kanske inte har gjort fel eller att det är fel på bebisen. Utan att det bara är så. Och visst ska man njuta av dom små intensiva pluttarna! Det är nog det viktigaste av allt. Mindfullness. 
 
Det som är positivt är att man/jag gått ner så mycket i vikt, och kan äta precis vad jag vill. Har inte haft lätt att gå ner i vikt innan. Lever för det mesta på lättillgänglig högkaloriföda, typ jordnötssmör hehehe... 

Hej, jag känner igen mig massor. För 6 år sedan fick vi en pojke som i stort sett satt på egen hand (lite överdrivet ) på bb och som inte var nöjd mer en ett par minuter i taget. Han sög musten ur oss!!! Åt hela nätterna, sov max 10 timmar som nyfödd och skulle bli buren jämt! Gillade inte att åka bil, sitta i babysitter, ligga på en filt etc, det var våra famnar som gällde. Svårsövd till max och vi sover fortfarande med honom  Dessutom hade ungen kolik från helvetet....

Som andra skrivit så blev det bättre runt ett år, ett och ett halvt kanske, sen har han varit den underbaraste lättsammaste ungen i världen. Social, duktig att vara med på vuxengrejer, snäll och go. Men som sagt, sover gör vi fortfarande tillsammans men nu tycker jag också att det är mysigt.

Blev gravid igen jan-14 och skulle få bebis i slutet av oktober (vi var tvungna att vänta lääääänge med barn nr två efter den där upplevelsen) och alla sa att inte får ni ett kolikbarn till, barn nr två är alltid mycket lugnare....Vad tror du händer...ut kommer den mest bestämda tjejen i världen. Stadig från dag 1 och kräver uppmärksamhet till max..kolik konstaterades av läkare på bvc när hon var 3 veckor gammal. Nöjd i 5 minuter sen låter hon hela världen veta att hon är missnöjd. Det är bära konstant, roa och visa varenda pryl och tavla vi äger. Hon är exakt likadan som storebror.

Bitter...ja lite för jag ville verkligen ha en "normal" bebis den här gången. Sa att jag inte skulle palla en till. Men det gör man. Och nu vet jag att det går över och att hon säkert blir helt underbar om sisådär ett år

Generna måste det bero på för det finns inte något i våra liv som är sg likt sen storebror var bebis, så miljö går bort. Jag har konstaterat att vi får sånna här bebisar!

Min lille kille är 7 månader men han är precis likadan och inte sover han knappt någonting heller. Just nu har han kommit på att det är jättekul att fara runt i sin gåstol. "Då kanske man hinner med att laga mat för en gångs skull", tänkte vi. HAHA! Nu når han ALLT och går precis var han vill! Ibland vill han ha med oss, men ibland kör han ifrån oss - och då alltid för att få tag i saker som han vet att han inte får ta i annars eller för att leka Kamikaze genom att jobba upp sådan fart att han med en smäll far in i väggen eller möbler med inte så trevligt slutresultat alltid.

Något som har hjälpt oss mycket är att gå ut varje dag. Inte bara i vagn, utan på lekplats. Lekplatsen är full med snö och is och det finns inga andra barn där ute nu så här års, men vår lille kille älskar det. Om han får gunga en liten stund och kravla runt i den snöfyllda sandlådan en stund och banka med en spade, så har vi sedan en helt annan liten bebis när vi kommer hem. Vi går ut i alla väder, i ösregn och i snö, eftersom han timmarna efter är lite mindre intensiv. Det hjälper jättemycket och jag lovar att efter ett tag så genomlider man gärna en timme i kyla och snöblandat regn för att kunna sätta sig ner och pusta ut en stund sedan. När vi kommer hem igen så är han oftast mycket lugnare och har nu till och med börjat kunna lugna ner sig så pass mycket att han kan sitta bredvid oss i soffan i en halvtimme djupt koncentrerad med sina leksaker, utan att man behöver fara runt som en galning efter honom.

Var glad att du har en liten tjej som vet vad hon vill och som vill utforska världen! För varje grej hon petar på och undersöker lär hon sig något. För varje gång hon vill vara i din famn så vill hon ha kärlek och trygghet. Sätt gränser när det behövs (var tydlig och säg bestämt nej om hon drar i saker som är farliga) men låt henne annars utforska sin omgivning. Jag tänker hela tiden att min son utvecklas och lär sig för varje grej han drar i och varje samspel med honom lär honom ytterligare några saker. För en vecka sedan upptäckte han kökslådorna. Om han sitter en liten stund i gåstolen så tar han sikte på dem direkt. Vi lade alla ofarliga saker i lagom höjd och satte lås på de andra. Efter några dagar kunde han öppna lådan själv och nu har han upptäckt att man kan öppna och stänga andra lådor. Tänk, det hade han inte lärt sig om vi inte hade låtit honom göra det - och vi blev så där mesigt föräldrastolta! Var stolt över varje framsteg hon gör, då är det också lättare att ta sig igenom allt som är så intensivt. Försök att hela tiden utgå från en positiv synvinkel (det är svårt men till slut går det) och prata hela tiden hemma om de framsteg hon gör. Det har underlättat mycket för oss.

Något som också har underlättat för oss är att skapa rutiner kring nästan ALLT. Det kan tyckas tråkigt men det gör också att han har börjat få tålamod att vänta lite om det skulle behövas, eftersom han vet vad som händer och vad som sker härnäst. . Mellan varje nytt moment kan han hålla sig till tåls en stund så att man själv hinner borsta tänderna, klä på sig etc. Rutinerna får ju ändras lite ibland men så här gör vi just nu. (lägg märket till att vi varvar riktigt intensiva aktiviteter med lugna aktiviteter - det har gjort att vi kan få lite lugn och ro ibland)

__________________________________________________
Välling

Påklädning och tandborstning

Leka "ensam" på golvet i ca 10-15 minuter (det här tog ett tag att vänja honom vid. Vi började med två minuter och utökade sedan succesivt) så att man får tid att göra i ordning en macka eller förbereda något inför lunch etc.

Leka tillsammans (efter det brukar jag borsta tänderna - han tittar på och accepterar det ääntligen!)

sova 20 min (han blir trött ca 2 timmar efter att han har vaknat)

direkt efter att han har vaknat: dansa/lyssna på musik/måla med fingerfärg/leka med vatten/fara runt i gåstol eller annan intensiv aktivitet

Sjunga 5 sånger

sedan läsa bok  (vilket gör att han dels varvar ner och dels vet det snart är lunch och då kan han vänta en stund efter boken medan man gör i ordning)

Lunch

Bada/tvätta sig

Sova middag (med ca en timmes nattning av dundertrött bebis)

Gå till lekplatsen DIREKT efter middagssovningen. Efter lekplatsen passar vi ibland på att mata ankor, gå och handla, göra ärenden. Oftast tycker han då att det är ganska okej att sitta i vagnen eftersom han är trött efter lekplatsvistelsen (och ankor är kul! Så de stannar vi vid en stund på vägen till och på vägen från affären)

Komma hem och dricka en flaska välling i soffan

Leka LUGNT i soffan bredvid mig eller sambon eller i knät på någon av oss (Ja! Det funkar äntligen! I 20-30 minuter kan han sitta själv bredvid oss och leka med sina leksaker - vi lyckades med det här genom att vi båda varje kväll satte oss i soffan - han vill ju vara där vi är - utan tv/dator/musik i bakgrunden och bara pratade och sjöng tillsammans med honom. Nu är han nöjd en stund med att vi bara sitter bredvid medan han leker och det gör också att man får tid att kolla mail/läsa tidningen en stund)

Leka något kort men väldigt intensivt

sedan sätter vi oss i soffan och läser en bok. Därefter är det nedvarvning: sitta i knät, sjunga sånger, leka jättejättelugnt.

Nattning.

Ja, jo visst känner jag igen det. Jag tror att folk som inte har haft en intensiv bebis helt enkelt inte har en aning om hur det är. Jag var alltid fascinerad över alla bebisar som satt nöjda och tysta i sina vagnar eller bilstolar. Det var så långt man kunde komma ifrån min verklighet. Med min yngsta låg jag i en sal med fem andra nyförlösta mammor och bebisar och det kom in ett gäng blivande läkare som skulle få träna på att undersöka bebisar. Fem bebisar fann sig i att bli försiktigt undersökta medan min lilla tjej skrek som om de försökt mörda henne (knäpptyst och nöjd i min famn dock). Efter ett antal försök under dagens lopp så gav de helt enkelt upp. Jag tror att det var då som jag insåg att hon var som sina storebröder.

Eller som den gången jag försökte vara med på en mamma-bebi-pilates-klass med min äldste! Jag ville ju så gärna att det skulle funka...

Och det är ju inte kolik, för med mina så var de otroligt nöjda och glada bara man gjorde vad de ville - höll dem i famnen, undersökte världen runt omkring, ammade och ammade och ammade - och absolut inte försökte spänna fast dem i vagnar, sitsar, säten, sängar, filtar... 

För mina barn blev det lättare vid treårsåldern. På riktigt då. Visst kunde jag se hände det mycket innan dess, men det var först vid tre som den där hela-tiden-på-helspänn-perioden gick över. 

Inafina77-

Mitt barn nr 2 var en liten vildbatting och ställe till med stora utmaninar i vardagen för mig. Känner igen mig i det du beskriver. Jag var helt slut, att vara med i mammagrupper och träffas på öppnaförskolan var ett moment 77. Han var så bestämd som liten och överallt, inte intresserad av kontakt, och svag i samspelet, han visade tydligt när han var missnöjd och var inte intresserad av att sitta och mysa i knät, jag fick anstränga mig mycket för att samspela med honom. Så nyfiken på livet och ville utforska allt och det gick i 110! Det var svårt att bedöma när han var trött och han var väldigt missnöjd på kvällen när han skulle sova. Kunde ta evigheter innan han somnade den bestämda lilla pojken som bara ville vara uppe och springa runt. Men när han väl somnade efter många ansträngningar av mig och min man så sov han hela natten. Tack och lov! Iite återhämtning behövdes när han var så intensiv. Vi testade fem minuters metoden och försökte vara konsekventa med att titta till honom var 5:e min och han skrek, lugnade inte ner sig. Första kvällen tog det två timmar innan han somnade. Detta är 10 år sedan och då var femminuters metoden högt på agendan, idag ifrågasätter man den mera. Med stöd av BVC fortsatte vi med fem minutersmetoden varje kväll. Till slut somnade han snabbare.  Det var vår räddning, för vi fick sova på nätterna och orkade med hans intensitet under dagarna.

Jag var väldigt aktiv som småbarnsförälder på den tiden. Precis som Amanda84 skriver så hjälper det att vara strukturerad och sysselsätta barnet. Jag upplevde att utomhuslek var det bästa sättet att aktivera min son på, han älskade att gunga och om han fick så skulle han kunna gunga i timmar. Jag tror nog att det fick honom att varva ner för stunden. Att vara ute var så gynnsamt på många sätt, dels blev livet mer lustfyllt och man glädjes mer åt sonens framsteg och nyfikenhet. Jag spenderade mycket pengar på bra utomhuskläder, inte bara till lillen utan till mig också. Det spelade ingen roll om det regnade och var geggigt, allt var kul, bara han inte blev blöt och kall. Det gick inte att ha honom i vagn om han inte hade sele på sig, och då gallskrek han. Han skulle gå! Det gick inte att läsa böcker för honom för han var inte intresserad och vill inte sitta still. Första gången vi läste en hel bok tillsammans var han 6 år, sedan dess har han fått upp intresset för böcker och läser vi varje kväll. Det var vid den åldern som han började lugna ner sig i sin intensitet. När han var fem år fick han diagnosen atypisk autism. Då fall många förklarningar på plats och vi fick gå flera utbildningar genom hab, angående autismspektrumstörningar. Och fick mycket stöd och strategier för att hantera vardagen.

Jag förstår hur tufft det är att ha ett sådant pass intensivt barn och jag skickar styrkekramar till er alla, man behöver lite avlastning emellanåt för att vara på topp hela tiden. 

Hej! Jag undrar mest hur det gick för din dotter? Min dotter är exakt likadan och jag är helt slut