Vi som fått barn efter IVF/ÄD 2014/2015

Bonifacio: Grattis!  Graviditetstester mäter ju graviditetshormon så ger det utslag så har du graviditetshormoner i blodet, dvs du är gravid! Blodprover kan man ta av andra anledningar men visar testet positivt så är du gravid.

Vsg: Så underbart det lät med hotellövernattning! Jag fick ut pengar på försäkringen för både preeklampsin och snittet iom att det var akut. Min man tyckte jag skulle använda varenda krona på något till mig själv så nästa sommar/höst tänkte jag dra på spa och lyxa till det ordentligt.

Låter som att du har en kul vecka! Njut!

Är ju inte heller nåt stort fan av välling men det är ju egentligen bara utspädd gröt och det verkar ju funka för Lovisa. Jag stör mig nog bara på att det verkar vara en sådan absolut sanning i vissa kretsar att alla barn _ska_ dricka välling, av princip liksom. Och så är det ju inte...

Bell: Angående syskonförsök så tror jag att det är bra att sätta upp en gräns för när det får vara bra, precis som ni gjort. Tror det är lätt att det tar upp för mycket kraft och energi från det/de barn man redan har annars om man inte ser upp. Vi satte också en gräns för hur mycket vi skulle försöka. En donator men med ett "rimligt" antal embryon, dvs hade det blivit väldigt få så hade vi kört med en donator till men vi ville inte göra hur många försök som helst och inte fortsätta med donator efter donator i en massa år.

Nu är vi överens om att ha kvar de elva vi har i frysen ett tag till, mest för min skull; att jag vill känna att jag på nåt vis fortfarande har en chans så länge jag skulle haft det om jag hade kunnat få barn på naturlig väg. Vi är också överens om att inte använda preventivmedel. Det är så oerhört liten chans att jag skulle bli gravid på hemmaförsök så skulle jag bli det skulle det vara välkommet. Fast vi är nog klara med barn nu. Känslomässigt vill jag nog egentligen ha ett barn till. Jag önskade mig fler syskon när jag var liten (vi är två syskon) och nu när jag ser kompisar som har flera syskon verkar det så roligt. Rent praktiskt är det ju dock optimalt med två och mannen är helt nöjd med två. Han tror inte att han kommer att ändra sig men är öppen för att han eventuellt gör det ändå så småningom. 

Vilken hemsk svärmor du verkar ha! Lider med dig när du beskriver hur hon är! Det är en sak att kanske irritera sig litegrann på en del saker men det där verkar ju helt extremt. 

Åh, det där är så jobbigt. Även om man vet att barnet har det bra så gör det ont. Men som tur är brukar det gå över fort.

Vad roligt med husplanerna! Kom ni närmare ett beslut om vilket hus det blir? 

Ja, vi kanske skulle ta och göra det till sommaren. Storasyster och jag.  

Just nu mår jag helt ok tycker jag. I början av förra veckan var det riktigt jobbigt och jag satt bara och grät och googlade om vartannat. Det blev mycket bättre i slutet av veckan. Nu känner jag mest att jag vill komma ur det. Det ligger ju som ett lock över den glädjen jag känner samtidigt. Men jag har ringt förlossningen och frågade om det fanns möjlighet att få träffa barnmorskan som var med så hon som svarade skulle lämna ett meddelande att hon skulle ta kontakt med mig. Den bm jobbar bara natt så jag tror tyvärr inte att jag kan få träffa henne (jag kör gärna in en kväll men det finns nog inte plats för det i hennes schema iom att hon inte jobbar på mottagning) men ett telefonsamtal är bättre än inget och jag tror jag behöver prata med henne också för att kunna släppa det. Och så fixade vår bvc-sköterska en läkartid så att jag kan bli remitterad till kbt-terapeuten så det känns som att det går åt rätt håll. Men det kommer ju komma dagar när jag tänker och funderar och gråter, det är jag helt beredd på. Det var ju allvarligt, annars hade det inte blivit urakut snitt och det är många extra risker med att söva en gravid och speciellt vid preeklampsi så de hade ju inte gjort det utan anledning...

Hon har inte hört av sig än men det kan ju hända att det beror på hennes schema. Eftersom hon jobbar natt kanske hon har en period med många nätter för att sedan vara ledig ett tag? Just nu känns det ok ändå men jag tror att det skulle vara bra att prata med henne för att få en slags avslutning på den delen av bearbetningen och sedan kunna gå på bara kbt'n.

Förresten - det är ju helt fantastiskt att ni fick Lovisa trots era odds! Jag kan ju inte låta bli att hoppas lite i hemlighet att samma sak ska hända oss men att det ska hända ytterligare en i den här tråden är rätt så osannolikt... Men det är ju inte förbjudet att hoppas...

Så otroligt dränerande på energi sånt där är! Hade det varit en bekant till familjen hade ni ju bara kunnat sluta umgås men det är ju inte lika enkelt när det är släkt...

Oj! Men hjälp vilken människa! Någonstans går ju gränsen för vad man kan tolerera... Och ja, du har helt rätt i att det är hon som är förloraren här.

Absolut, mirakel händer. Jag vet faktiskt inte ens vad mitt amh ligger på. Vårt problem har varit att mina ägg inte mognar. Det verkar vara slutmognaden som inte fungerar men mer än så har vi inte fått veta. Under alla ivf-behandlingar vi gjort har vi aldrig fått ett enda moget ägg.

Jo, det är väl ofta så det blir tyvärr. Jag har också tur som jobbar kväll ibland och därmed har haft/kommer att ha en del arbetstid när barnen sover och så får vi förmiddagarna tillsammans och ibland en dag mitt i veckan.