Jag är en reko man och far. Men nu är jag värd att älska med nån annan.
Jag är man 49 år. Varit gift i 23 år. Obrottsligt lojal. Bra familjefar och tagit stort ansvar för barnen.
Sexlivet är mer plikt än passion. För oss båda. Närheten viktig. Men den där sensationella åtrån saknas. Förbjudenheten. Fingertoppar som utforskar det okända.
Nu har jag efter moget övervägande bestämt mig för att ha en affär. Enbart av den anledningen att jag ta mig fan är värd det. Jag kommer att sköta det snyggt såklart och ge min älskarinna det klara regelverket från början. Jag kommer inte lova henne något och garantera att det aldrig kommer ut och eventuellt genera min fru.
Jag har försökt att prata med min fru. Men hon är väldigt konventionell och konservativ. Hon är rädd för förändring. Hon är fantastisk på alla andra sätt.
Och ja - självklart önskar jag min fru samma nöje och hoppas att hon sköter det snyggt och att hon inte får dåligt samvete.
Är det någon som har erfarenheter av detta? Jag vet att jag sätter äktenskapet på spel. Men livet är fullt av risker. Jag vill inte dö nyfiken......
Sexet har varit upp och ner, men vi har bägge ansträngt oss för att hålla samlivet igång. Men det är klart att vi inte alltid synkat. VI har vänner som testat att "spetsa" samlivet med olika varianter, men de har oftast slutat med separation. Och ingen av oss har egentligen velat ligga med andra.
För 2 år sedan fick min man prostatacancer. Som biverkning av behandlingen kan min man inte får erektion. Vi har provat och diskuterat olika metoder, men antingen har de liten eller ingen effekt, eller så de direkt obehagliga (tex inopererade silikonstavar i penis). Maken hamnade i en depression och erbjöd mig möjligheten till sex utanför äktenskapet, men det lockar mig inte alls. För mig är sex inte enbart penetration. Sex handlar om många andra komplexa saker för att jag ska kunna njuta fullt ut.
Vi fick genom sjukvården kontakt med en sexolog istället. Och genom henne fick vi upp ögonen på andra sätt att njuta av varandra utan penetration. Just nu är vårt sexliv fantastiskt och vi har kommit väldigt nära varann.
Jag tror att om man söker efter sexuell tillfredställelse utanför äktenskapet så ska man vara ärlig mot sin partner. Kan man inte det, för att man vet att ens partner skulle bli ohyggligt sårad eller tom vilja bryta upp, så kanske man ska avstå. Eller ha ryggrad nog att säga till ens partner att sexet är oinspirerande och det behöver en skjuts, men inte söka den utanför äktenskapet om inte bägge är med på det.
En reko man går inte bakom ryggen på sin partner. Oavsett orsak. Och jag är ganska säker på att dina barn håller med. Du riskerar ganska mycket bara för att få ligga.