Jag är en reko man och far. Men nu är jag värd att älska med nån annan.

Jag tycker att exklusiv sex är överskattat. Man sätter sex på en piedestal som nåt heligt. Vi skulle leva i en mycket lyckligare värld om sex var avdramatiserat och man kunde få ha sex med den man ville och det vore lika självklart som att ta en fika med nån man vill umgås med. Svartsjukan, behovet att äga en människa, ställer till med en massa elände i världen.

Jo, men det ligger ju mer på teknikalitetsnivån. Det finns gott om saker vi gör i vardagen som vi "utsätter oss för" som riskerar att få livslånga konsekvenser, med det hindrar oss inte från att göra dem ändå.

Sätter du dig i bilen riskerar du att skada dig själv eller nån annan med men för livet, eller t.o.m. döda. Sånt händer varje dag.

När du eldar i din kamin, tänder ett stearinljus eller röker i sängen riskerar du att bränna ner ditt hus och kanske andras. Händer också alldeles för ofta.

osv. osv. Vi sätter alltså sex på en piedestal jämfört med annat i livet.

Du missförstod mig nog. Jag menar att huruvida man blir med barn eller inte är en teknikalitet, på samma sätt som om man krockar osv. Man kan skydda sig väldigt långt, men risken finns alltid eftersom man inte helt kan styra sin tillvaro.

På samma sätt riskerar man ju att välja fel partner och medvetet skaffa barn med. Det kan innebära ett livslångt lidande.

Jag anser att man i grunden fortfarande värderar just sexet mycket högre än allt annat i livet, och det är bara en social konstruktion med starka historiska kopplingar. Det finns exempel på samhällen där man uppfostrar barn gemensamt och där vem som är barnens biologiska föräldrar är av underordnad betydelse, för att ta ett exempel. Det fungerar där och skulle kunna fungera här. Men tack vare vår historia där vikten av att veta blodsbanden är så stark, och hur hela vårt ekonomiska system är uppbyggt så skulle det i praktiken vara extremt svårt att genomföra, det håller jag med om. Och det skulle ta generationer. Fast vi tar steg efter steg i den riktningen, där skola och dagis tar allt större ansvar i uppfostran, där kärnfamiljen är en krympande del av familjebildningarna och samhället tar ett allt större ekonomiskt ansvar för att ensamstående föräldrar ska klara sig osv.

Om man ser på det så är vi nog redan på god väg mot ett samhälle där vem som är föräldrar till ett barn spelar allt mindre roll. Hörde också på radion att nu kommer en ny lagstiftning initierad från EU som ska bryta upp vår arvslagstiftning och göra det möjligt att beröva sina barn även laglotten.

Små, små steg. Rätt vad det är lever vi i ett helt annat samhälle. På gott och ont.

Nej, du har rätt i det du skriver. Självklart har man inte rätt att blåsa sin partner.
Men en enstaka oväntad händelse som kvävs i sin linda kanske inte är värd att riskera ett långvarigt förhållande för och såra den andra personen. Det var inte bra att det hände, det är jag den första att fatta, men det gjorde det och det var totalt oväntat och planerat. Vi har som sagt inte haft nån mer kontakt. Det är naturligtvis en helt annan sak om man inleder en relation. Men man utgår väl från sig själv, hade motsvarande hänt min man så hade jag helst inte velat veta om det var en enstaka händelse. Jag vet att 99% anser att detta är en svart och vit fråga, själv tillåter jag en liten gråzon på den övriga procenten. Det är inte alltid så jäkla enkelt att leva i tvåsamhet. 

För mig är annan trohet viktigatre än sexuell, men inte för dig. jag respekterar det, men det vore bra om du kunde respektera min åsikt.