Jag är en reko man och far. Men nu är jag värd att älska med nån annan.

Ärlighet är en gråskala. INGEN är helt ärlig i något sammanhang, den som säger det är en hycklare. Barn ljuger för föräldrar. Lärare ljuger för barn. Du ljuger för chefen och chefen ljuger för dig. Och du ljuger redan idag för din partner.

Mitt syfte är självklart inte att såra någon och jag gör allt som står i min makt för att undvika detta.

Som barn klättrade jag högst upp i en tall som stod i en skogsdunge. Jag kände en svindlande känsla när jag kom upp. Jag gjorde det enbart för min skull och jag har aldrig haft behov av att berätta om det för någon. Det hade bara blivit bannor från föräldrar och lärare. Jag kunde ha dött. Jag kunde ha blivit rullstolsbunden. Men JAG klarade av mina egna rädslor när jag tog mig upp. Jag lever med minnet att jag klättrade upp och det har stärkt mig i vissa situationer i livet.

Det här är exakt samma sak. Exakt.

Men fattar ni inte, alla "hobbyfeminister"? Vi män har av kvinnorörelsen anklagats för att vara egoistiska drumlar som inte deltar i hemarbete och familjeliv utan bara jobbar och sen ägnar oss åt oss själva på fritiden, och orsaken till att kvinnorna inte velat ha sex är att de inte orkat efter att ha skött hela Familjen AB ensamma.

När nu männen har ändrat sig och är ansvarstagande familjefäder som tar sin del i allt som rör familjelivet och hushållsarbetet så faller det argumentet, men likförbannat kvarstår problemet att kvinnor tappar lusten till sex inom äktenskapet. (Ja, jag vet att det finns undantag, men problemet finns i massor av relationer, vanligare så än det motsatta.)

Vi män som verkligen har velat lösa problemet enligt regelboken åker ständigt på bakslag. Det kan bli bättre under en tid, men sen är man snart tillbaka på ruta 1. Till slut blir man frustrerad och söker andra lösningar. Javisst, lösningen borde vara att separera och leva loppan på egen hand. Men vi som också gjort så, hittat en kvinna som verkar ha motsvarat ens ideal på sexfronten, och efter ihopflyttning efter ett tag funnit sig sitta i samma sits igen, tappar tron på att det går att lösa detta enligt regelboken.

Varför skilja sig och träffa en ny när det ändå blir det samma? OK, man borde iofs då leva solo och bara träffa kvinnor för sex, och det är det jag skulle göra om jag separerade från min sambo nu (vilket börjar framstå som det enda möjliga). Men det finns så mycket som talar emot att man ska separera som barn, ekonomi, umgänge etc.

Ni som säger att det otrohet alltid kommer fram vet inte vad ni pratar om, för den otrohet som ni inte kommer fram finns ju inte med i statistiken. Och det förekommer en hel del! Tro mig, jag vet! Jag har sett relationer där otroheten har fungerat som den borde: som en ventil under en svår period och sen har paret hittat tillbaka igen. Sånt förekommer faktiskt.

Svek? Tja... men vi män som verkligen velat förstå varför kvinnan inte vill ha sex, som har gått i familjeterapi, egen terapi för att försöka fatta vad det är för fel en själv, i praktiken skött hela hushållet på egen hand för att kvinnan ska få förverkliga sig själv och vila upp sig osv. osv. men ändå blir inget bättre. Tror ni inte att vi känner oss svikna? Och att vi tappar tron på äktenskapet som institution?

Jag tycker att exklusiv sex är överskattat. Man sätter sex på en piedestal som nåt heligt. Vi skulle leva i en mycket lyckligare värld om sex var avdramatiserat och man kunde få ha sex med den man ville och det vore lika självklart som att ta en fika med nån man vill umgås med. Svartsjukan, behovet att äga en människa, ställer till med en massa elände i världen.

Hej alla mysiga och härliga medmänniskor!

Jag startade den här tråden då jag trodde att min avsikt kunde ge insikter om hur det kan se ut för en del i det här samhället idag i Sverige. Min ambition var inte att omvända, mer att ventilera. Att kunna prata kuddsnack i ett nätforum. Jodå, av alla debattinläggen som publicerats har nog säkert tio stycken varit nyfiket framåtlutade och lyssnande. Resten har - enligt mitt förmenande - varit fast  normer som sannolikt är på väg att upplösas. Människor som använder varje elakt ord som finns i deras vokabulär för att nagla mig och mina tankar.

Jag avfärdar er som rädda. Ni skulle sagt nej till hjulet. Till teglet. Till elden. Till kon. Till....

Innan ni repeterar allt en gång till. Läs detta noga:
- Ja, jag har erbjudit min hustru att göra samma sak. Kom igen nu alla ni med redan färdigt tänkande. Är ni förutom trångsynta även analfabeter? (inlägg #92)
- Jag har inte gjort detta för att svika mina barn. Är du knäpp eller? Jag har gjort det här för att mina barn är värd en glad pappa. Sluta moralisera så mycket.
- Ja, jag har försökt att prata med min fru om det. Många gånger. Hennes val är att inte prata om det. Jag känner henne mycket väl. Bättre än alla er fördömare tillsammans faktiskt. Sluta att lägg saker på henne som inte finns där.
- "Hur skulle du säga om min dotter blev behandlad så här?". Vadå behandlad? Är allt i livet enbart att sträva efter hur barnen ska tycka? På riktigt? Grannar? ICA-personal? Presumtiva arbetskamrater? Hallå?
- Signaturen "Sårad man". Jag är ledsen för din skull. Jag har avvägt dina bokstäver. Jag vet för lite för att kunna låta ditt livsöde styra mitt handlande. Jag lever idag. Jag är död i morgon. Jag mår bra över att ha knullat en annan sexuellt utsvulten kvinna. Hennes historia är lik min. Hon ville bara ha en skön stund. Hon älskar sin man och den tillvaron hon har med honom.
- Jag har även blivit kallad "kallt cynisk", "snuskgubbe", att jag är ute efter en "ung puma". Detta är skrivet av - i mitt tycke - rädda människor som tror att äktenskapslöften är den enda livbojen man kan förhålla sig till. Jag är ledsen. Jag tror inte som ni. Öppna upp. Prata fritt. Släpp bojorna.

Viva knullet! Ett knull är bara ett knull, oavsett vad många här i tråden väljer att ladda det med.

Hej allihopa!

Här nedan har jag samlat en del citat från den här tråden. 

Det som vissa skribenter alltså hoppar sig alldeles jättearga för är det faktumet att jag inte berättar för min fru. Detta blir man jättearg över utan att känna min fru. 

Jag tror mig veta hur min fru vill ha det. Hon vill absolut inte skiljas, det vet jag med säkerhet. Hon vill inte bli lämnad. Hon har ett bra liv med mig och det vi gör med vänner och släkt. 

Hon vill inte heller ha sex särskilt ofta, inte med mig i alla fall. 

Detta har jag accepterat under flera år. Ett ganska vitt äktenskap. 

Men nu vill jag ha sex med någon annan. Bara sisådär. Alla såren som jag skulle skapa med att skilja mig tror jag att min hustru och barn skulle lida av.

Jag vill heller inte vara den snuskgubbe jag blivit utmålad som. Mina sexuella fantasier ligger hos kvinnor som är äldre än mig och med viss rondör. Kvinnor som även dom bara vill ha det skönt en stund utan alla andra förpliktelser. Alltså "jaga lammkött" är verkligen inte jag.

Är jag verkligen så gräslig? Är äktenskapslöftet om evig trohet det viktigaste vi har i den värld som vi skapar? Jag är så förundrad över ert hat. 

----------

Jaha? Du vågar alltså inte berätta för din fru vad du gjort?

Tja, om ett knull bara är ett knull, varför vågar du inte säga till din fru vad du gjort? Jag menar om det nu är så ofarligt så borde det väl vara lugnt att berätta det för henne?

?så är det du och inte jag som springer omkring och blåser frugan, gömmer dig bakom en rad patetiska ursäkter och är för feg för att stå för det du gör inför henne.

?svarar du bara helt enkelt på frågan. Går väl snabbare än att ducka på det viset du gör nu.

Är du "värd det"? Ha då lite värdighet och kommunicera detta med din fru så att hon också får fatta ett eget beslut om hon tycker att det är VÄRT eller inte.

Rätt stor skillnad mellan att komma överens om att ha sex med andra och att gå bakom ryggen, som TS?

Så oerhört feg du är.

Jag tycker det är fruktansvärt fegt att gå bakom ryggen på sin partner för att EN sak i förhållandet inte funkar. Är sexet viktigare än partnern, gör partnern den tjänsten att göra slut istället. Man är ingen reko make o far om man inte är ärlig.

Problemet är inte att du vill ha passion utan att du vill ljuga för din fru. Hade du skrivit att du vill ha passion och berätta om dina planer för din fru så hade du sannolikt fått helt andra svar.

Alltså du är verkligen ett unikum i att kläcka ur dig klyshor TS.... Ärlighet är en gråskala... vilket kvalificerat skitsnack...vem och varför man ljuger spelar väl ingen roll, poängen är väl snarare ATT man ljuger.

Skilj dig och knulla runt om du vill, men gå inte bakom ryggen på någon som du LOVAT trohet och lojalitet till. Det är bara fult och ett stort svek. 

Oavsett hur mycket du vill rationalisera det så är det fortfarande fult, illojalt och smutsigt. 

Antingen så gör du det schysst och skiljer dig från din fru eller så efterlever det löfte du lovade henne i kyrkan.

Ett knull betyder ingenting jämfört med det ni redan har och kan få med lite arbete. Du kan inte äta kakan och ha den kvar.

Jag anser att det enda schyssta du kan göra mot din fru är att säga någonting i stil med: "Om inte du vill förändra vårt sexliv så måste jag få ligga med andra eller så vill jag lämna dig (om det är det du vill hellre än att fortsätta ha det som ni har det)". Det är aldeig okej att bedra någon som du älskar oavsett anledning.

Nu blir det läskigt känner jag...är det en ny Göran Lindberg vi har att göra med?

Igen - problemet är inte att du skulle vilja eller kunna vara nära en eller en flera kvinnor. Du måste ju bara vara ärlig med det, det är vad det handlar om.

Intressant tråd. Dubbelt ämne, det finns så otroligt mycket förutbestämda regler och normer för hur man ska leva sitt liv i tvåsamhet. Själv i ett långvarigt äktenskap, vill inte lämna det liv vi har. Det är tryggt och bekvämt, vi har ganska kul ihop och ger varandra stor frihet med egentid osv. Har ALDRIG varit otrogen eller ens petat på andra män på dessa 20 år. Jag älskar min man på gott och ont, men det finns dagliga små irritationsmoment som är svåra att bortse ifrån. Inga stora grejer kanske men....passionen är borta och min sexlust är tyvärr på ett minimum. 

Har inget behov av att leta aktivt efter andra på samma sätt som du enbart för att ha sex. För mig har det med kemin till den specifika personen att göra, skulle inte kunna söka random sexpartners bara för att stilla ett behov, då attraktion för mig gäller personen och måste uppstå först innan jag känner lust, det går liksom inte att lägga åt sidan. Uppstår inte den kemin eller passionen uppstår heller inte lusten till sex. 
Som någon skrev i tråden, "passion är inget man kan bestämma sig för att man ska ha, passion förutsätter starka känslor och det är inget som kommer på beställning. Det är något som händer en, som drabbar en utan förvarning".
Nåt sånt hände för ett tag sen. Träffade på en man som fullkomligen svepte mig av banan. Vi känner inte varandra, träffades kort och tillfälligt och har inte ens pratat särskilt ingående. Men den kemin och passionen som jag upplevde (och han också) var extremt stark. Det ledde inte till sex men jag kan självklart inte låta bli att undra hur fantastiskt det hade kunnat vara med den kemin....
Vi har inte haft kontakt därefter. Han har också ett förhållande. Jag är ledsen för jag inser att jag förmodligen aldrig någonsin kommer att få känna samma otroliga känsla igen (eftersom jag inte gör det med min man längre, även om jag älskar honom på andra sätt).
Det är alltså en enda annan person på alla dessa år som påverkat mig så starkt (och det vet han inte ens om själv). Hur kan det vara så att bara någon enstaka person kan ha en så stark effekt på en, medan 99% går spårlöst förbi? 
 Blev kallad slampa i en annan tråd när jag bara ville få utlopp för min frustration, men det är så långt ifrån den jag är även om jag självklart förstår att det jag kände och gjorde inte är ok enligt de moraliska normer som gäller i samhället. Jag var förvisso inte ensam slampa i den situationen, vi var två.....  
Det var helt oväntat och oplanerat, det bara hände och det var otroligt omtumlande att känna den där starka känslan. Nu har jag en lång och tung väg att gå för att komma över det suget som han väckte, det var nåt helt nytt för mig. Vill inget hellre än att få se honom igen men inser att det inte kommer att ske. 

Jag tycker det är modigt att ta upp såna här tabubelagda ämnen. Kan också tycka det är märkligt hur man kan ösa skit och okvädesord och döma andra när man inte känner personerna i fråga (dig och din fru). Ni måste vara fria att leva ert liv som ni vill. Att känna attraktion och lust till andra personer betyder inte att man inte kan älska, respektera och vilja leva ett liv tillsammans med en viss människa. Att känna attraktion och lust till andra borde bara betyda att man är ganska sund och normal i huvudet, det borde vara ett grundläggande behov hos människan.
Därmed naturligtvis inte sagt att man alltid måste agera på sina lustar.....Jag ogillar hur alla "rättskaffens människor" moraliserar över detta och tabubelägger instinker och grundläggande behov och känslor, och förstår att vi aldrig någonsin kommer att kunna få en annan syn på detta i Sverige. Titta på Sydeuropa t ex. Där skiljer man sig mindre men det finns en tyst acceptans i samhället att både män och kvinnor skaffar sig älskare eller älskarinnor. Familjelivet är untouchable, kärlekslivet inte lika heligt... 

Nej, du har rätt i det du skriver. Självklart har man inte rätt att blåsa sin partner.

Men en enstaka oväntad händelse som kvävs i sin linda kanske inte är värd att riskera ett långvarigt förhållande för och såra den andra personen. Det var inte bra att det hände, det är jag den första att fatta, men det gjorde det och det var totalt oväntat och planerat. Vi har som sagt inte haft nån mer kontakt. Det är naturligtvis en helt annan sak om man inleder en relation. Men man utgår väl från sig själv, hade motsvarande hänt min man så hade jag helst inte velat veta om det var en enstaka händelse. Jag vet att 99% anser att detta är en svart och vit fråga, själv tillåter jag en liten gråzon på den övriga procenten. Det är inte alltid så jäkla enkelt att leva i tvåsamhet. 

Min man och jag är nog inga unikum, men det är möjligt att vi är en minoritet. Att paren sklijer sig flera år efetr otroheten behöver inte bero enbart på otrohet. För att du skulle få fakta och statistik kanske det borde lämnas med ett formulär vid skilsmässan där paren fyllt i anledning. Otrohet, leda, sjukdom med mera. Tänk då hade vi fakta och ändå hade jag inte litat på den.