Jag är en reko man och far. Men nu är jag värd att älska med nån annan.
Eller så svarar du bara helt enkelt på frågan. Går väl snabbare än att ducka på det viset du gör nu.
Eller så svarar du bara helt enkelt på frågan. Går väl snabbare än att ducka på det viset du gör nu.
I den andra tråden som handlar om samma sak fast tvärtom i Den reko hustrun... skriver TS "För några år sedan kokade det över för mig. Jag skrek till min fru att jag vill testa nytt när det gällde sex "Jag kanske vill testa en buttplugg!! Det kanske gör ont, men jag vill känna det i min kropp!! Eller binda dig så att du är i mitt våld!! Din orgasm är mitt problem!! Jag vill vara porrig!! Jag vill knulla i en skog!! Jag vill att du ska gå på en restaurang utan trosor!!"... och vad jag nu skrek. Jag var inte hotfull. Inte aggressiv. Mer arg och desperat. Och eftersom mina funderingar inte ligger enormt högt upp på kinky-skalan kändes det inte som att jag låste upp alla förbjudna portar.
Min hustru svarade "Jag vet inte, jag ska tänka på saken". Och tänker gör hon än... "
så jo jag tycker han sagt vad han vill ha av henne. Man kan inte vara så blåögd att man efter ett sån mening inte förstår att risken finns att man provar det någon annanstans. Den som tiger samtycker heter det...
Men TS. Du svarar inte på frågor. Har du pratat med din fru om att vvara med andra eller inte? Du har pratat om du vill ha bättre sex. Hon har inte svarat. Du tar det som ett tyst medgivande på att hon går med på det men inte vill veta? Eller hur? Vad tror du skulle hända om du sa nåt?
Jag blir sur när du pratar om blodtryckssänkande. Jag har själv varit otrogen. Jag ångrar mina lögner. Jag är ingen liten moralist som du målar upp. Men det jag kommit fram till är att sanningen ska göra ett fria. Nej, är inte kristen, men det finns några guldkorn i Bibeln.
Ibland finns det så mycket annat runt omkring och det är möjligt att det är bekvämlighet att inte bryta upp. I mitt fall är det en slags medlidande i kombination med min försörjningsplikt för det kan låta märkligt men jag har stöttat min man i svåra tider och han är ekonomiskt beroende av mig. Slår vi sönder det vi byggt upp så lätt. När det gäller nästan vuxna barn så är betänkligheternatt om separation inte så stora. Barnen som är vuxna fattar sina beslut och jag mina.
Därför att TS är en kallhamrad narccissist utan någon som helst känsla för empati eller skuldkänslor. Men eftersom TS inte gärna vill se sig själv i det ljuset så hittar han på den ena efter den andra ursäkten som på något magiskt sätt rättfärdigar det han gör, tar allt ansvar ur hans händer och lägger det på någon eller något annat.
Detta är något TS har gjort sen trådstarten och kommer antagligen fortsätta göra tills han blir påkommen (om han blir det) eftersom hans välmående och hur han ser på sig själv hänger på att han kan upprätthålla bilden av en "reko man" för sig själv. Klassisk rationalisering, TS råkar bara vara väldigt duktig på det
Lite så tror jag det är....
Nu har jag berättat för min fru.
Förlåt om jag var hård mot dig och kallade dig för gubbsjuk.
De flesta männen är ju trots allt det.