Sova i sängen?

Ja och nej. Det är såklart bra om de kan vara trygga i sina egna sängar, men små barn behöver ofta extra närhet. Våra barn sover oftast i vår säng, men det är deras val. Det känns ju dock mer som att det är mamman som skapat en vana för att hon har ett behov av närhet, och det känns ju kanske inte helt rätt.

Ja du har fel! De har uppenbart detta behovet och då ska de ju få sova med er som det är det som de behöver.

Och vadå förstört deras sömn? Suck...de tycker uppenbart det är mysigt och de behöver det....mamman kan läsa och tillgodose barnens behov!

Det jag menar men att deras sömns störs är bland annat att dem numera vaknar 4 timmar efter vi lagt dem och kommer ner och frågar. Sen blir det väldigt trångt och varmt i sängen. Vi kelar i soffan innan dem ska sova och dem får massor med närhet och trygghet från oss alla. Detta är något som börjat nu..

Dem har aldrig haft provlem att sova själva innan, någon av dem!

Är det inte då fel att börja med att göra så nu?

Barnen har ju inte gjort så innan?

Känns mer som att mamman i detta fall har behovet av närhet snarare än barnen..?

(Och skriv inte suck...!)

Tack!

Hur länge sover dem hos er och hur gamla är dem?

De är 4 och 2, 4åringen kommer i perioder på natten och i perioder vill han även somna hos oss. Ibland sover han hela nätterna i sin säng men det är inte ofta;) han är lite mörkrädd. drömmer mardrömmar och har svårt att somna. Barnen är alltid välkomna in till oss. Tycker dock som sagt attdet är onödigt att ta in dom till föräldrarna om de inte ens efterfrågar det, då verkar det ju faktiskt vara mer mammans behov än barnens. Visst att det är mysigt, men barn ska inte tillfredsställa en mammas (eller pappas) behov av närhet ellervad som helst, det får de göra på andra sätt i så fall. Men jag tycker också att det är självklart att barnen ska få sova med föräldrarna om de faktiskt vill och/eller behöver det. :)

Mamman har helt rätt, tycker jag. Om små barn vill sova med en vuxen ska de få göra det.
Eller menar du att du och din sambo ska få mysa tillsammans, men inte barnen? Hur tänker du då?

Ni måste inte göra lika heller. Om mamman vill ge barnen närhet, mys och trygghet ska hon såklart göra det. Det är hennes barn. Om du och din sambo inte vill ge dem det så får ni väl göra på ert sätt.

Otroligt trist synsätt att se det som att mamman "förstör" när det lika gärna kan vara tvärtom...

Barn är inte robotar som gör exakt likadant och har exakt likadana behov år ut och år in. I perioder är de mer närhetssökande, kanske har jobbiga tankar om döden eller drömmer mardrömmar. Självklart ska de få närhet och sällskap då om de behöver det.

Det är nog inte helt ovanligt att föräldrar i samma situation som dina barns mamma är i uppmuntrar samsovning i samma säng även när barnen kommer upp i åldrarna, för sin egen skull. Det kan mycket väl handla om ett behov hos henne och inte hos barnen egentligen. Samtidigt utvecklas barn och det som var igår kan vara något annat imorgon, ett barn som bara ser sin förälder varannan vecka skulle kunna ha ett än större behov att tanka närhet också nattetid. Inga konstigheter att barn gärna sover nära en förälder alls.
Ni har "privat tid" varannan vecka, hela veckan utan att behöva anpassa er till något. Att ens lägga ett klagomål där känns väldigt själviskt. Din vecka i alla fall tycker jag att ni eller du bör se barnen främst, vi är två sammanboende föräldrar som har privat tid varje vecka trots barn som ibland knallar in på natten och har haft sedan de var spädbarn. Think outside the box liksom. Låt barnen sova hos er eller kom tillsammans överens om en gemensam plan med barnets andra förälder. Förvirra inte barnen i onödan.

Om de delar rum, vad händer då? Vi var flera syskon och vi kröp ner hos varandra när vi inte kunde sova. Det var väldigt tryggt att dela rum med ett syskon.

Sen så kan man inte förstöra barn genom att låta dem sova hos sig. De vet att det är olika rutiner hos de olika föräldrarna, men kanske har de kommit in i en period då de känner sig osäkra och behöver pappans trygghet.