BF sep-okt med första barnet

Jag fick ett positivt gravtest idag, och vad jag kan räkna ut är jag i vecka 6. Jag är lika delar toklycklig och vettskrämd, gråter och skrattar om vartannat och vågar inte tro att det är sant än...  Det är första barnet men jag har varit gravid en gång tidigare, den gången slutade det med ett tidigt missfall vilket är anledningen till att jag är väldigt orolig för att det inte ska gå bra den här gången heller...
Jag och min sambo har väl försökt sedan i augusti, men jag har längtat efter det här barnet sedan missfallet för snart fem år sedan, och drömt om det ännu längre...

Jag mår hyfsat bra, brösten är svullna och ömma, bröstvårtorna är stora och stenhårda och syns genom både fodrad BH och linne. Jag har lite ilningar i livmoderstrakten, inte direkt smärta, men det spänner och ömmar som om den håller på att töjas ut (vilket den väl gör). Inte särskilt illamående, men lite olustkänsla inför mat. Fick inte i mig min favoritfrukost med apelsin, yoghurt, keso och nötter nyss, det var tvärstopp. Har varit och köpt på mig en massa ekologisk frukt, ingefärsgodis och multivitamintabletter, samt lite ben & jerry's glass att fira med ikväll, om jag får i mig den.

Kul att hitta andra att dela den här resan med! Jag bor i Göteborg :)

 

Jag har fuskat med träning sista året så därför börjar jag bli nervös över om min kropp är i skick för att klara den här utmaningen... Kommer i alla fall börja med dansträning om ett par veckor (folkdans och indisk tempeldans) vilket jag tror kan vara bra och skonsamt. Men vi får se hur det funkar...

(kul med fler från göteborgstrakten förresten :) )

Vitaminer sprang jag och köpte med en gångnär jag ffickttestresultatet. Äter apotekets multivitamin för kvinnor (De har tydligen haft en särskild för gravida men slutat med den, fast den här innehöll typ samma saker ; mycket folsyra, d-vitamin, järn och b-12 m.m. ) Tar lite extra järn med eftersom jag vet att jag brukar ligga för lågt med det.

Babygrejer vågar jag inte köpa riktigt än, är fortfarande så rädd för mf och det är ju så nytt.. Men jag har en babyfilt jag virkat på sen långt innan jag började planera barn. Den är mig dags att göra färdigt :) .

Förstår hur du känner, har också bara haft ett missfall innan, så jag vågar inte heller riktigt tro på att allt ska gå vägen den här gången... Men man måste ju försöka slappna av och tänka positivt, man kan ju ändå inte påverka det. Det är bara att ta hand om sig själv och inte stressa upp sig mer än nödvändigt . Fast visst är det svårt...

Jo, förra gången var det så tidigt att jag knappt hade hunnit få några symtom än, däremot hade jag flera små mörka blödningar. Den här gången är allt än så länge normalt med påtagliga om än milda, symtom. Så visst känns det annorlunda och lite tryggare. Känns bättre för varje dag som går, som att varje dag är en liten seger :)