Att få barn :)

Tips är att helamma och samsova med barnet, då kommer dina hormoner göra att du klarar sömnbristen bättre och genom att aldrig gå upp ur sängen på natten somnar du om snabbare. Jag var absolut trött ibland när mina barn var bebisar men jag var aldrig ett vrak.

Jag samsover med min dotter som är en vecka. Det fungerar jättebra :) hon får den närhet hon behöver och jag får extra sömn. Självklart är hon som alla bäbisar och är vaken en liten stund under natten men då slipper jag eller maken kliva upp för att hämta henne.

Köp en babybay eller Troll bedside crib så behöver du inte vara orolig att lägga dig på barnet men kan ha det bredvid dig.

När det gäller sömnen så vänjer man sig. Man klarar sig på betydligt färre timmar än 8, vad man än tror innan man har barn.

Jag ser att du kallar dig superplaneraren... Mitt bästa tips är... att vänja dig vid att det inte blir som man planerade... :)

Vissa saker kan man påverka men det skiljer sig så mycket från barn till barn att det är helt omöjligt att veta innan hur det ska fungera.

Det var nog det som faktiskt var svårast för oss när vi fick första barnet. Jag var så fullständigt övertygad om att det absolut skulle fungera att amma, och annars var det något jag gjorde fel... Lika övertygad var jag att han skulle sova ordentligt när det var natt. 'Det handlar bara om bra rutiner och att vara konsekvent...'

Ja... man kan ju säga att jag hade mycket att lära då :) nu är jag lite mer avslappnad och tar det som det kommer.

Och så har jag lärt mig att man klarar sig på VÄLDIGT lite sömn... Och att det finns många grader av trötthet jag inte visste existerade...

När det gäller samsovning så kan man rulla ihopa en handduk eller liten filt och lägga mellan sig och barnet i början om man är orolig.

Köp en babybay eller Troll bedside crib så behöver du inte vara orolig att lägga dig på barnet men kan ha det bredvid dig.

När det gäller sömnen så vänjer man sig. Man klarar sig på betydligt färre timmar än 8, vad man än tror innan man har barn.

Amning funkar för i princip alla friska OM man är påläst och skaffar sig kunskaper om hur amning fungerar och OM man är beredd på att det kan vara struligt ett tag i början.

Jag delammade bara med första barnet pga just dåliga kunskaper så där fasades amningen ut vid åtta månader men andra barnet helammade jag och vi ammade ett år. Varför ens fundera innan på när du ska sluta amma, det blir ju naturligt ofta. Men just sex månader är lite konstig längd, man ska ju helamma sex månader och sen börja med lite mat. Så få barn lever på vanlig mat vid sex mån.

Det stämmer inte riktigt...
Första barnet var tillväxthämmat och koppmatades med ersättning från födseln då han behövde gå upp i vikt snabbt och inte orkade ta bröstet första två veckorna. Det funkade inte att pumpa (funkar inte för alla) så jag hade svårt att komma upp i rätt kvantitet när han väl började suga. Han var även bekväm och ville inte kämpa så hårt för maten (och man "svälter" inte ett tillväxthämmat barn) utan han gick med på att amma 1-2 ggr/dag för att det var mysigt. Tills mensen kom när han var tre månader, då vägrade han ta bröstet mer.
Andra barnet sög bra från start, men jag var så slut efter en ansträngande förlossning att mjölken inte kom förrän dag 4. Dag 3 var hon så låg på blodsockret att de började koppmata. Den här gången var hon iaf med och sög så jag kom upp i kvantitet, och jag ammade ungefär 50% tills hon var 4 månader och bestämde sig för att inte äta något som var varmare än rumstemperatur... Över en natt slutade hon amma. Drack gärna bröstmjölk, men inte förrän den var sval. Hon dricker fortfarande inte varm välling utan vill ha den rumstempererad, men hon äter varm mat. Hon är nu 26 månader.

Med första barnet fick jag bara ett möte med amningshjälpen då hon konstaterade att han inte orkade suga själv än (han var tre dagar gammal). Tre veckor senare ringde jag och bad om hjälp men då sa de att de inte hade tid och att jag redan fått ett möte och borde kunna fixa det själv 
Får du problem så ta hjälp av någon som inte är hormonstinn och se till att få komma dit oavsett vad de säger!

Som någon skrev, hur länge man ammar blir liksom lite som det blir. Jag helammade i 6 månader. När sonen var 5,5 månader började vi med smakportioner vilka ökade i storlek väldigt snabbt då det visade sig att ungen älskar mat! När han var 6,5 månader ammade jag bara efter frukost och mellis för att det var mysigt och för att han skulle bli ordentligt mätt. När han var 8 månader slutade jag helt eftersom han inte längre visade något intresse för varken bröstmjölken eller själva amningen.

Så länge man ammar så sover man också. Så fort vi började flaskmata började jag få sömnproblem och svårt att somna om när den lille vaknade.

Ett tips ifall amningen krånglar är att använda sig av amningsnapp. Många är emot det eftersom det kan vara svårt att vänja av den lille vid amningsnappen. Jag valde att inte vänja av honom vid den utan jag körde med den hela tiden, vilket både BVC och amningshjälpen sade var helt okej. Det är lite småmeckigt och kladdigt innan man har lärt sig att hantera den men för mig funkade det bra efter ett tag och jag kunde diskret sätta dit den under amningströja även när jag var bland folk.

Tre saker som jag hade önskat att någon hade berättat för mig innan förlossningen var att jag skulle bli så fruktansvärt trött och utmattad dygnen efteråt. Jag hade hört att man gick på hormoner och höll sig vaken ett helt dygn efter, men så var det inte för mig. Jag blev totalt chockad över tröttheten och utmattningen som översköljde mig, men jag hade också krystvärkar som varade i över två timmar (jag hade fått höra att det skulle gå över på en 15-30 minuter men det gjorde det INTE för mig) men man klarar att ta hand om den lille i alla fall. En annan sak som jag inte var beredd på var att jag skulle ha väldigt ont i flera veckor efteråt eftersom jag blev sydd.

Det behöver ju absolut inte bli så här för dig, och jag vet inte hur vanligt det är att det blir så, men för mig så var det de absolut svåraste bitarna eftersom jag var så oförberedd på det och det var helt tvärtemot vad man hade läst och hört innan. Allt annat flöt på smidigare än vad jag hade väntat mig.

Alltså jag hade mycket tankar om hur det skulle bli och vara innan jag fick bebisen. Trodde hon skulle sova lätt i sin egna säng men det gick absolut inte! Samsov faktiskt redan på BB, baljan var ingen hit.

Angående amningen, trodde också jag skulle amma 6 månader kanske och det antagligen skulle vara lätt att sluta och hon skulle äta massor vid 6 månader om man började tidigt (4 mån med smakisar).  Hon är 6 månader den 6:e februari, ammar massor fortfarande och inser jag inte kommer kunna sluta med det om vi ska få sova då hon somnar om av tutten enklast på nätterna. Och jag vill amma, det är mysigt! Så kommer amma flera månader till.  Mat, nja det är inte mkt hon får i sig även om vi började med smakisar tidigt. Lite gröt och mat går ner men inte många teskedar.

Så det blir inte alltid som man tror. Man planerar gärna massor innan inser jag...men sen blir det kanske inte alls så.