Oktoberbebisar 2015

Molande värk i livmodern... Finns det fler som har det?

Jag har under kvällen legat med en värmekudde mot ryggen och magen och är en aning orolig för missfall. Det känns verkligen som en molande mensvärk, varken mer eller mindre på någon sida utan över hela...

Varit igenom ett missfall innan men minns inte mer än att det började med blod, inte smärta.

Är det "normalt" med "mensvärk"? v8 (7+3)

Du är inte ensam.

Vi har försökt i evigheter och nu när det tagit sig så blir jag stundtals livrädd!

Tankar såsom hur ska det bli efteråt? Hur ska det gå med kroppen mm. mm.

Tror det är hormonerna!

Nej verkligen inte, jag blev såklart jätteglad för att jag plussade men är just nu livrädd. Kommer jag klara detta ansvar? Kommer jag att orka? Det är så otroligt mycket tankar som jag har. Så ja jag är jätteglad men otroligt livrädd..

Ja jag är glad att jag känner glädje oxå, men tänker även flera gånger om det är rätt. Men sedan så tänker jag att jag får göra det bästa av situationen, jag fick ju reda på detta bara förra veckan att jag väntade barn så är fortfarande i chocktillstånd på något sätt.

Jag rökte själv 1 pkt om dagen innan jag fick reda på detta, bestämde att jag trappar ner på en 2 veckors period innan jag slutar helt, bättre det än sluta tvärt och sen börja igen. Det har liksom fått sjunka in att jag väntar ett barn nu. Att jag måste tänka på någon annan än mig själv. Vilket också är skrämmande oO

Se oron som något positivt, du tar din blivande livsuppgift som förälder på allvar och vill göra det bästa för ditt barn. Det vore väl värre om du tog det med en klackspark och tyckte du var en perfekt förälder oavsett vad du gör.

Sedan slutar man inte fundera när det är andra, tredje barnet heller, varje barn är en omställning för familjen.

När jag plussade med andra barnet fick jag panik då jag var så trött på kvällarna jämt. Vi fick förbereda tösen på att jag skulle bli bebisens mamma också. Sedan kommer avundsjukan mer i perioder. Nu har vi en trotsig period på båda, så man kan ju undra vad vi gett oss in på., men jag fyller 40 vid jul, så vi vill ju inte vänta för länge. Mest oroad är jag för att det är två då det skulle innebära 4 barn under 5 år ... Tankar om missfall finns ju också, men jag hoppas på turen även denna gången. Händer det, så händer det. Idag fick mina två närmsta kollegor veta, så de fattar vad som händer om jag flyr klassrummet vid akut illamående. Förhoppningsvis är det lugnt bara jag får i mig en frukt eller två på förmiddagen då frukosten inte är någon höjdare.

När jag var gravid första gången och det typ var 2 veckor kvar så bröt jag ihop hos bm och hulkade "jag tror vi bara skaffar barn för att vi var stressade och alla andra gör det". Hade aldrig gillat andras barn och knappt hållit i en bebis ens. Men så fort hon kom ut så var alla sådana tankar som bortblåsta. EN bebis är en barnlek, man kan leva på nästan som vanligt. Två däremot.... ;) Själv väntar jag nr 3 nu

Tja man märker ju att man lever. I natt vaknade tösen på snart 21 månader med ca 1,5 timmas mellanrum och var ledsen. Tyvärr har hon ju inte språk nog att berätta vad som var fel. Allt var bara nej, nej. Ska du inte sova? Nej! Men pappa behöver sova. Nej. Så det blev inte överdrivet med sömn även om de mest hälls i vardagsrummet. Efter vi lyckades få i henne luftrörsvidgande på morgonen och på teven som har lugnande effekt somnade hon om igen i famnen och hon verkar må bättre nu, men det är en pärs att vara skittrött och allt bara är nej, nej, nej skrik, skrik.

Nu har jag fått duscha och 4-åringen konstaterade: Mamma du börjar få stora bröst. Jaha, hade jag inte det innan? Jo. Så frågan är väl hur snart hon tycker jag har en tjock mage .... 

Eftersom jag vabbar idag var det smidigt att boka tider hos bm, så nu har vi tid för inskrivning och kub. Hälsosamtalet hade hon inga bra tider för, men de får väl ta en snabbrepris på inskrivningen.