Är det för sent för mig att få ordning på livet?

Jag tror att du skulle behöva terapi, av en riktigt duktig psykoterapeut.

Ok, ställer det som en fråga. Har du gått i terapi? Om du har haft en svår uppväxt så kan det nämligen ha satt sina spår och ge ångest, koncentrationssvårigheter, värk, trötthet, you name it. Inga piller i världen kommer att bota dig.

Ah, ser nu att du har gått i terapi. :) Då undrar jag, hur länge gick du? Vad var det som gjorde att det inte gav något? Haft några tankar på att testa igen? Jag är nämligen övertygad att det ger massor, om man träffar en terapeut som man kan bygga upp en stark tillit till. Och det kanske tar många år, men min erfarenhet är att ingenting annat hjälper lika bra.

Jag tänker att det kan vara värt att gå hos en och samma, länge. Vill bara berätta som ett exempel att jag själv gått nu i många år (snart fem) hos en och samma och börjar känna stora skillnader nu först.

Jag tänker också att om man haft en svår uppväxt så sätter det ofta sina spår i vad man ibland kallar "core beliefs", t.ex. "Jag är inte värd att älskas", "Jag kan inte lyckas med någonting" osv. Och i takt med att de växer så blir de så inövade att man inte längre tänker de tankarna medvetet, de har satt sig som automatiserade undermedvetna antaganden, känslor. Det, i sin tur, kan påverka enormt mycket, både på humör, koncentration, minne, ork.. spänningar i kroppen. Osv.

Även om du kanske har andra fysiska orsaker till din smärta och add som påverkar minnet och koncentrationen så kan det vara bra att vara medveten om att de mest grundläggande känslorna man har om sig själv också påverkar mycket. Kanske iaf delvis för dig.

Varför gick du i DBT, om det är ok att jag frågar?