Min fru blir arg för allt jag gör

Tack för era svar, mycket bra att höra.

Jo hon jobbar, hon har ett ganska krävande arbete för henne och hon tar det på största allvar, vilket jag tycker om med henne.

Terapi har vi faktiskt redan gått i, det hjälper oss på det sättet att vi får någon som finns med och kan reagera och påpeka när vi kanske tänker lite fel. Och det händer.

Det här med lagarbete är ju ett fantastiskt sätt att tänka på. Det är nog så att båda jag och ännu mer min fru är ganska individuella. Men detta har vi naturligtvis pratat om förut, men det måste vi nog ta upp igen och påminna varandra om, om och om igen. Det är ju så lätt att man kommer in i destruktiva beteenden...

Annars tror jag verkligen inte att hon vill utnyttja att jag verkligen vill vara med henne? Men sånt beteende kanske kan komma omedvetet?

Ett annat problem som jag tror finns är att hon nog har blivit internet-missbrukare... Hon har svårt att slita sig, och blir arg när jag (försiktigt ;) ) försöker kommentera detta. Sen mår hon dåligt för att hon inte har gjort något. Ja kanske är detta en viktig del... För jag har mycket mer energi än min fru, och gör ganska många saker varje dag, som att greja hemma, ut med hund motionera, mm. Medan hon inte får så mycket gjort då det finns massor med viktiga saker man måste fixa på internet...

Men är det bara ett beroende i så fall, eller vill hon inte göra saker med mig? För hon får naturligtvis följa med om hon vill. Hur ska jag veta det? Hon brukar säga till mig att det jag gör är mina intressen och inte hennes, och alltså får jag göra det själv. Men jag vet inte vad hennes intressen är då. Och visst jag har frågat många gånger om hon ska med, men hon vill inte, så får hon dåligt samvete och gissa var det sluter... jo hon blir arg på mig.

Hoppas det inte blev för obegripligt...
Vad kan man tänka om detta?

Ja idag gick väl allt lite åt pipan kan man säga. Dagens bråk om att hunden hade bitit sönder en skitsak som vi aldrig använder och sedan om att jag tycker att hon måste stötta sin cancersjuka mor lite mer (läs: prata med henne,dom har f ö en fin relation). Skrikandes kom hon fram till att hon är rädd för sina egna känslor om hon pratar med sin mor. Sedan är jag den som är en oförstående idiot...

Min fru gillar att gå i affärer så jag föreslog att vi skulle göra det idag för att hon skulle bli på bra humör. Det var hon så länge vi var i affärerna. Vi har ju väldigt fint sådana stunder.

Jag är övertygad om att stänger man in känslor så här så kommer dom ut på ett eller annat sätt. Kanske är det sådana känslor som jag får ta del av varje dag på olika sätt.

Nu kände jag mig åter igen mycket orättvist behandlad och kunde inte annat än att säga att vi måste klara upp detta under våren annars vill jag inte fortsätta. Kanske var det för hårt? Men livet springer iväg.

Nej