Min fru blir arg för allt jag gör

Känner igen mig i det där.

Händer återupprepade tillfällen att jag får skäll för att jobba för mycket samtidigt som jag är hemma för mycket samtidigt som jag får utskällningar för att nysa för högt att jag använder bilen för ofta sedan jag fått tillbaka körkortet, att jag kör vårdslöst (vilket jag absolut inte gör då jag följer alla rådande trafikregler och lagar). Min fru kan också bli förbannad för att jag har ett jobb men inte hon då jag har jobbet hon allra helst ville ha. Och jag har försökt sagt att om hon nu vill ha jobbet så räcker det inte med att bara sitta hemma och hänga utan att hon faktiskt måste ut och agera och göra något åt situationen själv. På senare tid har hon även börjat ljuga om hennes välmående då hon säger sig vara trött på folk som tycker synd om henne pga hennes sjukdomstillstånd som gör det svårt för henne att ta vilka jobb som helst. Har påpekat för henne att om hon säger att hon mår bra och att hon inte har ont och att medicinerna fungerar så är det ju klart man tror på det. Men att hon då också får räkna med att när man tror att hon mår bra också skall klara av att göra mer. Hade hon istället sagt som det var att hon i själva verket inte mår så bra och att hon har ont så hade jag inte sagt åt henne att jobba för att få jobbet hon allra helst vill ha.

Och hon säger att det finns massor med saker som hon inte vågar säga till mig för att hon tror sig veta att jag då kommer bli så förbannad på henne att jag aldrig mer kommer vilja veta av henne. Att det finns så mycket saker hos mig som hon stör sig på men som hon känner att hon inte kan säga.

Hon blir sur över att jag inte orkar laga mat efter att ha jobbat fram till sent på kvällen och jag önskar att hon kunde vara självständig nog att kunna laga mat till sig själv då jag inte är hemma men hon har ingen som helst vilja att lära sig för att hon redan bestämt sig för att hon inte kan.

Hon säger att hon tänker anmäla mig för bilstöld om jag tar bilen fler gånger. Och jag säger att jag tänker inte röra den där jävla bilen fler gånger men då ändrar hon sig direkt o säger att det skall jag inte behöva.

Och hon skyller på mig så fort det uppstår fel, det är aldrig hon som gör fel trots hur hårt jag än försöker.

Och jag är ingen toffel som finner mig i att bli illa behandlad utan ger tillbaka av samma mynt.

Och när det väl blåser upp till bråk så blir det aldrig små bråk utan de där vi båda kan vräka ur oss riktigt otrevliga saker till varandra.

Jag vill inget hellre än att hon skall må bra, men vet snart inte vad jag skall göra längre för hur jag än försöker så verkar det bli fel.