Min 3-åring förstår inte mkt och pratar inte

Hej

Min son fyllde 3 år för några dagar sen. Kalaset med familj och vänner gick inte så bra men det var väntat. Varför? Jo så här är det.

Han är en glad och gosig liten kille som kan mycket men förstår inte allt vi säger till honom. Han babblar på på sitt eget språk ofta men säger sällan riktiga ord. 

Ibland när vi säger till honom att han ska tända lampan så gör han det direkt och andra gånger så måste vi säga det flera gånger och eventuellt peka på lampan för att han ska förstå vad vi vill. han förstår när ja ber honom komma så jag kan ge honom en puss. HAN DÄREMOT VET EXAKT VAD HAN VILL OCH HAN VILL HA DET DIREKT! Han pekar och drar en i handen när han vill att man ska göra något som t ex gå ut ur rummet, sätta sig på golvet i hans rum och leka med honom, öppna kylskåpet, hämta tandborsten etc. Vi försöker alltid ställa frågor som vad är det du vill etc men han blir så frustrerad när han måste vänta. Han blir nästan irriterad av alla frågor vi ställer. 

han vinkar väldigt väldigt sällan hejdå men pekar gärna på allt han vill ha. 

Han började krypa när han var ca 10 mån och han började gå helt själv när han var 14 mån (innan dess var han väldigt försiktig o släppte inte taget om han inte visste om vi skulle ta honom ifall han tappade balansen).

han hade börjat säga mamma o pappa men sen han började gå och upptäckte hur kul det är att röra på sig o springa har han slutat säga mamma och pappa och allt annat. sedan började han säga mamma igen när han är ledsen och grät om han tror att jag gått ut eller om jag är på toaletten. 

Han började förskolan när han var ca 19 mån och inskolningen gick på en vecka. han klarade t o m att sova utan snutte o napp där, trots att han inte klarar sig hemma eller hos mormor utan de två sakerna. Han har i samband med förskolestarten börjat äta sämre. Han gillar bröd och smörgåsar. Tryggheten i de finns så det vill han ha när inget annat går ner. han vägrar prova nya smaker och protesterar när man försöker ge honom något att smaka.
Han äter inget godis, ingen choklad eller kakor, bara kex ibland och kanelbullar då och då. När han var runt 1 åt han allt. tyckte om frukt och åt glass på semestern men sedan han började förskolan har han slutat. han vägrar äta frukt där. hemma vill han nu bara äta banan och det är inte ofta. Så hans fina födelsedagstårta med vilda djur ville han inte ens smaka på, ville knappt titta på den eller blåsa ut ljusen. 

Vi pratar vårt modersmål hemma, läser böcker på vårt språk. Hans första möte med svenskan (förutom Bolibompa) var när han började förskolan men även där fanns personal som talade vårt språk.

På BVC har de tagit kontroller med 6 mån mellanrum sen 18-månaderskontrollen men de har inte flaggat för något speciellt förrän nyligen när vi kom överens om att skicka remiss till logoped. 

Han gillar inte nya platser eller nya människor som kräver hans uppmärksamhet. Han blir rädd och gråter och gråter. Han vill gå därifrån nästan så fort vi kommer in på ex BVC. så någon han inte känner får ingen respons från honom alls. 

Vid 2,5-årskontrollen på BVC grät han och vägrade gå in på lilla rummet för att kolla vad han kan så det blev en koll i väntrummet. Vi blev överraskade av hur han gick fram och lekte med tekannan och muggarna men han låtsades som att BVC tanten inte fanns där när hon frågade kan jag få en kopp kaffe etc. hon sa att hon inte kunde se något avvikande förutom att han är envis och viljestark och blyg. 

Han har länge länge inte reagerat när vi ropar på hans namn. Det krävs mycket för att få hans uppmärksamhet när vi försöker prata med honom eller visa honom något.

Sedan han var liten har han gillat att snurra på leksaker som går att snurra...stapelringar ville han aldrig stapla utan snurrade de. Ikeas stapelfyr var perfekt att snurra för den var i trä och hördes när den snurrade. Han kunde gå från att snurra ringarna på golvet i sitt rum till hallen där det var en plastmatta för att det hördes annorlunda.

han har alltid tyckte om bollar så nästan innan han kunde gå kunde han sparka på bollar. Intresset finns än idag och han har avancerat med att kasta bollen i luften och sparka den (gärna på lampan). 
han kan hoppa och göra kullerbytta.

Han har ögonkontakt med oss och vill gärna gosa och kramas och pussas. han är trygg med personer som han känner som släkt och dagispersonal men han visar inte mycket intresse för barn runt omkring honom. På förskolan är han oftast själv eller vill leka med en vuxen. Hans motoriska utveckling är bra. han kan klättra springa snurra. 

det som vi har reagerat på här hemma är att han ibland bara går runt fram och tillbaka och pratar med sig själv eller vrider på huvudet och går fram och tillbaka utan något syfte. ibland blundar han och snurrar eller går fram och han förstår inte att han kan slå sig. även när han slår sig så fortsätter han göra samma sak. på sista tiden så börjar han skaka på huvudet tills han nästan tappar balansen eller så snurrar han jättelänge tills han trillar.

ibland börjar han kasta leksaker bara för att vi har sagt att han inte ska..

han leker med bilar en stund i taget, han lägger olika knoppussel ibland, bygger torn av träklossar, bygger torn av Lego men aldrig något annat, ibland leker han med små muggar tallrikar bestick och frukter men ingen direkt ordentlig lek....han gillar djur som han radar upp på fönsterkarmen eller på golvet..ibland på rad ibland får djuren vara utspridda men det är alltid samma lek. han använder inte mycket fantasi för att utveckla leken. han ritar sällan.....när han väl gör det så kladdar han bara en stund. han gillar inte att bli smutsig om händerna...han börjar gråta/skrika direkt och vägrar göra det. De få gångerna jag försökt måla med vattenfärger här hemma har slutat i skrik och gråt.

sedan några månader tillbaka har han börjat intressera sig för siffror. det började med att vi räknade fingrar och vilken våning mormor bor på. För att hålla hans intresse vid liv har jag köpt magnetsiffror som vi satt på kylskåpet och där gick han fram o räknade dagligen. alltid på modersmålet. jag satte upp bilder med siffror och antal på väggen i hans rum och där går han och räknar ofta. han kan nu räkna 1- 10 på modersmålet och 1 - 4 på svenska. han sätter sifferpussel från 0 - 19 själv och säger de siffrorna han kan medan han gör det. han säger alltid rätt för varje siffra, han rabblar alltså inte bara ramsan utan förstår vilken siffra är vilken.
Han kan inte säga R och inte F t e x för fyra säger han hyja 

han gillar sång och musik och vill gärna titta på musikvideos på youtube (eft de gör det på förskolan). imse vimse spindel, blinka lilla stjärna etc och t ex när vi sjunger imse vimse så visar han tecknen när vi sjunger......sedan slutade han göra det ett bra tag för att nu bli intresserad igen. nu tycker han att huvud axlar knä och tå är superintressant. han har i somras tyckt om sången "hajarna" väääldigt mycket och velat lyssna på den hela tiden. som resultat lärde han sig sin första och enda tvåordssats "massa blod" för det sjunger de i sången...men sen slutade han säga det också.

han har sen han varit väldigt liten gillat böcker för att vi har tidigt börjat läsa för honom. han kan sitta själv i en halvtimme och bläddra i sin boklåda och låtsasläsa. ibland låter ljuden som när vi läser för honom men han säger inte orden. ibland pekar han på det vi frågar efter i böckerna.

han gillar att spela spel på iphone och surfplatta. redan när han var ca 10 mån och var i en period då han vägrade byta blöja el ligga still fick han hålla i min iphone. där fanns ett spel med en liten bil som man kör i olika svåra banor. han blev snabbt duktig med att dra bilen med fingret i mål. några veckor senare kunde han dra en kula i en rund bana till mål. jag känner äldre barn som inte lyckas så bra med det så vi blev väldigt överraskade. han kan hitta youtube appen på min mobil och leta fram sin spellista och bläddra bland olika videos.

han njuter av att titta på Nicke Nyfiken och har mer och mer börjat skratta när det händer något roligt. Ibland när introt till Nicke Nyfiken börjar på tv kan han komma springandes från sitt rum för att titta. Så vi har aldrig misstänkt att han hör dåligt. 

han har fortfarande napp och blöja. i perioder vill han sitta en stund på pottan men har kissat bara en gång. han har napp bara när han ska sova och sedan tar vi bort den. han har den aldrig dagtid. 

vi är oroliga för att språket inte kommer igång. han är 3 år nu och det är svårt vissa dagar här hemma när han inte förstår när man förklarar något för honom. han blir frustrerad och arg. ibland är det svårt att gå iväg någonstans med honom eftersom han vill det han vill och bryr sig inte om vi inte kan göra det el inte. han kan slänga sig på golvet och gråta. t e x om vi varit på någon lekplats en timme och det är dags att gå hem så vill han inte. oftast måste man bära honom därifrån för han vägrar gå och skriker/gråter. 
Vi är oroliga för att han inte leker med andra barn och är oftast själv på förskolan. 

remiss är skickad till logoped men väntetiden är 1 år på sjukhuset. Som tur är har spec. pedagogen från förskolan hjälpt oss komma före i kön så snart ska vi få till det mötet.
Spec. pedagogen från förskolan har mött vår son vid två-tre tillfällen och hon har sagt att hon är bekymrad för hans språk och socialt samspel. hon rekommenderade att pedagogerna börjar använda tecken som stöd då han inte förstår vad som ska hända. 

vi har blivit kallade till hörselkontroll om ca en månad. Jag vet redan nu att det kommer inte at gå. han kommer skrika och vägra gå in. jag är inte negativt inställd utan bara realistisk. jag hoppas att de har något sätt  som man kan göra det på för det är viktigt att vi tar reda på om det är något med öronen. han har aldrig haft öronproblem. han har knappt varit sjuk! 

han reagerar på ljud och musik och när vi pratar här hemma men jag vet inte om det är tillräckligt för att säga att han hör bra.

jag och min man försöker tänka positivt och vill hjälpa honom på bästa sätt vi kan. Vi försöker prata oh stimulera honom på olika sätt men det känns som att vi misslyckas när inga framsteg syns (inga stora iaf)
Vi hoppas att vi snart får veta vad det är som är orsaken så att han kan få hjälp. Så här är det väldigt jobbigt. Ibland blir man så irriterad på hans beteende och kan skälla och sedan må dåligt. Jag har dagar när jag är så ledsen att jag sitter och gråter för att det känns jättejobbigt när han skriker hela tiden för ingen anledning alls och inget hjälper för att få honom att sluta..

jag har funderat på att ta kontakt med en barnpsykolog så fort vi kommit igång med logopeden för att få till ett samtal och se vad vi kan göra för att hjälpa vår son. När jag googlat själv så har jag hittat info om autism och olika grader av den och tyckte att vissa saker stämmer bra in på min son men jag vet inte mycket om det och borde eg inte spekulera..

jag undrar hur det kommer at gå med logopeden...vi lyckas inte få honom att härma oss eller upprepa något vi säger...(tex när vi försöker träna vissa ljud)

anledningen till det här långa inlägget är att jag hoppas att det finns föräldrar där ute som känner igen sig i något av det jag skriver och kan dela med sig av hur ni har haft det, vilken hjälp ni har fått, om det har blivit bättre med tiden etc. 
kan ni ge mig tips på hur man ska klara vardagen utan att bli arg ledsen irriterad frustrerad etc etc

tacksam för svar