Kommer sakna min katt

Jag förstår din sorg.
Min Gustav var 13 år när han bara gled ur sängen och ner på golvet då han fått hjärnblödning. Allt som därefter hände tar jag inte med här men jag beslutade att låta honom avlivas då det inte var något kvar av den "gamla" Gustav. Han betedde sig som katten i Stephen Kings "Djurkyrkogården". 

Man får vara glad för alla de år som djuren berikar ens liv och man får ta del av den. Varje dag är en gåva.
De har inga krav på oss (förutom mat, vatten, ren kattlåda och vård) men ger oss värme, glädje, kärlek och obeskrivbara stunder. De lever här och nu dessa egendomligt underhållande, graciösa varelser som ibland kan vara så klumpiga. 
Che sera, sera. Det som sker, det sker.
Var glad att du blev älskad oförutsättningslöst den tid ni fick tillsammans.
Låt sorgen ta den tid det tar. En katt är inte alltid "bara" en katt, den kan betyda så mycket mer för människor.