Mitt ex får min dröm, jag förlorar den

Han gör väl likadant med henne som han gjorde med dig. Skaffar barn fast han inte vill för att inte förlora henne.

Är han en bra/närvarande pappa till er gemensamma?

Vill du verkligen fortsätta ditt förhållande? Jag menar om barnfrågan är så viktig för dig och han inte vill ha barn?

Du blir inte yngre så jag tycker du ska fundera noga över den saken. Släpp vad som händer his ditt ex om du kan, det tar bara onödig negativ energi från dig.

Han är en fantastisk pappa, jag hade gärna haft fler barn med honom, bara jag slapp vara med vid tillverkningen och inte behövde leva som kärlekspartner med honom.

Jag tror att deras graviditet helt enkelt blev droppen som fick vågen att tippa över.

Jag bearbetar som sagt redan sorgen över att det troligtvis inte blir fler barn för mig, och vill gärna leva resten av livet med min sambo trotts detta. Jag har fertilitetsproblem, diagnosticerade, och är rejält på fel sida 30 för att få min dröm. Kanske, kanske att det skulle hinna bli ett barn innan jag blir 40, om sambon ändrar sig om något år.

Och nu är jag arg.

Vår gemensamma barn har speciella behov, och ja, allt vad det innebär. Fick nu veta när de är beräknade, och ett snabbt överslag ger att han gjorde henne gravid mindre än två månader efter att de träffats första gången. Det känns väldigt oansvarigt mot vårt barn.

Vad spelar det egentligen för roll när dom är beräknade ( sålänge det är efter ni gjort slut?)

De är inte de första att skaffa barn oplanerat. Hört nånstans att uppemot 50% av alla barn faktiskt är oplanerade. Vet ej om det stämmer men det låter ju inte helt orimligt.

Sedan tycker jag faktiskt inte graviditeten är någon handling riktad mot ert gemensamma barn. Det är varken ansvarsfullt eller ansvarslöst att skaffa syskon.

Hon är alltså i 4:e månaden. Hade det varit bättre om hon bara är i 2:e månaden, eller vad menar du?

Vad har det för betydelse??

Sluta ta ut din sorg o besvikelse över dig på ditt andra, o för inte över känslor på ditt barn.

Nu får du ändå ge dig. Ta din sorg och besvikelse och hantera den för dig själv. Sorg över det som inte blev kan jag förstå, men nu har ni inte ett gemensamt liv längre.

Jag skiljer nog på mitt eget och andras. Och om att hantera det själv, vad tror ni jag gör här? Jag ventilerar det på ett anonymt forum, naturligtvis kommer varken exet, barnet eller min sambo att få höra ett ord av detta.

Men ja. Det är oansvarigt att ha oskyddat samlag med någon man inte känt öht mer än två månader. Att föra in en okänd människa permanent i vår sons liv på detta vis. Och ja, hade de varit nyblivet gravida hade det varit bättre, för nu känner vår son henne. Två månader in i förhållandet hade de knappt träffats ordentligt ännu.

men var glad att skitstövelen är borta ..... istället....