vabba EN dag!?! Jävla skitsystem!

Ja, så ser det ju ut i Danmark... Det vet tillochmed jag, en Svensk student utan barn. Det är ju sånt man tar reda på innan man jobbar i Danmark eller innan man skaffar barn kan man tycka?
Jag tycker själv att det är ett sjukt system, men just därför har jag valt att varken jobba i Danmark eller skaffa barn där.
Men vad jag hört så finns det personer som arbetar med att passa sjuka barn (i hemmet?). Så en sådan får man väl ringa efter, om man inte har annat val.

Innan man klagar över ett system som fungerar bra, ska man kanske komma i håg vem som betalar "vård av sjukt barn" i Danmark. Eller egen sjukdom, för den delen. Eller föräldraledighet.
Det gör arbetsgivaren!

Så det är helt fel att kalla det "vab".

Kalla det istället: "Frånvaro med full lön".

Det sociala säkerhetsnätet i Danmark är f.ö. finmaskigare än det svenska. Men OK, småbarnsmammor är inte automatiskt små gudinnor här. 

Eftersom det är lagstadgat har man som arbetsgivare inte så mycket att sätta emot. Eller de HAR inget att sätta emot om barnet uppenbarligen är sjukt och behöver vårdas.
Däremot att främja en kultur där man delar på vab så gott det går, där man är ödmjuk och flexibel. Även om man som chef tycker att det är ett jävla påhitt eller så typiskt att ungen skulle bli sjuk just idag så får man nog lägga band på sig.

Själv har jag ärligt talat sett till att skaffa mig jobb på en arbetsplats där det är fullt möjligt att vara hemma en dag utan att jobb läggs på hög och där "toleransen" är hög. Det är offentlig verksamhet så alla chefer är 100% medvetna om vad som gäller och skulle aldrig säga eller göra något som gick emot lag eller kollektivavtal.

Tja, i teorin kan jag ju vabba obegränsat men i praktiken måste jag ändå jobba ikapp sen så det blir oftast att jag jobbar hemifrån istället. Sjukt stressigt.

Mina föräldrar tar nog 50% av all vab, jag 30% och maken resten, men varken maken eller jag tar alltså ut vab. Vi och många andra med flexibla tider kör ofta omlott, att ena föräldern knuffar ihop sina möten till förmiddagen och den andra till eftermiddagen, sen byts vi av vid lunch och jobbar klart i soffan efter barnen sover.

Jag hade nog föredragit att kunna vabba på riktigt även om man förlorar pengar. Ingen lider ju utom vi men stressen alltså...

Jag och maken delar på vab efter vem som har lättast att vara hemma. Det har dock hänt många gånger att barnen fått hänga med till jobbet för att ha ett enstaka möte eller hämta datorn mm. Men har de varit väldigt sjuka har jag så klart prioriterad deras välmående. Jag har med andra ord jobbat mycket hemma när barnen varit sjuka. 
Sedan nyår jobbar jag på två ställen och det nya stället funkar det inte att jobba hemma på så då får man vara hemma helt och hållet. Mycket skönare för mig och barnet i stunden, men stressigt när man kommer tillbaka. 
Har aldrig varit med om att någon höjt på ögonbrynet åt att någon behöver vaba, det ingår liksom i livet med småbarn. 

Däremot har jag haft kollegor som tagit all vab och deras partner ingen vab, då kan man bli lite fundersam eftersom kollegors frånvaro påverkar oss andra och det blir jobbigt i längden att jobba med någon som är borta mycket. Det finns ju inget man kan göra så det är bara att gilla läget liksom!