vabba EN dag!?! Jävla skitsystem!

Jag tror inte jag förstår vad du menar riktigt. Man TAR ju ansvar för sina barn när man är hemma och vabbar. NÅGON måste ju vara hemma med sjuka barn och det är väl ganska rimligt att just föräldrarna är det? Det är ju inte alla som har pensionerade släktingar eller arbetslösa kompisar boende i närheten....som dessutom är beredda att hoppa in som barnvakt med kort varsel.

Eller är det kanske systemet med ersättning från FK som du inte gillar? Det kan jag i så fall ha lite mer förståelse för, men det är ju en helt annan fråga.

Vet inte var du har jobbat men här är inte folk hemma konstant och något fusk med vab tror jag knappast förekommer. De flesta blir stressade av att vara hemma eftersom jobbet samlas på hög. Och möjligheten till föräldraledighet i Sverige är verkligen något vi ska vara stolta över, den är ju dessutom oftast inplanerad långt i förväg så med en föutseende arbetsgivare ska det inte behöva vålla så mycket bekymmer på arbetsplatsen.

Snacka om att du underskattar folk (och särskilt kvinnor då)... Jag förstår mycket väl att det kostar samhället pengar när jag vabbar. Det tror jag att de flesta med normal hjärnkapacitet gör. Men vet du vad, min sambo och jag delar lika på vabbandet och vi är verkligen inte unika på det sättet! Även om du tycks tro det. Då borde det vara ok då enligt ditt sätt att se?

Jag undrar fortfarande vad din definition på att ta ansvar för barnen är. För man kan ju inte skicka dem till dagis när de är sjuka, eller hur? Och man tar väl ansvar för sina barn när man är hemma med dem när de är sjuka?

Och återigen det där med "konstant frånvaro". Jag inser självklart att det finns personer som fuskar på alla möjliga sätt för att slippa gå till jobbet. Det kan man säkert göra i DK också. Även om man inte har barn, genom att vara hemma och vara "sjuk" t ex. Jag undrar lite vilka WT-miljöer du rör dig i med tanke på den bild du har av Sverige och svenska kvinnor.

Jag är lite nyfiken på hur man rent praktiskt löser det i DK när ett barn är sjukt en längre period, säg en vecka? (Det kanske står någonstans redan men jag orkar inte ta mig genom all text...)

Och angående det jag skrev om att det kostar samhället pengar att vabba, eller att vara sjukskriven för den delen, så skulle det sannolikt kosta samhället ännu mer att skicka sjuka barn till dagis eller att gå sjuk till jobbet. Snacka om smittspridning...

Men hur ska det rent praktiskt gå till när båda föräldrarna arbetar? Jag tycker inte riktigt jag får svar på den frågan. Man kan ju inte ta för givet att det alltid ska finnas någon annan som kan hoppa in och passa barnen med kort varsel.

Barn kommer det alltid att finnas. Barn blir sjuka. I ett samhälle där båda föräldrarna förväntas arbeta kommer det ibland bli så att den ena föräldern måste stanna hemma från jobbet med ett sjukt barn. Det är så basic så jag kan tycka att om inte arbetsgivarna kan anpassa sig efter den verkligeheten så är det ju där problemet ligger, inte hos föräldrarna! (Då pratar jag alltså inte om dem som fuskar, men finns den misstanken är det ju också något som arbetsgivaren får ta tag i). Det är ganska märkligt att diskutera barnalstrande ungefär som att skaffa hund, som en hobby som man får skylla sig själv om man har skaffat. Oavsett vad man tycker om barn och familjeliv så är de en förutsättning för människans existens och för att vi som jobbar nu ska få en något så när dräglig ålderdom. Den enda lösningen som inte skulle drabba arbetsgivarna på något sätt är att vi går tillbaka till ett samhälle där den ena föräldern (kvinnan får man förmoda...) är hemma med barnen jämt. För mig låter det som ett steg i fel riktning.

Nej, det är självklart inte därför folk skaffar barn. Det trodde du nog inte heller att jag menade. Men faktum kvarstår ju att det kommer fortsätta födas barn. Det är inget samhället kan bortse ifrån. I Sverige tror jag generellt inte att det är något stort problem att t ex vabba eller vara föräldraledig. De flesta arbetsgivare förstår nog att sådant förekommer och har någon slags beredskap, det finns dessutom reglerat i lagstiftningen. Sen om samhället ska stå för kostnaden eller inte är en annan fråga. Nu var det ju för övrigt DK det handlade om och jag väntar fortfarande på att få veta hur man gör om ens barn blir sjukt en längre period.

För övrigt är livet inte statiskt, utan många som inte har barn idag kommer att ha det om tio år, många arbetsgivare har själva barn (småbarnstiden är för övrigt ganska kort), folk råkar ut för sjukdom, olyckor osv som hindrar dem från att komma till jobbet. Just sådana ofrånkomliga händelser behöver arbetsgivarna ha en beredskap för.

Jag tror att det är ganska kortsiktigt tänkt. Om kombinationen arbete/barn inte fungerar (i ett land där båda föräldrarna förväntas arbeta) kan det t ex leda till:
1) Det föds för få barn. Dåligt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
2) Den ena föräldern måste säga upp sig och vara hemma med barnen. Dåligt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv (men kanske bättre för barnen, vad vet jag).
3) Barn får en sämre uppväxt vilket leder till fler sociala problem. Dåligt ur ett samhällsekonomikst perspektiv.

Allt det här drabbar i någon mån alla i samhället. Jag spekulerar förstås men jag tror man får tänka lite större...

He he!

Vilken massa skitsnack, alltså. Du kan sätta vilken etikett du vill på barnalstrande, hobby eller vad som helst, det är fortfarande något som kommer att fortsätta ske så länge människan existerar. Det är en naturlig del av samhället och inget man kan bortse ifrån (vilket vi ju inte heller gör i Sverige). Att inte ALLA bidrar till samhället har inget med saken att göra. Men visst, det sista du skriver ligger det något i.

Sant!