Totalt omöjligt beslut. Hjälp.
Jag är 31 år, god ekonomi, stabilt boende, fast jobb och ett stort socialt skyddsnät.
Jag har varit singel under en bra tid och har sagt att jag om inte träffar någon innan 33 års alder kommer jag att skaffa barn på egen hand.
För tre månader sedan träffade jag en yngre kille och jag tror att vi är vad man kan kalla för kk. Förmodligen har förhållandet inte fördjupats på grund av mig som känner att det inte känns helt rätt. Han känns omogen även om han är otroligt fin och omtänksam. Vi har inte så mycket att prata om helt enkelt, jag får inte något riktigt utbyte. Vi har inte träffats varandra vänner eller satt en etikett på det vi har.
På jobbet har jag fått veta att jag kommer att få en chefsanställning (som jag har kämpat) inom ett år och kommer inom två veckor att börja olika mentorsprogram för att förberedas inför för detta. För två veckor sedan konstaterade jag nöjt att jag inte har barn utan kan få ta mig an denna jätteutmaning i karriären som jag alltid längtat efter. Det är första gången på 3 år som jag känns mig lättad over att inte ha barn. Annars har det varit min största stress och sorgm att alla mina vänner/familj har barn utom jag.
Nu är jag gravid. Med en kille som jag egentligen inte känner. Som jag inte är säker på att jag vill ha ett förhållande med. Med en kommande jobbsituation som inte kommer att tillåta mig vara mammaledig (jag kan ju vara det med mitt jobb som jag har idag). Men alla andra förutsättningar är på plats och jag vill ju egentligen bli mamma.
Min största rädsla är att jag kommer att ångra mig så bittert om jag gör abort. Jag har inte pratat med honom än men är rädd för att han vill behålla. Han har själv sagt att han verkligen vill ha barn snart...
Så fruktansvärt rådvill. Hur gör man? Går man till psykolog? Vad kan de saga egentligen?
