Mina arbetskamrater verkar hata mig

Anmäl till facket så att de tvingar din chef att agera. Helt sjukt att vuxna människor mobbas. Finns flera kollegor på mitt jobb som jag ogillar men jag är aldrig otrevlig och behandlar dom med respekt.

Usch, håller vuxna människor verkligen på så? Blir ärligt förbannad när jag läser!
Prata med chefen och facket på en gång, såhär får det inte vara!

Först vill jag bara tacka för att ni tog er tid och svarade =)

Jag tänkte försöka ta upp det med chefen nästa gång jag träffar honom, men jag skäms så mycket över detta. På något konstigt sätt så känns det som att det är mitt eget fel, jag är rädd att chefen kommer tycka detsamma. Eller att han inte kommer tro mig.

Vad kommer att hända om jag pratar med facket?
Vad kan min chef göra för att förbättra situationen?

Just nu känner jag bara för att sjukanmäla mig och stanna hemma, för jag har  ont i magen varje dag när jag ska dit.
Men det lär väl inte bli bättre av det så jag går dit, och idag är iallafall en av dessa tjejer ledig så förhoppningsvis går det bättre då.

Inte skämmas! Prata med chefen en gång till o se till att vara tydlig med allt.

Men prata med kollegorna! Fråga varför de beter sig som de gör och vad de anser att du gjort fel.

De som ska skämmas är de som utsätter dig och inte du! Vuxna människor som inte förstår bättre!
Chefen har ett ansvar över arbetsmiljön så du ska såklart prata med honom som i sin tur får ta ett snack med de som utsätter dig. Facket kan i sin tur ställa krav på chefen om inget händer.
Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig!!

Någon har snackat skit om dig inför de andra och det har fått fäste. Försök få veta vad som sagts genom att fråga någon du haft en bra relation till. Sedan kan du bemöta det, direkt till den som startat allt och eventuellt med chefens hjälp.

Usch vilka vidriga människor! Hur gick det för dig idag?

För din egen skull, ta dig därifrån! Innan ditt självförtroende är i botten. Jag tror inte det kommer bli bättre, när sånt där fått fäste är det nästan omöjligt att komma ifrån. Antagligen är det en dysfunktionell arbetsplats med mycket frustration och dålig arbetsmiljö och de tar ut det på dig! Run!

Igår gick det så där på jobbet. Ingenting jag säger lyssnas det på =(
Tyvärr är det inte bara dessa tre som ignorerar mig nu, det verkar bli fler och fler som hakar på.

Den lediga kollegan var där, fast bara på besök, och den andra tjejen satt och pratade med henne nästan hela tiden. Och så fort jag var i närheten såg jag att dom satt och blängde åt mitt håll. Det kändes som dom satt och snackade skit, men jag vet inte...

Senare på eftermiddagen stod ett gäng och pratade, jag höll mig lite på sidan av och lyssnade mest, jag kände mig inte direkt välkommen i gruppen så jag tyckte det var lika bra. Då var det en tjej som såg att jag stod alldeles för mig själv och bad mig komma och sätta mig vid dem. Så hon makade sig åt sidan för att göra plats åt mig och råkade häva omkull en full kaffekopp som stod där. Då blängde de andra irriterat på mig och gick därifrån, det verkade precis som om de tyckte att det var mitt fel =/

Sen när jag och denna tjej blev ensamma frågade jag henne om hon visste varför tjejerna jag skrev om i trådstarten verkar vara så sura på mig men hon hade inte märkt nånting så hon hade ingen aning. Men hon trodde att det kunde ha och göra med att jag pratar med en kvinna på arbetsplatsen som är väldigt bossig och hatad av alla.
Det känns märkligt om det är det! Får man inte prata med vem man vill utan att bli behandlad så här?

Det ironiska i allt detta är att en av de oschyssta tjejerna skrev en lapp som hon satte upp på anslagstavlan i början av januari där hon påpekade att vi ska behandla varann med respekt och att vi ska tänka på hur vi bemöter varandra på arbetsplatsen. Hon kanske skulle börja med att följa dessa riktlinjer själv först och främst...

Tycker att du skall se till att bli sjukskriven och sedan säga upp dig.
Även om allt skulle ordna sig så kommer du ju alltid komma ihåg det här och skulle kanske känna dig obekväm i vissa situationer.
Finns bättre ställen.
Jag lovar.

Arbetar du inom äldreomsorgen?

Jag blev sjukskriven till slut. Men när jag pratade med chefen verkade han inte tro mig. Han verkade bara tycka att jag var barnslig och gjorde ingenting åt situationen, ryckte bara på axlarna typ och sa åt mig att inte ta åt mig så mycket. "När man är deprimerad tar man lättare åt sig av sånt som man i vanliga fall inte skulle bry sig så mycket om" sa han vid ett tillfälle. Visst, det kanske stämmer, men här var det denna utfrysning och mobbing som gjorde att jag blev deprimerad!

När jag tog upp att jag kände mig mobbad påstod han att så var det inte alls, utan att vi var olika personer med olika bakgrund och att det lätt kan uppstå missförstånd och konflikter då.

I juli fick jag veta att en av tjejerna hade hamnat i konflikt med en ny kille på jobbet och att hon skulle bli förflyttad till en annan avdelning. Då kanske det gick upp för chefen att det jag hade sagt inte bara var inbillning? Men han har inte sagt något mer om det så jag vet inte.

Men hur som helst, det löste sig så att jag fick flytta till en annan avdelning inom kommunen jag med och här trivs jag utmärkt. Han sa dock i juli att det här bara skulle vara en tillfällig lösning, och att jag kanske måste tillbaks till min tidigare arbetsplats vid ett senare tillfälle. Jag hoppas verkligen inte det, för det fungerar ju inte.

Någon frågade om det var ett äldreboende jag arbetade på, men nej det var det inte, jag jobbade på ett café.

Sista gången jag var där och skulle städa ur mitt skåp fick jag veta att personalen runt omkring (vaktmästare, städerskor m.m.) hade märkt att det var något som inte stämde inne på caféet, men de visste inte vad. De hade väl hört att folk hade stått inne i köket och skrikit, något som hände allt som oftast.

Oh my god, vilken otur. Det är det värsta ju. Knivig situation. :c tänk att det beror på dålig arbetsmiljö och att det inte är ditt fel... Kramar!!