Varför gör ni det så jävla omständigt?

Håller med dig om en del av det du säger, ts, men tycker kanske att du är lite hård i hur du uttrycker dig.
Vi var lite som det du beskriver med första barnet, absolut, med andra barnet är vi det inte alls utan hon har fått glida in i familjens rutiner och det fungerar bra det med har det visat sig. Det är väl rätt naturligt att vara lite överbeskyddande och osäker med första barnet för de kommer liksom inte med en bruksanvisning på vad som fungerar och inte.

Dock måste man vara ödmjuk och inse att familjer och bebisar är olika och saker som fungerar i er/min familj fungerar kanske inte i andras. Med barn nr 2 kan vi t.ex. inte åka bil några längre sträckor för hon blir hysteriskt åksjuk (har det visat sig). Det gör att de som vill träffa oss tyvärr måste komma till oss eller mötas halvvägs. Har inte ett dugg att göra med att vi är "bekväma" utan det är omtanke om vårt barn som mår jättedåligt - och våra öron.... Folk som inte vet orsaken kan naturligtvis uppfatta oss som "curlande" och jobbiga, men vi vet ju att så inte är fallet och har inget emot att förklara om någon undrar.