Varför gör ni det så jävla omständigt?

Jag har en fråga som jag har undrat över hur länge som helst och man ser trådar om överallt.
Varför i hela friden gör ni nyblivna föräldrar allt så jävla svårt och omständigt?
Helt ärligt så verkar det som att hela världen kretsar kring den nyblivna mamman och att allt är så jävla svårt jämt.

Nej vi kan inte åka till svärföräldrarna för det är för långt och jag gillar inte dom. Nej dom kan inte åka hit för jag vill inte att någon annan håller i bebisen. Nej jag kan inte gå utanför dörren för bebisen behöver mamma och bara mamma. Vi har ju ett band från magen. Nej pappan får inte vara "barnvakt". Mamma mamma mammma mamma.
Nej ingen får komma hit på minst 5 månader för vi måste få in rutiner, matningen är jobbig, vi sover dåligt osv osv osv.

Jag tycker personligen att alla nyblivna föräldrar speciellt förstagångsföräldrar verkar tro att det är världens största grej att få barn och det ska göras så jävla omständigt som möjligt.

Vi fick första besöket redan på bb. BB tar inte emot besök men vi gick ner till en lugn korridor och mötte dom. Gick jättebra.
Sen när vi kom hem bodde en släkting till oss där 1 vecka för hon behövde sovplats. Gick också jättebra.

Inga problem att hälsa på mina släktingar 3-4 timmar bort. Nej för vet ni vad. Man kan stanna på vägen. chockerande va?
Gick lika bra att vara där som att vara hemma. Bebisen fick mat och sova ändå. Vår bebis fick både bröstmjölk och ersättning i början. Så nätterna då sov jag som mamma i alla fall 6-7 timmar i sträck och PAPPA tog sitt barn för vet ni vad? Pappa är ingen jävla barnvakt. Han är minst lika viktig som mamman och har lika stort ansvar.

Vårt barn har fått precis lika mycket tid med mamma som med pappa innan han började jobba igen efter 8 veckor.

Vi har lämnat iväg henne också. ibland 1 timme ibland 2 och några gånger en hel kväll så vi kunnat äta middag och gå på bio. Och det har gått hur bra som helst för farmor och farfar är fantastiska och hon älskar dom och har det jättebra där. För även om vi är föräldrar så är vi inte bara föräldrar utan vi är man och fru också och behöver egentid. Man slutar inte behöva egentid bara för att man blir förälder och det är INGET fel i att vilja ha det.

Och nej man behöver inte sitta hemma första halvåret med sitt barn för att det finns baciller ute eller för att det är omständigt. Man tar med mat, blöjor ombyte och sen räcker det rätt långt.
Man behöver inte göra ett helt företag av att åka någonstans bara för att man har ett barn.

Och det kanske viktigaste utav allt. Barn ska INTE styra familjen. Klart man måste se till deras behov men man behöver inte ändra hela livet för att dom ska få som dom vill. för när dom föds är dom individer utan rutiner och utan speciella sätt att göra allt på. Och jag vet inte hur alla andra gör men vi har då i princip samma liv nu som innan för vår dotter hänger med på ALLT. Hon har anpassat sig efter hur vi lever och mår jättebra av att leva lika.
Det är inga problem.

Så kort sagt SLUTA GÖRA ALLT SVÅRARE ÄN VAD DET ÄR!!!

Håller med dig Ts, jag tog oxå mot besök oc vi reste uutomlands när hon var en månad och jag och hennes pappa tar lika mycket ansvar fför han är hennes förälder som mig och hon har inte bblivit drabbad aav de val vi gjorde när hon är liten och hon har lika bra rrelation med mig som sin pappa

Det finns en anledning till att mvc och bvc nu börjat varna för familjeforum som detta, istället för att få stöd och råd är det många som blir uppstressade av alla "måsten" och vad man "får" och "inte får" göra som florerar på dessa sidor.

Själv är jag i efterhand själaglad  att inte FL fanns när jag fick barn, då slapp jag alla "goda råd" från besserwissermammor och vår familj kunde leva precis som vi ville utan pekpinnar. Ärligt talat är det inget jag stött på IRL, förutom två gånger; den galna barnmorskan när stora barnet föddes och så en idiotkärring på Amningshjälpen, men de två såg jag som undantag, enstaka extremister. När jag sen gick med här på forumet blev jag alldeles paff över att det var så många som hade extrema åsikter om hur man tar hand om barn. Jag trodde liksom i min enfald att de flesta gjorde precis som vi och tog det lite chill, eftersom det var det jag såg. Tji fick jag.

Jag har aldrig förstått mig på det här med barn som projekt, alltså att barnen får ta över ens liv helt och styra precis allt. Inte heller det där med konceptföräldraskap, att man redan innan barnen kommer bestämmer sig för att följa någon slags märklig mall och aldrig avvika från detta. Samt naturligtvis knäppa alla som inte gör exakt likadant på fingrarna för att de "förstör" och skadar sina barn. 

Nej, det är bara att ta eländet med en stor säck salt. Det är ju ändå inte riktigt så det ser ut i större delen av samhället, tack och lov. Låt de som vill sitta nakna i soffan i ett år fortsätta göra det, så lever vi andra livet istället. 

Det finns en anledning till att mvc och bvc nu börjat varna för familjeforum som detta, istället för att få stöd och råd är det många som blir uppstressade av alla "måsten" och vad man "får" och "inte får" göra som florerar på dessa sidor.

Själv är jag i efterhand själaglad  att inte FL fanns när jag fick barn, då slapp jag alla "goda råd" från besserwissermammor och vår familj kunde leva precis som vi ville utan pekpinnar. Ärligt talat är det inget jag stött på IRL, förutom två gånger; den galna barnmorskan när stora barnet föddes och så en idiotkärring på Amningshjälpen, men de två såg jag som undantag, enstaka extremister. När jag sen gick med här på forumet blev jag alldeles paff över att det var så många som hade extrema åsikter om hur man tar hand om barn. Jag trodde liksom i min enfald att de flesta gjorde precis som vi och tog det lite chill, eftersom det var det jag såg. Tji fick jag.

Jag har aldrig förstått mig på det här med barn som projekt, alltså att barnen får ta över ens liv helt och styra precis allt. Inte heller det där med konceptföräldraskap, att man redan innan barnen kommer bestämmer sig för att följa någon slags märklig mall och aldrig avvika från detta. Samt naturligtvis knäppa alla som inte gör exakt likadant på fingrarna för att de "förstör" och skadar sina barn. 

Nej, det är bara att ta eländet med en stor säck salt. Det är ju ändå inte riktigt så det ser ut i större delen av samhället, tack och lov. Låt de som vill sitta nakna i soffan i ett år fortsätta göra det, så lever vi andra livet istället. 

Jag ser inte på vilket sätt detta är ditt problem? Varje familj måste få hantera bebistiden som dom själva vill, och det föreligger faktiskt ingen skyldighet att varken besöka andra eller ta emot besök. Jag hade blivit GALEN om min svärmor - eller min egen mamma för den delen - hade försökt tilltvinga sig besök innan jag själv var redo!

Fast snälla Trubbel vem har sagt att jag var själv? Ja, jag tog fl själv för att jag HATAR mitt arbete och tycker om att vara hemma ibland. Men jag har fortfarande en sambo som tog ledigt för att hjälpa mig, som delade på nätterna, som tog sonen efter jobbet. Dessutom är det väldigt OT i denna tråd.

För övrigt är det ett mycket större problem att nyblivna mammor flänger runt för mycket med sina bebisar idag, än tvärtom. Det är inte bra för någon av dem.

Nämen?

Låter du dig provoceras av att jag inte delar din uppfattning?

Du behöver inte stå till svars inför mig. Ta det lite lugnt. Är du trygg med ditt sätt att göra så behöver du inte ägna dig åt att försöka övertyga andra om ditt sätt.

Mina?

Nyfödingen har just somnat om i mitt knä. Syskonen har börjat röra på sig.

Nu stödjer jag mig på forskning, då. Det finns bland annat studier som visar att det alltför tidiga omkringflängandet med bebisen, ökar risken för plötslig oväntad spädbarnsdöd.

Ja eller ett ypperligt exempel på hur man kan krångla till saker i onödan. Bebisar brukar vilja sova tillsammans, fine låt de göra det så har du inga problem. Bebisar brukar vilja bli burna mest hela tiden, fine ta dem på armen eller i en sjal eller sele så har du inga problem och kan fixa med annat med den/de arm/ar du råkar få ledigt. Barn växer å frodas och utvecklas av att vara uppe i famnen, en naturlig del av det vardagliga livet, i ständig kommunikation med en vuxen anknytningsperson. Inte av att ligga för sig själv på rygg i ett hörn medan alla tassar runtomkring för att inte, gud förbjude, VÄCKA BEBISEN!!

Jag menar att man ska hålla i sitt barn, på ett eller annat sätt, om och när barnet vill. Om barnet vill bli buret 24/7 så är väl en sjal kanske att föredra framför att ha ett barn hängandes på höften och armen hela tiden, men jag har burit mina barn mycket och ofta med enhandsgreppet för min rygg råkade palla med det ganska bra. Sen började de vilja komma ner och utforska istället, då fick de det.