Varför gör ni det så jävla omständigt?

Jag tycker att du har en väldigt svart/vitt syn på det hela, TS. Du får väl försöka tänka på att barn och föräldrar är olika. Relationer ser olika ut.
Att man väljer bort barnvakt till ett spädbarn betyder ju inte att man inte ser efter sitt förhållande? Alla föräldrar har helt enkelt inte ett behov av att dejta på som inget hänt under barnets första tid för att hålla liv i förhållandet, förhållandet står inte och faller med tid på tu man hand på bio utan är starkare än så många gånger. Vi valde bort barnvakt under våra barns första år men träffade barnens morföräldrar flera gånger i veckan under våra föräldraledigheter. Tillbringade då ofta hela dagar tillsammans här eller där. Vi hade inget behov, som ni har, av barnvakt för att underhålla vårt förhållande och spädbarn har definitivt inget ut av att föräldrarna befinner sig långt bort för att knyta an till och skapa en relation till andra människor. Vi gjorde på så sätt vi tror är bäst och led ingen nöd.
Att man väljer bort långa resor när barnet är litet behöver ju inte betyda att man inte tycker att det är viktigt att barnet får skapa en relation till mor och far föräldrar? Man kankse har ett barn olikt ditt, tänkt på det? Ett barn som skriker sig igenom hela bilresan, i dessa fall känns det kanske lämpligare att släkt besöker barnet eller något annat? Vi har barnens farmor utomlands och kände inte för att åka dit i början, hon tyckte dock att det var självklart att hon istället åkte hit så så fick det bli.
Jag tror också på ett jämställt föräldraskap, vi ser oss som likvärdiga för våra barn och för oss är det självklart att dela tiden hemma. Med andra barnet var vi dessutom hemma i flera månader tillsammans vilket gjorde mycket, därefter delade vi tiden hemma tills han var 2 år. Med första var vi hemma ca 9 månader var, då fick hon syskon och vi fortsatte hemma tillsammans som sagt fast då med två barn. Vi ser det som en självklarhet att hjälpas åt med allt så att båda får sova, kan träffa egna vänner och utöva egna intressen. Jag reagerar också på när någon kallar barnets andra förälder för barnvakt.

Okej, ni vill. Inte behöver. Andra varken vill eller behöver. Vi är olika som sagt.
Jo, jag vet att det finns vissa som kräks på föräldrar som tar sig egentid, jag är inte en av dem utan uppskattar det mkt själv. Skulle även säga att jag har ett behov av det. För mig är de relationer jag har utanför min familj mycket viktiga och jag skulle aldrig sluta träffa mina vänner för att jag fick barn och jag skulle inte sluta utöva mina intressen för att jag är förälder.
Däremot hade vi varken behov av eller ville samma saker som er när ungarna var spädisar. Tid på tu man hand hade vi ändå och tid för mig själv, som då som sagt är viktigt för mig, var för oss enkelt att få till med tanke på att vi är två föräldrar men vi har också anpassat oss efter barnen och ser inget fel med det alls utan det känns tvärtom riktigt för oss att också se till vad de uttrycker även om det går emot våra önskningar just då.

Ja, här får jag faktiskt säga att jag inte ser vad Kimpossible ser. Tycker tvärtom din TS inte alls ser några olikheter. Det är er historia och en massa "man kan, gör, ska , slutar inte behöva.."
Fint att jag missförstått.

Små spädbarn är inte vanestyrda utan behovsstyrda. En viss skillnad där.

Sedan behöver man givetvis varken samsova eller bära sitt barn, man kan vara nära på flera andra sätt om barnet visar ett sådant behov. Det är dock otroligt naivt och inte minst okunnigt att hävda att "min bebis är nöjd på egen hand hela tiden för att jag har inte vant den vid annat" då det inte handlar om vad du vänjer den vid utan barnets behov som visar sig olika starkt hos olika barn då barn faktiskt är olika.