• Anonym (kl)

    Varför gör ni det så jävla omständigt?

    Alla föräldrar och barn är olika och har olika svårigheter. I början kan hormoner och komplikationer från förlossningen störa ork och kraft en del. Så var det i alla fall för mig. Sedan har alla olika prioriteringar. Alla kanske inte tycker det är jättviktigt att hinna med allt man gjort förut.

    För mig tycker jag det är svårare att hinna med när man har fler barn som börjat skolan. Det är viktigt att barnen får ha en aktivitet var i veckan, man ska engagera sig i läxor osv. Samtidigt är det roligt. Jag vill engagera mig i mina barn. Det känns viktigt för mig.

  • Anonym (kl)

    Jag förstår faktiskt inte vad du menar med att man gör saker omständliga. Eftersom bildning var ett exempel: att packa blöjor och extrakläder är det knappast många som tycker är svårt. Däremot kan en lång resa med bebis vara det. Med vår första var det inget problem. Han somnade gott i bilen.

    Vår andra gallskrek oupphörligt när hon åkte bil. Oavsett hur mycket man stannade eller vad man än gjorde. Det kan vara direkt trafikfarligt att köra på det viset.

    Sedan tror jag att de som är omständliga av naturen fortsätter att vara det när de fått barn. Men flesta behöver anpassa sig på något sätt efter att ha fått barn. På vilket sätt beror på många faktorer, ex hur barnen är, hur föräldrarna mår, hur många syskon det är osv. Det handlar inte om att man gör allt för att barnet ska få "sin vilja fram" i alla lägen utan att hela familjen ska må så bra som möjligt.

  • Anonym (kl)
    Anonym (Enkelt) skrev 2015-01-31 00:25:37 följande:

    Ja det är roligt hur man kan reta upp folk på familjeliv. Men vet ni vad?

    1. vi åkte aldrig någonstans för att visa upp bebisen. Dom vi åkte till hade redan sett bebisen. vi åkte för att vi ville träffa min familj. väldigt enkelt. sen att vi råkade ha fått barn några veckor innan gjorde varken till eller från.

    2. Jag tror att man påverkar sina barn till hur dom blir. Okej vissa saker kan man inte påverkar. typ omogna tarmar som leder till kolik och annat kul. Men stressade bebisar som inte sover och som bara gnäller osv osv osv. Det tror jag på att man till mycket skapar själv. Och JA jag vet att det finns undantag. MEN är man orolig och osäker som förälder så tror jag att risken är stor att man får ett sådant barn.

    Min mamma har uppfostrat 4 barn varav 1 tvillingpar och vi har ALLA varit underbebisar om ni så vill. Sovit hela nätter från start. inga problem med amning osv osv. Helt enkelt lätta bebisar.

    Och jag tar mitt lugn och mycket av hennes metoder i uppfostran från just henne och voila. jag har ett lika lugnt barn. Tillfällighet? eller ligger det kanske något i det?


    Du tror inte ärftlighet är en komponent? Brukar din mamma också kritisera andra för hur de lever? Eller har hon lärt dig empati och ödmjukhet?

    Jag känner inte igen att många krånglar till det i onödan. Och jag har umgåtts med många småbarnsföräldrar. Däremot kan barn och föräldrar ha olika sorts svårigheter som de tacklar efter bästa förmåga.

    Jag undrar också vid vilken ålder du menar att barnen inte ska få sin vilja igenom? Jag tycker alla i en familj får anpassa sig i viss mån efter varandras behov istället för att barnen bara ska anpassa sig efter de vuxna. Exempelvis är det viktigt för mina barn med fritidsintrissen och träffa kompisar nu. Det är klart vi ser till att ge utrymme för det också. Liksom skolarbetet.

    Livet förändras när man får familj.

    Och eftersom det verkar vara en stor grej med bilåkning: med vår första bebis åkte vi gärna bil men inte den andra som bara skrek i bilen. Visst förstod farmor och farfar det och kom till oss istället. Liksom vi nu åker dit när barnen är stora och farmor har ont i ett ben och svårt att åka bil. Detta självklara tycker jag är att förenkla livet - inte försvåra det.
  • Anonym (kl)
    Anonym (Även jag) skrev 2015-01-31 16:49:45 följande:

    Även jag som inte har barn,men stor erfarenhet av barn håller med ts. När jag säger att barn inte måste bäras 24 timmar per dygn blir jag nästan halshuggen,men så blir det aldrig här. Inte måste de sova i samma säng heller för så blir det inte här. Och då kommer de inte vara vana med det och därmed inte sakna det ser ni!


    Barnet är i och för sig van vid närhet sedan tiden tiden magen.

    Att ha bebisen i egen säng tycker jag låter omständligt. Går man upp då varenda gång man ska amma? Jag ammade liggande halvt om halvt sovande. Det var förenklade för mig men alla är ju olika.

    Jag menar att det som r krångligt för en kan clara förnekande för en annan. Eller så gör man något på ett krångligt sätt för att man tror det är gynnsamt för barnet eller sig själv i längden.
  • Anonym (kl)
    Anonym (Enkelt) skrev 2015-02-02 20:37:02 följande:

    och nej jag har inte med det att göra hur andra gör. Hela tråden är ju bara en fråga på VARFÖR folk gör det så svårt. har aldrig sagt hur folk SKA göra.


    Jo men om man läser sista meningen i din ts var det det du gjorde, med versaler och massa utropstecken.

    jag blir i alla fall ledsen av att läsa sånt här. Jag tycker jag hade en positiv inställning till graviditet. Ändå fick jag 6 missfall innan jag lyckades få mina två barn. Och det var mitt eget fel? Varför ska man inte kunna bli ledsen för att du skriver kommentaren på nätet i stället för att säga den i folks ansikte?

    Sedan tycker jag du har en tråkig inställning till hur barnet ska anpassa sig till föräldrarna och ej tvärtom. Nu går mina barn i skolan men givetvis anpassar vi livet efter alla i familjens önskemål och behov.

    Sedan undrar jag om du är medlem i någon frikyrka eller liknande (typ livets ord)? Jag tycker tankarna påminner om deras framgångsteologi.
Svar på tråden Varför gör ni det så jävla omständigt?