Varför gör ni det så jävla omständigt?

Barn, även små barn är anpassningsbara. Så länge de får närhet, mat och trygghet så är det inga problem. Jag har sju barnbarn i åldrarna 3 månader till femton år. Deras föräldrar har sina rutiner med barnen och hos mig gör jag som jag gjort med mina barn. Nej, jag skämmer bort dem mer än mina egna.
Och tänk så bra det går!
Jag har fått träffa alla mina barnbarn första gången på BB. Och jag har förmånen att få låna dem ofta. Deras föräldrar anser att jag är kapabel att sköta deras barn eftersom jag lyckats fostra mina 3. De ger mig inga förhållningsorder om läggtider eller matrestriktioner (ingen har födoämnesallergier). Hos mig är jag och farfar/morfar dom som bestämmer. Och när de återvänder hem till sina föräldrar anpassar de sig till de tider och regler som gäller där.

Barn behöver bara kärlek, trygghet och mat. Allt annat är oviktigt så länge de mest basala behoven fylls.