Varför gör ni det så jävla omständigt?

Vem ger dig rätten att ta ifrån andra människor deras upplevelser av vad som är jobbigt i livet?

Har du tänkt på vad konsekvenserna kan bli om alla skulle lyda dina råd? Du inser att vissa skulle bränna ut sig och gå under om de inte skulle ta någon hänsyn till sina känslor utan köra över dem med bulldozer för att ständigt göra andra människor nöjda? 

Tja, vi mötte t.ex familjen i korridoren utanför BB. Hade haft en jävligt tuff förlossning och massor med komplikationer, men vi ville inte vara besvärliga eller trista utan tyckte att det ska vi klara.

Det gick inte bra. Det var oerhört påfrestande och gjorde en tuff tid ännu jobbigare. I efterhand ångrar jag verkligen att jag förvärrade situationen genom att inte tänka mer på hur jag mådde utan försöka vara tuff. Därför tänker jag göra det "omständligt" för mig nästa gång och inte utsätta mig för samma sak. 

Tja, efter några dagar kanske kan gå bra, men det jag kommer att känna efter med innan jag tar emot gäster efteråt och som kan kännas besvärligt är:

Med tanke på hur det gick sist räknar jag inte med att må speciellt bra efteråt. Risken är nog stor att jag kommer vara svag både fysiskt och psykiskt. För mig är det jobbigt att visa mig svag för andra människor, jag tycker inte att det är trevligt att gråta hejdlöst, inte kunna gå på egen hand, ha rejält ont och så vidare framför andra om jag kan slippa det. Färdiga maträtter och presenter väger inte för mig upp att jag känner mig tvungen att försöka sitta och konversera trevligt när jag mår asdåligt. 

Det andra är att jag åtminstone sist blev väldigt känslig och mottaglig för andras åsikter. Både min mamma och sambons mamma är ganska lagda åt att komma med lite okänsliga och ogenomtänkta kommentarer. Inget med illvilligt uppsåt men kommentarer som "Men gud du ser helt död ut" eller "hö hö hö den här bokhyllan hade visst ingen dammat på länge" gick helt enkelt rakt in och kändes jobbigt på ett sätt det normalt inte gjort. 

Det är möjligt att både oviljan att låta andra se mig lida och att ta åt mig av eventuella kommentarer om det är defekter hos mig, men det är inte defekter som jag lär kunna åtgärda hos mig själv just i samband med förlossningen. Känns som att det finns nog med annat som är jobbigt med det.