Varför gör ni det så jävla omständigt?

Blir också förvånad över att många anser att det är besvärligt med gäster så tätt inpå. Vi och våra släktingar har alltid "bjudit in" samma dag vi kommit hem från bb alt inom några dagar. Förutsatt att man inter kommer sjuk och tvättar händerna innan. Jag tyckte det var skönt när min och mannens familj kom, lite avlastning, prata och få råd, föräldrarna kom med färdiga middagar och handlat med sig grejer och så fick vi presenter till bebisen mm. Tycker helt enjelt det var mysigt och trevligt att få besök. När förstfödda var ett par månader bruka svärföräldrarna passa honom medans vi åkte och handla, våra föräldrar kom till helgen för att hälsa på, men oftast promenerade dom någon timme eller två så att vi fick sovmorgon, kunde passa på att ta en lång dusch och kaffe i lugn och ro. Det var otroligt tacksamt när man kände sig som ett vrak ;)

Nu fick jag lite mothugg ;) jag kan känna så då våra familjer står oss nära. När dom kom hit efter förlossningen så förväntar dom sig att vi är utmattade, att jag sitter nerbäddad i mjukiskläder i soffan, att dom som gäster på kort visit köper med fika/middag och ordnar/hjälper mannen med duk och disk osv. Jag förstår att inte alla känner sig lika bekväma eller har lika förstående familj. Men att neka besök i flera veckor känns rätt hemskt, den dagen jag får barnbarn så lär jag villja komma direkt helst redan på förlossningen (dock häjda mig av respekt) men att inte få se miraklet förens veckor efter är en evig hemsk väntan.