Varför gör ni det så jävla omständigt?

Tookan skrev 2015-02-01 09:20:42 följande:

Tack gode Gud!!!!

Så bra skrivet!

Om allt går bra föder jag vårt första barn om tre månader och jag kan inte annat än att tacka dig för dina rader.

Är så trött på allt tjat om att:

-Nä minsann, ditt liv kommer bli så annorlunda, du kommer inte göra det och det och det.

När man säger emot fnyser folk som att man inte vet någonting och jag är ändå stor i käften och kan tala för mig.

Blir så frustrerad att jag tamejfan ska visa att man visst kan träna flera dagar i veckan när man blivit föräldrar, ta hand om varandra och sig själv, trots att man blivit föräldrar osv

Att en pappa faktiskt VILL vara pappa.

Min gubbe har fått frågan:

-å hur känns nu detta för dig??? Det måste vara svårt och omvälvande?

Nästan tyckt lite synd om...

Va????

Han har alltid velat ha barn. Jag däremot ville inte ha barn innan jag träffade honom.

Han går in med 230%

Han kommer bli världens bästa, mest närvarande pappan utan att dalta.

Tänk va skönt när man är TVÅ, för det är precis så det ska vara.

Fördomar och folks konstiga idéer blir jag tokig på.

Du har inte ens fött ditt första barn och vet redan att:

-Ditt liv inte kommer att bli så annorlunda, att du kommer att kunna träna flera dagar i veckan, att du kommer ha tid och ork att ta hand om dig själv och varandra

- att din man kommer att bli den bästa pappan och alltid närvarande.

Jag hoppas verkligen att det blir så för dig, men hur kan du vara så säker på att varken du eller mannen kommer att drabbas av förlossningsdepression? Hur kan du veta att du får ett barn som sover på nätterna och ammar utan problem var fjärde timme? Hur vet du att du inte kommer att få en sfinkterruptur och få analkontinens och inte vilja gå ut eller att du kommer få djävulska mjölkstockningar? Eller kolikbarn?

Det som jag och andra reagerar på är den högmodiga och självrättfärdiga attityden där man tror att man står över allt och minsann kommer att bli en perfekt förälder. Se tiden an, njut av ditt barn och gläds åt livet som nybliven mamma... Visst att folk har fördomar, men folk har även viss erfarenhet av småbarnslivet... Det är så olika för alla, så varför kan man inte acceptera att alla är olika och får göra det som är bäst för dem?

Jag hade en kompis som var lite åt det högmodiga hållet under graciditeten, allt var så lätt, hon kunde aktivt träna och jobba in på slutet och "det är så lätt och naturligt att vara gravid". Sen fick hon en djävulsk förlossning som slutade i snitt och en ganska tuff första spädbarnstid med ett barn som vägrar vagnen och hon kan knappt åka någonstans. Nu har hon mer förståelse för att det är olika för alla och att hon hade tur som mådde så bra.

Vi som har jättejobbiga graviditeter med foglossning och långvariga dagliga illamående/kräkningar förstår att man inte bara kan säga till alla gravida att "rycka upp sig och leva som vanligt".

Hoppas att du växer lite i insikt och ödmjukhet för hur olika det kan vara nu när du själv snart blir mamma :)

aleydis

Äldre 2 Feb 13:28

#244

Irma01 skrev 2015-02-02 09:01:53 följande:

Fast jag tror inte det är detta som menas.

Självklart har de flesta förståelse för att alla barn är olika, att man kan få kolik barn, amningsproblem, mjölkstockning, men efter förlossningen, barn som inte sover osv.

Jag har kanske missförstått men jag tror det handlar om hur svårt man kan göra det för sig själv, även med ett "genomsnittlig" barn, som är varken svår eller lätt...Att t.e säga att det inte går att duscha, att man inte alls kan gå ut (barn som avskyr vagn till exempel, då kan man prova babybjörn eller sjal, många tycker då att det är mysigt att gå ut).

Man kan absolut ha rutiner utan att vara helt fast i dessa och känna sig instängd. För det är också oerhört viktigt för barnet att mamman känner sig bra.

Det viktiga är att man gör vad som känns rätt för en själv. Vissa har en större behov av aktivitet (t.e träna, då är det fantastiskt med mamma pass på gymmet där barnet är med) och andra har en större behov av lugn. Klart man ska få göra som man vill.

Men att skrämma kvinnor som ej har barn med att göra listor på allt som är jobbigt känns väldigt trist! Speciellt med tanke på hur underbart det är att bli mamma. Oavett sömnbristen och trötthet så är allt värt när den lilla krabaten tittat på dig och ler

Och det ska man då kanske också säga om man ändå har behovet att rabbla upp allt som är "negativt".

Själv fick jag också höra en massa kommentarer, som för de flesta inte alls har stämt, och nej allt är inte en dans på rosor, det tar sin rätt att inte få sova en hel natt på bra länge, men att känna sig stressad av en massa onödiga kommentarer hjälps inte. Nu har jag ganska lätt att inte ta åt mig, men alla är inte så.

Samma sak med alla som plötsligt vill berätta om sina förlossningar...jag var inte intresserad, jag visste att det enda som är säker är att det inte alls blir som jag skulle föreställa mig det...Därför försökte jag att inte föreställa mig någonting. Men en del kvinnor förstår bara inte att man inte vill höra deras berättelser...

Oavsett, grunden är som sagt att alla får känna precis vad de vill och göra som de vill, men man behöver inte skrämma andra som vissa nästan njuter lite av. För visst finns det en del avundsjuka när det visar sig att nej, livet ändras inte så farligt och att mycket fungerar. Tyvärr känns det så, vilket är trist. Varför kan då andra inte vara glada för ens del?

Fast nu är det inte det tråden handlar om:

Ts klagar på att föräldrar gör det "onödigt krångligt", och använder sig själv som måttstock för allt man kan göra som nyförlöst. Att andra människor kan ha det olika jobbigt av olika skäl och att ts inte har minsta koll på varför de väljer att leva så har hon inte så mkt förståelse för. Det är ett skuldbeläggande av föräldrar som inte kan eller vill göra på samma sätt.

Kommentaren jag svarade på handlade om en förstagångsföderska med höga förväntningar på småbarnslivet och vad som är normalt att orka, tex träna flera gånger i veckan. Där ser jag att hon har höga krav på sig själv och dels dömer andra och kanske oxå sig själv om hon inte skulle kunna leva upp till de kraven. Det är klart att alla har tankar om föräldraskap före man får barn, men att säga att alla runt omkring en är negativa och överdriver utan att själv ha erfarenhet är lite naivt.

I slutändan tror jag att du och jag tänker samma: att ha hänsyn med att olika människor är olika, har olika jobbigt efter förlossning och att man gör olika val. Det jag reagerar på är när man är dömande mot andra människors till synes krångliga val ( när det i själva verket kanske är lättast för dem) när man inte känner dem och vet varför.

Det är klart att man KAN resa 5 timmar i bil ned en 1 månaders baby, men man kanske inte vill. Det är klart att man kan lämna bort till barnvakt tidigt- men man kanske vill. Någon vill ha besök på bb första dagen, andra vill vänta två veckor. Och jag tycker inte att ts har med saken att göra hur andra väljer att göra

aleydis

Äldre 2 Feb 21:25

#254

Jag har inte fött mitt första barn ens, så jag vet inte själv hur jag kommer att reagera eller exakt hur det kommer att bli.

Men det lätta svaret på din fråga är väl att de föräldrarna gör det de tycker är lättast och bäst för dem. De kanske tycker det är omständigt att resa eller gå ut på restaurang eller lämna till barnvakt och kanske trivs bäst med att vara hemma. Du tycker de är omständliga som inte gör ovanstående saker. Uppenbarligen retar du dig på dem, och frågan är varför det stör dig Så att de tänker annorlunda än dig?

Varför gör ni det så jävla omständigt?

INNEHÅLL