Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 30 Jan 16:47

271 svar

Varför gör ni det så jävla omständigt?

Kim Possible skrev 2015-01-30 16:44:51 följande:

Inte ett dugg. Däremot uppfattar jag Ts som att hon undrar varför man gör allt krångligare än det behöver vara, baraföratt. (Rätta mig om jag har fel Ts) Det är något jag själv ofta undrar när jag läser här.

Det verkar finnas en grotesk stor mängd do's & don'ts som folk följer slaviskt, utan att ens fundera på om det finns alternativ och om det faktiskt skulle kunna gå att göra på något annat sätt än det de läst sig till att man måste.

Vill man ha det på ett visst sätt så är det ok att leva så, däremot (och detta är väldigt vanligt förekommande bl a här på FL) så behöver man inte basunera ut sitt eget sätt att leva som "den enda vägen" och döma ut andras sätt.

du är nog en utav de få som fattade. jag säger inte att vi gör det enda rätta men att vi gör det enkelt för oss :P

Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 30 Jan 20:18

#113

Donum skrev 2015-01-30 17:13:56 följande:

Ja, ursprungsfamilj. Den du har ditt ursprung i, dvs dina föräldrar. Du och ditt barns pappa är ert barns ursprungsfamilj. Definitivt gör jag skillnad mellan familjerna. Det är inte mina föräldrar som har fått våra barn. Det är jag och min man som har fått våra barn.

Du säger det och jag är av en annan uppfattning. Varför behöver människor göra som du för att göra

"rätt"?

För hade du ansett att andra alternativ var fullgoda hade du aldrig brytt dig om att starta den här tråden.

Du påminner mig om det enda rådet jag ger när vänner och bekanta frågar mig om råd inför att de ska få barn: Umgås inte med andra förstagångsföräldrar. Förstagångsföräldrar är rätt ofta så osäkra på sitt föräldraskap att de vill få bekräftat att de gör rätt genom att försöka övertyga andra om att göra likadant som de själva gör.

Haha okej då tycker jag personligen att du har en rätt skev uppfattning av familj. Här är det inte ursprungsfamilj och nuvarande familj eller vad du vill kalla det.

Det är min familj och inget annat. Det är jag, min man, vårt barn, mina föräldrar, syskon och deras familjer och min mans föräldrar syskon osv osv. Vi är EN familj och inte flera familjer. vi har en väldigt bra kontakt och det tycker jag är underbart. vi älskar att umgås med varandra och åka till varandra och bara umgås och hitta på saker. Väldigt enkelt. Vi firar ALLA jul tillsammans och ser oss som en enda stor familj.

Sen sa jag inte att mitt sätt var rätt. hela ts handlar om att jag undrar varför folk gör saker så svårt. väldigt enkelt. och jag har skrivit flertalet gånger att jag vet att alla är olika och har olika barn men frågan består fortfarande. varför gör folk det så svårt?

Så nej alla behöver inte göra som jag men dom borde sluta göra det svårare än vad det är.

Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 30 Jan 20:22

#114

nokla skrev 2015-01-30 17:37:47 följande:

Haha man gör som man vill men jag har också svårt att förstå varför man vill att det ska vara svårt och har funderat över det många gånger när jag varit hemma hos bebisföräldrar.

Bebisen måste ha en speciell snuttefilt. Spelar ingen roll att den kommer bort hela tiden och vi får springa runt i huset och leta hysteriskt i 45 minuter medan ungen gallskriker och att vi hatar det, men bebisen MÅSTE vänjas vid en speciell snutte.

Bebisen måste ha trygga välkända läggningsrutiner. Spelar ingen roll att vi måste binda upp oss båda föräldrar minst 2 timmar varje kväll och sjunga den speciella nattvisan och läsa den speciella boken och hålla på å tassa ut ur rummet om och om igen för vi trodde att nu sover bebis. (Alternativet ha bebis i famnen tills hen somnar å sen lägg ner hen nånstans är otänkbart).

Bebis måste ha specialgjord puréad bebismat som vi alltid måste ha hemma eller med oss. Det går inte an att bara koka nån random grönsak om ungen blir hungrig, nej herregud inte kan väl bebis äta människoföda?! Eller mat när det är vällingdags enligt vårt väl inarbetade matrutinschema, hur skulle det se ut?

ja men lite så ja. Det är att göra det svårt för sig. vissa väljer att göra det enkelt. andra gör det uppenbarligen inte.

Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 30 Jan 20:25

#115

Penida skrev 2015-01-30 17:48:19 följande:

Ja, här får jag faktiskt säga att jag inte ser vad Kimpossible ser. Tycker tvärtom din TS inte alls ser några olikheter. Det är er historia och en massa "man kan, gör, ska , slutar inte behöva.."
Fint att jag missförstått.

Precis "Man KAN". enda SKA som jag skrev var att barnen inte SKA styra familjerna. Sen hur man tolkar det lämnar jag fritt. Men jag skrev inte någonstans att man måste göra som oss. Men att det fungerar jättebra ATT göra det.

Så ja du har missförstått

Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 30 Jan 20:28

#117

Anonym (Andas) skrev 2015-01-30 18:49:45 följande:

Ja du TS, nu ska du få höra något verkligt chockerande. Barn är olika. Vuxna är olika. Olika familjer har olika förutsättningar.

Det verkar jobbigt att bli så upprörd över en sån här sak. Hoppas du mår bra i övrigt.

och jag säger det igen vilket jag skrivit flera gånger. Jag vet att barn är olika och att vuxna är olika men frågan är fortfarande. Varför ska man göra det så omständligt. göra det svårare än vad det behöver vara. har inte skrivit hur någon MÅSTE göra någonstans. bara vanliga exempel. sen fattar väl jag också att det inte funkar med alla barn

Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 30 Jan 20:31

#118

Nixe skrev 2015-01-30 19:05:06 följande:

Jag håller faktiskt med dig i väldigt mycket. Men jag tror det handlar mkt om yta och att man förväntas vara en perfekt förälder från start. Innan man känner att man har koll på läget vill man därför inte bli synad, iaf inte av släktingar som inte är helt taktfulla. I mitt fall blir det inget besök på bb men mer än gärna när vi kommit hem. Min kära svärmor kan vara både jättebra eller helt vidrig så man vet aldrig riktigt vad man får men jag tolererar henne mkt bättre hemifrån och ser ingen stress med besök på sjukhuset. Har man fantastiska far och morföräldrar till barnet så är det ju klart det inte är någon match att ha dom omkring sig och be om barnvakt. Men har man en gammalmodig mamma som tycker att bilbarnstolar är onödiga, en svärmor som tjatar om att man ska sluta amma eller en moster som vägrar släppa ifrån sig bebisen när den är hungrig och hysterisk så blir ju situationen helt annorlunda. Jag tror man måste släppa kraven på perfektion och att omgivningen bör tänka sig för när det kliar i deras fingrar efter att överfalla nyblivna föräldrar med tillrättavisande instruktioner.

eller så handlar det nog i mångt och mycket i dom situationerna också om att man som mamma ibland får ryta i och be folk hålla sina åsikter till sig själva istället för att lida i det tysta. Men jag förstår vad du menar.

Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 30 Jan 20:34

#119

Anonym (farmor/mormor) skrev 2015-01-30 20:27:23 följande:

Barn, även små barn är anpassningsbara. Så länge de får närhet, mat och trygghet så är det inga problem. Jag har sju barnbarn i åldrarna 3 månader till femton år. Deras föräldrar har sina rutiner med barnen och hos mig gör jag som jag gjort med mina barn. Nej, jag skämmer bort dem mer än mina egna.
Och tänk så bra det går!
Jag har fått träffa alla mina barnbarn första gången på BB. Och jag har förmånen att få låna dem ofta. Deras föräldrar anser att jag är kapabel att sköta deras barn eftersom jag lyckats fostra mina 3. De ger mig inga förhållningsorder om läggtider eller matrestriktioner (ingen har födoämnesallergier). Hos mig är jag och farfar/morfar dom som bestämmer. Och när de återvänder hem till sina föräldrar anpassar de sig till de tider och regler som gäller där.

Barn behöver bara kärlek, trygghet och mat. Allt annat är oviktigt så länge de mest basala behoven fylls.

helt rätt. vilka kloka ord. Värmer verkligen att läsa detta och du har helt rätt. barnen kan anpassa sig och kärlek, trygghet och mat kan dom få vart som helst bara någon person dom är trygg med är där.

Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 31 Jan 00:07

#142

Donum skrev 2015-01-30 20:49:00 följande:

Som sagt, jag trodde att jag var väldigt beroende av min ursprungsfamilj men noterar att jag uppenbarligen är rätt sansad.

Hela TS bygger på premissen att du anser att andra gör det svårare än du anser att det är. Du ifrågasätter att andra inte gör som du, dvs. ditt sätt är rätt. Jag anser inte det. Jag anser att små barn har behov av sina föräldrar och att i första hand få knyta an till dem i lugn och ro. Jag anser att barnets behov går före vuxna människors vilja. Spädbarn har inget behov alls av att åka flera timmar i bil. Spädbarn har inget behov alls av att "umgås" med släkt och vänner. Du har det och du tycker att det är bekvämt att dra med ett spädbarn för att uppfylla dina behov. Gör då det. Att andra inte gör som du innebär inte att de gör det svårt för sig utan att de har andra bevekelsegrunder än du har.

japp jag älskar min familj och vår relation. beroende? nej inte direkt. men tycker om deras sällskap. japp!

Sen så orkar jag inte föra denna diskussion med dig längre för inget verkar egentligen gå in och du tolkar allt fel ändå.

Men kort och gott. Mitt barn har fått sitt behov tillgodosett och jag har fått mitt. Sen har ingen av oss fått lida för den andres skull. bebisen har varit med mig 24/7 förutom några enstaka tillfällen (typ 5 totalt under hennes liv) och hon är världens lugnaste och tryggaste lilla tjej. sover som en prinsessa, äter fantastiskt bra och är lugnet själv. Så ja uppenbarligen har inte hon lidit utav det.

Och det är INGET fel i att jag vill träffa min familj även om jag har en bebis. jag behöver inte stänga in mig och bara vara bara för att bebisen ska knyta an. det har hon gjort ändå. tokigt va?

Du får ha ett trevligt liv så hoppas jag att du lär dig att läsa lite bättre och inte läsa så mycket mellan raderna.

Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 31 Jan 00:11

#143

beccagranen skrev 2015-01-30 21:05:56 följande:

Blir också förvånad över att många anser att det är besvärligt med gäster så tätt inpå. Vi och våra släktingar har alltid "bjudit in" samma dag vi kommit hem från bb alt inom några dagar. Förutsatt att man inter kommer sjuk och tvättar händerna innan. Jag tyckte det var skönt när min och mannens familj kom, lite avlastning, prata och få råd, föräldrarna kom med färdiga middagar och handlat med sig grejer och så fick vi presenter till bebisen mm. Tycker helt enjelt det var mysigt och trevligt att få besök. När förstfödda var ett par månader bruka svärföräldrarna passa honom medans vi åkte och handla, våra föräldrar kom till helgen för att hälsa på, men oftast promenerade dom någon timme eller två så att vi fick sovmorgon, kunde passa på att ta en lång dusch och kaffe i lugn och ro. Det var otroligt tacksamt när man kände sig som ett vrak ;)

helt så ja. tycker också det var skönt och trevligt

Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 31 Jan 00:25

#145

Ja det är roligt hur man kan reta upp folk på familjeliv. Men vet ni vad?

1. vi åkte aldrig någonstans för att visa upp bebisen. Dom vi åkte till hade redan sett bebisen. vi åkte för att vi ville träffa min familj. väldigt enkelt. sen att vi råkade ha fått barn några veckor innan gjorde varken till eller från.

2. Jag tror att man påverkar sina barn till hur dom blir. Okej vissa saker kan man inte påverkar. typ omogna tarmar som leder till kolik och annat kul. Men stressade bebisar som inte sover och som bara gnäller osv osv osv. Det tror jag på att man till mycket skapar själv. Och JA jag vet att det finns undantag. MEN är man orolig och osäker som förälder så tror jag att risken är stor att man får ett sådant barn.

Min mamma har uppfostrat 4 barn varav 1 tvillingpar och vi har ALLA varit underbebisar om ni så vill. Sovit hela nätter från start. inga problem med amning osv osv. Helt enkelt lätta bebisar.
Och jag tar mitt lugn och mycket av hennes metoder i uppfostran från just henne och voila. jag har ett lika lugnt barn. Tillfällighet? eller ligger det kanske något i det?

Det kan ni spekulera i bäst ni vill. Men hur som helst så JA, många gör det för svårt för sig själva och verkar tycka att barn mår bäst i att isoleras från allt och alla och likaså föräldrarna. Något vi aldrig gjort och aldrig kommer göra för jag hade kreverat om jag fått sitta inne.
Och jag lever som så att det du tänkte det är det du får. Låter som någon jävla sekt haha men det är så jag lever och det tankesättet har gett mig ett helt fantastiskt lätt liv.
Halkat på ett bananskal if you will. Och det blev samma även när det var dags för barn. busenkelt att bli gravid, en sån lätt graviditet att jag hade kunnat gå från jobbet till förlossningen när det startat. dessutom lika lätt förlossning så kunde gå till bb efteråt och var smärtfri efter några dagar.
Dessutom gick jag ner all min vikt utan några större problem och magen blev platt. amningen kom igång och jag mådde prima. Nu har jag världens snällaste tjej som älskar alla och som kan hänga med på det mesta. kan sitta i lugn och ro och leka på golvet utan att jag ska roa henne 24/7. sover som en prinsessa och äter som en häst. Ja helt enkelt perfekt. Men enligt mitt sätt att leva så har jag skapat mitt liv själv. det betyder i min värld att dom som har det dåligt har skapat det själv också. oavsett vad det är.

Med det vill jag säga att ni gör precis som ni vill. ingen behöver leva eller göra som mig. MEN gör det inte svårare än vad det är.

Nu kommer jag inte svara mer men fortsätt gärna diskutera om ni känner behov av det. Ha ett fortsatt trevligt liv.

Varför gör ni det så jävla omständigt?

INNEHÅLL