En tjej börjar bli kär i mig

Du tycker om henne, mår bra av att vara med henne, ni har kul ihop, sexet är fint, du saknar henne - vad är problemet? Vilken är skillnaden exakt mellan det du känner nu, och att vara kär - och tror du att du någonsin kommer att känna "kär" igen? Tror du att du kommer att tröttna snart på det ni har bara för att du inte inbillar dig kär?

Hon kanske faktiskt känner likadant som du, eller faktiskt tycker att det du kan ge henne är tillräckligt. Förklara hur du känner bara för henne, se om hon vill dra sig ur för det. Det är alltid ett risktagande att inleda en relation, och man utsätter sig alltid för att bli sårad. Det behöver inte vara någon katastrof.

Läskigt hur du och jag är i princip exakt samma båt. Badoo här också lixom..:0

Men såhär : så länge ni båda är på ungefär samma plan. Att ni bara för tillfället dejtar/har trevligt/känner av varann och "ser vart det leder", så tycker inte jag det är något som helst problem. Om du märker att hon börjar ta allt för stora "kliv" framåt i relationen som du inte riktigt är överens om - då är det dags att lugna ner tempot lite och se hur hon reagerar på det. Ser ingen anledning att ge kalla handen redan nu bara för att du inte är stört-förälskad. Men ge heller inga allt för stora falska förhoppningar. Var ärlig både med dig själv och henne.

Kör på, ha kul, så länge ni båda trivs och har trevligt av varandras sällskap så är det något man ska måna om. Så tänker jag göra iaf. Lycka till. :)

Tack för ditt svar.

Jag har varit kär tidigare, 3 gånger. Känslan då var liksom.. det pirrar och har sig, man är ständigt glad och man känner sig som världens mest lyckligaste människa. Man får då och då en svindlade känsla, när man kommer på att det inte är en dröm. Man är _tillsammans_ med någon som man ser så otroligt mycket upp till. Det är häftigt.

Det är inte samma sak med henne. Hon är en toppenvän & vi har fantastiska diskussioner.

För att utveckla, hon har börajt säga att hon "verkligen verkligen verkligen tycker om mig". Drar mig från att besvara sånt uppmuntrande, försöker istället säga "haha vad snällt sagt, jag som är så himla trist" - eller något. 

Det kanske bara tar tid. Ni verkar ju trivas tillsammans så det finns ju ingen anledning av avsluta det. Ge det mer tid bara.

Jag vet att det är jobbigt när den man umgås med säger så, det får en att känna press över att bli kär så snabbt som möjligt, men jag kan tänka mig att hon kanske vill ha bekräftelse på att hon inte blir utnyttjad? Ta det inte personligt, nu utgår jag HELT ifrån mina egna erfarenheter. Jag vet att jag hat varit lite jobbig eftersom jag lätt kan knäcka ur mig att jag verkligen, VERKLIGEN gillar någon. Det har i princip alltid bottnat sig i att jag är rädd för att killen ska utnyttja mig och att jag har fått helt fel signaler och att han inte alls är intresserad av mig som person. Rädd att vara kär i någon som inte är kär i mig. Rädd att bli sårad liksom. En liten teori bara!

Du kan ju svara att du verkligen gillar henne med, förutsatt att du gör det förstås. Var ärlig med dina egna känslor.

Min nuvarande fästman var jag inte så förtjust i när vi träffades. Jag tyckte att han var ett bra one night stand liksom, men "tack och hej leverpastej, för nu är jag klar med dig". (vi träffades på nattklubb och jag hamnade i hans säng, han var ju tokcharmig, haha!)

Han verkade däremot ha fattat tycke för mig för han fortsatte höra av sig, bad mig sova över och äta middag och sånt. Han har i efterhand berättat att han blev kär vid första ögonkastet och så här i efterhand så var det väl rätt tydligt. Jag tyckte att han verkade jättekonstig, men genuin och hjärtlig på ett sätt som jag inte sett förut så jag blev nyfiken, men riktigt kär blev jag nog inte förrän 3 månader efter att vi blev ihop(!). Innan dess tyckte jag bara om honom utöver det vanliga och trivdes bra i hans närhet.

Det tog mig lång tid att utveckla känslor för honom, men så här starka känslor har jag aldrig haft för någon annan. Min vän sa häromdagen att "ja, men det är klart att man kollar på andra även fast man har partner" och jag blev helt paff. Jag hade liksom inte tänkt på att andra killar existerar sen jag blev kär i min kille. Jag har inte tänkt eller sett åt en annan mans håll sen dess, utan att ens tänka på det.

Man vet liksom aldrig var det blir, och så länge man tycker om personen så behöver man ju inte sluta ses. Man kan ju ta det som det kommer, dag för dag liksom.

Förlåt för att jag skriver så långt om INGENTING men jag har en väldigt jobbig graviditet och kan inte röra mig så mycket utanför hemmet. Jag är svältfödd på konversationer just nu, och det går tyvärr ut över dig.

Hur länge har ni dejtat? Det kan ta tid. Jag var i din situation nyligen... hade träffat en kille som verkade bli småkär i mig direkt. Jag kände ingenting särskilt de två första månaderna. Var kul med lite sex liksom och han var en intressant och trevlig person. Sedan tredje månaden började jag sakna honom lite när vi inte setts på ett tag, blev lite glad när jag såg att det var han jag fick sms av. Sedan efter tre månader så insåg jag att jag plötsligt var kär och blir mer kär hela tiden - vi har känt varandra i fem månader nu och det blir fortfarande mer för varje dag och har inte nått sin fulla potential än.

Med mitt ex så blev jag himlastormande förälskad nästan direkt, detta var mer smygande, men det är samma känslor som vuxit fram nu.