Barnet har rätt till en relation till sin pappa. Och den bästa möjliga relation efter era unika omständigheter.
Okej, du är inte nöjd med pappans förslag. Vad har du i så fall för konkreta förslag på bästa möjliga umgänge så att barnet fortast möjligt får lära känna sin far och på sikt bygga en stabil relation med honom?
Det verkar som att ingen läst mitt inlägg om att HAN inte viljat ha med oss att göra! Jag har kontaktat honom men han har skitit i oss. Jag har bjudit över honom och han har totalignorerat det. Varför blir jag beskylld för att ha hållt honom utanför?? Lägg ner nu, snälla. Jag skrev här för att få råd och hjälp för jag har ångest över att sätta min dotter ensam i ett rum med två okända människor, det kan inte vara bra för något barn. Inte för att bli synad som person, dömd, utskälld och nedtryckt. Men det verkar vara endast såna personer som finns på familjeliv. Jag är ledsen över att de inte kan ha en normal kontakt när jag vet att vi KAN vistas i samma rum. Det här är bara dumheter.