Anonym (Pärlan) skrev 2015-02-07 01:16:27 följande:
Jag har inte skrivit nån bucket-list och kommer inte göra heller. Jag tar vara på varje ögonblick och har både kortsiktiga och långsiktiga mål, precis som alla andra. Vilka de är, tycker jag är min ensak.
Bucket list. Det är väl bara ett annat namn på vad man vill få/få ut av livet.
Känns som en del tror en bucket-list är nåt man måste skriva när man är döende. Guess what! Alla är döende....från den dagen man föds. Underligt nog överraskas en del om livets värde först när de blir svårt sjuka och börjar istället leva mer intensivt än innan. Som om sjukdomen sa "Du kom till världen för att leva, men än har du inte börjat. Jag ger dig här en sista chans att göra något den tid du har kvar".
Annars vore det rätt gött att istället på sin dödsbädd faktiskt känna att man inte skräms av döden på samma sätt eftersom man redan innan levt ett rikt liv. Tror det är lätt hänt annars att man ligger där och grämer sig över allt man inte hann med eller fick uppleva.
Rättare sagt inte tog sig tid till!!! Det är här och nu som gäller! All the way all the time!
Du har rätt såklart, men de flesta av oss har ju inte MÖJLIGHETEN att förverkliga allt det vi skulle vilja göra. Vi saknar pengarna som krävs, eller så är vi bundna av långa arbetsdagar (som måste till för att vi ska försörja oss och våra familjer) och blir för trötta, och i många år sätter barnen gränsen. Det går liksom inte att lämna sina barn för att åka iväg och plocka vindruvor i Israel, eller arbeta på ett kryssningsfartyg, eller plugga på ett universitet i USA...
Inte heller kan en ung människa, som saknar ett föräldrahem att komma tillbaka till, säga upp jobb och lägenhet och åka iväg... Vart ska han eller hon ta vägen vid hemkomsten - till ett härbärge..?
