Motalafamiljen i Familjen Annorlunda
Är jag den enda som tycker att mamman i familjen från Motala har en taskig attityd? De andra familjerna Nirrström och Wahlström är intressanta och roliga att följa, men Motalafamiljen är tråkig, jobbig och har taskig stämning mestadels. Barnen är stökigare också.
Det som förundrar mig mest är att föräldrarna i Motalafamiljen, (framförallt mamman) alltid har en klagande missnöjd attityd och less inställning till barnen och vardagen. Visst det är kaotiskt med nio barn i en lägenhet, men det visste de ju innan de skaffade så många. Tycker alltid föräldrarna klagar över att det är stökigt, aldrig for någon egentid, att de inte kan åka på en weekend själva bara sådär, att de separerade förra året, att det är så mycket jobb med så många barn osv. Om man är så förtjust i egentid och vill ja mer frihet, ja då går man inte och skaffar sig 9 ungar! Eller 7 barnvagnar heller. Det låter på föräldrarna särskilt mamman att det är synd om henne för att hon inte har någon egentid, tex hos frisören. Då sa hon att man måste få ha egentid, fast jag tycker att skaffar man 9 barn så kan man inte räkna med det. Då hade man slutat vid tre eller något.
Familjen Norrström har fler barn än Motalafamiljen, men skillnaden är där att föräldrarna verkar verkligen tycka om det kaotiska livet med barn överallt. De klagar inte på att de har många barn, aldrig får egentid, att de glömmer bort varandra, att det är stökigt och inte får vara för sig själva. I deras fall tycker inte jag att det är oansvarigt att skaffa många barn eftersom de kan ta hand om alla och tucker om att ha många barn och leva det liv som blir när man har många barn. Motalamamman känns så sur, klagande och jobbig. Hon har även en nedlåtande attityd mot hennes man. Wahlströmsföräldrarna verkar också gilla det livet med många barn. Deras dröm är att ha en herrgård och att deras gigantiska familj samlas vid jul osv.
Ilmrud-föräldrarna känns så less på allt och passar inte att ha en så stor familj. De har ju haft tid att komma på att det med 9 barn!
Känner ni likadant som jag gör angående familjerna?