Bakre framfall ÄCKELVARNING

Så du tror med andra ord att man kan önska sig KS bara?
För då tror du fel. Jag har alltid varit förlossningsrädd, så pass att jag inte ens vågade försöka få barn i många år, men så kom den stora längtan och vi hade några jobbiga år med många missfall och svårigheter. Så när det äntligen fungerade fick jag gå på samtal med både spec. aurora BM o läkare och förklarade min rädsla för att spricka och att bli skadad i underlivet, att barnet skulle fastna och dö eller skadas. Men i slutändan fick jag inte KS beviljat. Så förlossningen blev vaginal och i slutet tog de sugklocka och yttre press för att få ut barnet (som visade sig ligga med pannan först)...det var min mardröm och helt fruktansvärt. Men vi överlevde.
Jag sprack förstås en del, men sen efter några veckor upptäckte jag en "boll" i slidöppningen. Jag fick framfall och förmodligen pga den svåra förlossningen.
Det har nu gått 9 månader och jag har varit på flera BM o läkarbesök,men de vill bara vänta och se om det ska bli bättre. Nu ska jag äntligen få en prolapsring som hjälp.
Men det är ju fruktansvärt att de tvingar en att föda vaginalt till vilket pris som helst och sen när man får en skada är det "bara att vänta" och de förminskar ens besvär.

Malmö
Vilken tur du hade! Jag hade inget val, det enda de upprepade var att "KS blir beviljat bara i extremt ovanliga fall" o inget jag sa hjälpte...inte min "gamla" förlossningsrädsla , inte alla missfall o svårigheter att få barn ...inte rädslan för att barnet skulle fastna o dö (som ju nästan hände!)..inte rädslan för att skadas i underlivet o få svårt med urin o avföring (har inflammatorisk tarmsjukdom så var extra orolig för att spricka hela vägen)..inte min höga ålder som förstföderska..o känslan av att detta var enda chansen att få barn...så då undrar man vad mer som måste till?!
Nu har vi haft sex 1 gång sen förlossningen o det var förra veckan 9 månader efter att vårt barn föddes...känns ju inget vidare att behöva oroa sig för sex o förhållandet pga att den vaginala förlossningen blev en mardröm.
Det är fruktansvärt att vi kvinnor behandlas så här, att de förminskar vår rädsla o tvingar vissa av oss till vaginal förlossning o sen inte direkt hjälper oss med våra skador/besvär efter förlossningen.

Jag tyckte att sugklockan var fruktansvärd.

16 minuters evighet o yttre press o ut kom till slut min bebis med stort blåmärke /svullnad /blödning i pannan (den låg först visade det sig nämligen )

Sugklocka var min mardröm. .jag gjorde allt för att förlossningen inte skulle sluta så..Därför tog jag bara lustgas. .(för att inte riskera att värkarna stannar av) .Men jag kämpade i onödan eftersom det ändå blev värkstimulerande o sugklocka o yttre press då bebisen inte mådde bra o behövde komma ut fort . Just utdrivningsskedet var jj det jag var mest rädd för o ville ha erfaren BM som skyddade perineum...ingenting blev som jag ville. .pga sugklockan sprack jag förstås i perineum. .men läkaren sydde nog bra för det var inte så farligt någon vecka efter. Men framfallet har känts så obehagligt så jag inte vågat /haft lust att ha sex.

Så fler barn lär det ju inte kunna bli.

Dessutom vågar jag inte hoppas att vi ska lyckas igen, eftersom det tog 4 år o 6 missfall o en massa mediciner o prover innan vi till slut fick vårt efterlängtade barn.