Akrani och livet efter

Hej!

Detta blir första gången jag skriver här och jag vet inte varför egentligen. Få ur mig skit som jag inte kan säga till någon antar jag. 
I början av november fick jag reda på att jag var gravid, efter en vecka med illamående och tre tester som bekräftade. Det var långt ifrån planerat då jag hade hormonspiral och till en början blev det kaos och himlastormande bråk med min sambo som inte ville att jag skulle behålla det. Jag ställde in mig på att bli ensamstående eftersom jag inte kunde tänka mig att göra abort, jag älskade min lilla bebis direkt kan man lugnt säga. Efter ett tag löste det sig dock med min sambo och även han började se fram emot att bli förälder. För att snabbspola lite så var vi på ultraljud för en och en halv vecka sen och skulle äntligen få se våran älskling. Nästan direkt sa sköterskan att något var fel och för att göra den historian kort så fick vi veta att det var akrani (skallbenet saknas) och att jag skulle avbryta min graviditet två dagar efter, i v 17. nu har det gått exakt en vecka sen jag var tvungen att föda våran underbart söta lilla unge som inte fick leva. Jag gråter varje dag och allt känns nattsvart, men en liten strimma hopp har jag haft iallafall. att vi skulle försöka igen. Nu har dock det gått i stöpet då jag fick reda på igår att min sambo inte vill. han vill studera och göra massa saker som han ville innan vi fick reda på att jag var gravid. Jag orkar inte mer ärligt talat. Varje andetag gör ont och det känns som att hela min värld rasat.