SOS! Panikångest för dyra handväskan!

Personligen anser jag att det är motiverat att lägga ner mer pengar på en kvalitetsprodukt jämfört med liknande skräpprodukt. Och med kvalitet menar jag i första hand funktionalitet och hållbarhet. Ett enkelt exempel skulle kunna vara att det är värt pengarna att köpa en väska av läder istället för syntet. Ett annat enkelt exempel är att köpa ekologisk mat istället för icke-ekologisk.

Vidare anser jag också att det kan vara motiverat att lägga ner pengar på varans estetik eftersom vackra och annars bara underbara saker ofta skänker glädje.

Däremot anser jag personligen inte att det är motiverat att lägga ner pengar på att köpa status. Det finns något avstötande i tanken om att man skulle kunna köpa till sig ett mervärde som människa genom sin konsumtion.

Jag undrar om det inte är det sistnämnda här som du får ångest för. Du hittade två liknande väskor med 8000 kronors prisskillnad och är nu osäker på om prisskillnaden verkligen kan rättfärdigas av den dyrare väskans högre kvalitet. Om jag får gissa så tror jag inte att kvalitetsförbättringen mellan dessa två väskor är värd 8000. Och det innebär ju i så fall prisskillnaden delvis beror på väskan potential att öka bärarens status.

Statusjakten är sorglig på det sättet att 'status' bara är en illusion. Ett pseudoförsök att rangordna människor. Och i vilket syfte??

Statusjakten känns ytlig, människofientlig, självbedragande och ett bara ett desperat försök från osäkra människor att köpa mer social säkert. Den känns både cynisk och sorglig.

Det sisnämnda är förklaringen till att jag också skulle mått dåligt av gucci-väsksinköpet. Kanske är det samma anledning som spökar för dig.