Min fru slår mig

Jag blev misshandlad psykiskt och fysiskt av min förra sambo, och jag skämdes något fruktansvärt i flera år. Istället för att vara "svag" och springa till kvinnojouren och be om hjälp bet jag ihop och försökte härda ut. Jag tyckte ju om honom, och det var jag och han mot världen. Ingen tyckte om honom (varför är ganska glasklart i efterhand...), så jag ställde mig på hans sida. Egentligen skämdes jag nog mest för att jag tidigare varit en stark och självsäker tjej som helt plötsligt gick omkring och var rädd för personen jag levde med.

Det tog drygt fyra år, och vi bodde ihop i nästan ett år av dem, innan jag fick nog och gjorde slut. Jag har tampats med PTSD, depression och mycket annat sedan dess, men nu är jag starkare än innan. Visst skäms jag fortfarande över det, men jag hade i alla fall styrkan att lämna honom innan det var för sent. Och efteråt har jag bara träffat förstående människor och pratat med andra som varit med om samma sak. 

Du kommer inte kunna fixa henne, utan du måste ta hand om dig själv. Lämna henne innan hon isolerat dig från dina vänner och din familj. Be om hjälp och sätt ditt eget mående först. Du är värd mer än det här.

Nu har jag inte läst eller kommenterat på ett tag, men jag hoppar in i alla fall. 

TS, det finns ingen anledning att du skäms över det hon gör. Jag skämdes i mitt förhållande över att jag trots att jag alltid varit en stark tjej med integritet helt plötsligt var liten och rädd för allt. Och inte kunde sätta ner foten och göra något. Ett våp. 

I perioder ville jag förändra honom, förstå vad som gjorde att han kände sig tvungen att bruka våld och psykisk terror mot mig. Men jag insåg att jag inte skulle kunna förändra honom, och inte förstå honom heller. Det bästa jag kunde göra var att lämna honom och gå, rädda mig själv medan en liten del av den jag var fortfarande fanns kvar på insidan. 

Jag har inte förlåtit exet, men jag har fasat ut honom ur mitt liv. Det händer inte ofta att jag pratar om honom, och aldrig på så vis att jag ångrar det som hände eller önskar något illa över honom. Jag kan inte påverka det som hänt, utan bara lära mig leva med det. 

Svårast av allt var att förlåta mig själv för att jag inte bestämde mig för att jag var viktig tidigare, lämnade efter första slaget. Men det var bara en engångsföreteelse, han bad om ursäkt och det skulle aldrig hända igen. Tröstade och tog hand om mig, såg mig och började sedan trycka ner mig igen när jag bara hade honom. 

Det hade kunna bli så jävla mycket värre om jag inte hade lämnat honom när jag gjorde. Och det är inte kärlek när hon slår dig. Det är inte kärlek när du sitter på ett forum för att få råd om vad du ska göra med ditt liv och ditt förhållande eftersom hon behandlar dig illa. 

Ja, det är jobbigt att separera även om det är någon som slår dig. I flera månader efteråt ville jag gå till mitt ex och be honom ta tillbaka mig, bara för att jag i alla fall visste vad jag hade med honom. Jag slapp vara ensam. Men jag stod på mig och har gått vidare, träffade en person som aldrig kommer att göra något sådant mot mig. Som ser mig som människa och älskar mig även om jag är trasig. Någon som hjälpte till att laga mina trasiga bitar och bli bättre än jag var innan. 

Du måste ta hand om dig. Var rädd om dig. Och du är absolut inte ensam.