Fast i detta fallet så är jag beredd att lyssna på barnen och låta dom ha en egen fri vilja. Det har förekommit för mycket bråk både fysiskt och psykiskt mellan pappan och hans sambo när barnen varit där så när dom påpekar att dom inte vill så måste jag ändå lyssna.
Men fortsättningsvis så kommer jag att lägga över ansvaret av planerandet på pappan så får vi väl se hur ofta han får till det. Jag tycker inte att det är sunt och verkligen inte bra för barnen med så lite umgänge och att pappan tror att han kan ställa in när han vill och låta det gå flera månader emellan och sen låtsas som ingenting och tro att barnen är helt ok med att bli svikna när dom ställt in sig på att åka och det sen inte sker någon träff på lång tid. Han hör inte ens av sig per telefon för att höra hur det är med dom utan är ofta helt frånvarande och svarar bara med ett sms till mig att han inte kan den och den helgen. Han är ofta helt frånvarande i flera månader från barnen för att sen helt plötsligt dyka upp och acceptera en umgängestid men aldrig någonsin att han har frågat hur barnen har haft det eller intressera sig för vad dom gjort sen dom sågs senast.
Usch, jag blir så less och förstår barnens allt större ovilja.
De senaste månaderna har jag märkt att de tyr sig allt mer till min nya man och aldrig någonsin att dom nämner sin biopappa spontant.
Oj, nu blev det långt men så ligger det iallafall till.
