Han är vuxen och själv ansvarig för sitt egna föräldraskap. Så länge du inte hindrar hans umgängesförsök har du gjort ditt.
Meddela honom (skriftligen) att umgänget från och med nu är upp till honom. Och att du är samarbetsvillig men att både initiativ och genomförande måste komma från honom själv.
Ni har ett gemensamt ansvar för att se till att umgänget genomförs så det krävs alltså en viss aktivitet av dig, till exempel genom att du försöker få tag på fadern över telefon inför umgängen. Det är dock lika mycket hans ansvar som ditt och om han inte medverkar så kan du inte klandras för det.
Om jag tar ett exempel från mitt eget liv. Pappan till mitt barn var rätt tydlig med att han inte ville ha umgänge med barnet. Jag meddelade honom då att han är välkommen att kontakta mig när helst han ändrar sig och vill återuppta umgänget med barnet. Han kan hitta oss på eniro eller skattemyndigheten om han vill. Enda gången jag skulle kontakta honom igen är om vi skulle flytta utomlands eller få skyddade identiteter så att han fortfarande kan komma i kontakt med oss om han så önskar. Och jag har fått det förhållningssättet okejat av familjerätten.
Jag har fått uppfattningen att om jag försöker att tillmötesgå hans önskemål om umgänge så har jag uppfyllt min del av avtalet så att säga. Det är inte mitt ansvar att jaga honom, speciellt när barnen inte är sådär överbegastrade över att fara iväg stup i ett heller och hanågot oftast har invändningar på mina förslag.