Min sambo kommer vilja abort men inte jag...

Hur skulle jag kunna leva med att ha satt ett barn till världen som var mot min andra hälfts vilja...? Ett barn ska få komma till världen önskat utav båda och helhjärtat.... inte halvhjärtat...
Säger han att han vill abort så kommer jag såklart att tala FÖR vad jag kan... men så ska det ju inte heller vara... man ska inte behöva kämpa hårt med massvis av övertygelse för att den andra ska vilja... hur kommer vår relation i framtiden då se ut...?

Är nog redan bestämt. Jag och sambon pratade lite om det ikväll igen - än en gång så var det 1000 olika negativa aspekter som kom fram... från honom. Så jag sa "varför diskutera detta om du bara ser en massa hinder?". Så blev det tyst.

Jag blev gravid, bokade tid för abort, höll på att förbereda mig - sen ville min sambo prata igenom detta... Och nu verkar det bli abort iaf... VARFÖR väckte han hoppet hos mig???? Så jäkla utdraget och mer tortyr för mig. Helvete också. Om 6-10 dagar ligger jag där på op-bordet och avslutar chans till ett liv. Fattar inte hur jag ska klara mig ur känslohärvan efteråt... Har redan köpt ett litet ängel-halsband som får symbolisera det lilla livet. Kommer bära det runt halsen varje dag och minnas. Storgråter just nu. Detta är fruktansvärt... Men jag kan inte behålla mot hans vilja, det går bara inte...

Snälla någon - hjälp mig ta mig igenom detta... Vet inte var jag ska göra av mina starka känslor längre...

Nästa steg blir isåfall att hantera svärföräldrarnas missnöje över vårt val :(