Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Jag kan förstå att du inte vill ha dem inklampandes när som helst när du förväntar dig att vara själv.

Ditt sätt att uttrycka dig hoppas jag innerligt är för att du är grinig eller vill provocera.

När man blir tillsammans med någon som har barn får man köpa läget som det är lite grann. Självklart ska man också ha en bestämmande rätt i sitt eget hem MEN har personen barnen på heltid så VET man det och får fatta sitt beslut om ihopflytt eller inte utefter det. Nej, man kan inte veta hur satans jävla asjobbigt det kan vara att bo med någon annans barn innan man gjort det själv, men upplever man att det är jobbigt när man provat på får man tillsammans med sin partner se om man kan komma på en lösning. Kan man inte det får man separera eller bo som särbos.

Att mamman flyttade närmare var ju kanonbra, för barnens skull. Men tänk om hon flyttar igen då? Då kanske barnen behöver bo på heltid hos er igen och det har du ingen rätt att neka. Du kan bara neka att själv vara deltagande i det och flytta. Detta är sånt du måste ta med i beräkningen innan du skaffar barn med den här mannen. Du kommer att kunna förstå hans känslor för sina barn bättre när du själv får barn, risken är dock, vad jag tror baserat på vad och hur du skriver, överhängande att du tycker än mer illa om att han hans barn där då.

Men de barnen är hans barn precis lika mycket som ert gemensamma barn kommer att vara.
Vill du att de ska ringa innan de kommer hem måste du ju ge ett bra skäl till det. Här tex skulle makens barn riskera att kliva in mitt i en sexakt i köket som exempel. Eller klampa in mitt i en naken solodans utförd av mig medan jag gör mig klar för jobbet eller liknande. Jag gillar nämligen att gå naken tills jag torkar efter dusch men kan ju inte göra det när makens barn är här. Ibland har vi också planer som inte innefattar hans barn. Middag för två tex. Myskväll eller en samtalskväll där vi tar upp allt sånt som är viktigt, prat om framtiden och drömmar inför den osv.

Min man har dock inga problem med att ha regeln att man ringer innan man kommer hem, om man inte är väntad hemma. Det är både för min skull, för att jag ska kunna känna mig helt fri här hemma när jag har all anledning att tro att ingen annan än jag och maken ska vara hemma. Men även för att inget av barnen ska kunna säga till mamma: Jag drar till pappa och sen dra iväg på egna äventyr som de eg inte inte har lov till. Därav att kravet på att ringa innan finns och emellanåt rings det till den andra föräldern och frågas om det stämmer att barnet ska till 'fel' förälder under veckan.

Inget barn kan alltså utnyttja det faktum att de har två hem. Jag får känna att jag är fri att göra vad jag vill när ingen bonus ska vara hos oss osv. Vill dock påpeka att vi inte skulle säga nej bara för sakens skull, men det måste vara helt ok att säga att nej, i kväll passar det inte utan sura miner eller utan att bonus känner sig bortstött. Ett barn som uppfostras av två kärleksfulla föräldrar känner sig inte bortstött utan förstår och inser att även vuxna måste få egentid ibland, då blir de gladare och vilket barn önskar inte sina föräldrar det? OM det nu mot förmodan skulle vara kris så skulle givetvis en middag eller myskväll få stryka på foten, men det vet bonus mycket väl så där är det ingen fara.

Nej, då har man oftast haft sin tid utan barn redan innan och planerar in sånt när barnen sover hos kompisar, hos farföräldrar eller liknande. Har man bara gemensamma barn planerar man sin tid på ett annat vis, skaffar barnvakt när man vill göra speciella saker.
Jag har egna barn. Ingen av dem reagerar nämnvärt om de ser mig dansa naken. Däremot skickar de sms eller ringer innan de tar hem vänner lite ohappa

Ett barn med skilda föräldrar har fler att ta hänsyn till. Ska någon skyllas för det är det bioföräldrarna som inte såg till att ta hand som sig själva som par så att de kunde hålla liv i kärleken.

Att jämföra ett barn som har ETT hem med ett barn som har TVÅ går inte. Vissa människor behöver helt enkelt mer struktur i tillvaron än att inte veta om man är två eller fler till middagen, om man kan få ligga och läsa sin bok ensam och ifred, plugga, bada eller vad det nu kan vara som man gör för sin egen skull, för att ladda batterierna. Ett barn som lär sig att höra av sig innan det åker till 'fel' förälder lär sig hänsyn, det lär sig att även vuxna måste få ha sin egentid och klarar troligen bättre av att hålla ihop sitt eget äktenskap framöver, just för att barnet lärt sig att det är ok att ha egna behov, även som vuxen, även som förälder.

Det ingen av er som anser detta så förfärligt förstår är att det sällan sällan handlar om att barnen inte FÅR komma, det handlar om att visa vanlig hyfs och hänsyn. Om mitt barn meddelar att hon ska sova hos sin bästa kompis, men ändrar sig så skulle hon meddela det. Dels för att jag ska veta att jag ska vänta hem henne så jag kan ringa och kolla om hon inte skulle dyka upp och dels för att jag ska veta att vi blir fler till middagen än jag räknat med.