Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

För varje sån här tråd blir jag bara än mer glad och tacksam över min bonuspappa. Han har aldrig förändras mig ute, aldrig gjort skillnad på mig och mina syskon, aldrig fått mig att känna mig ovälkommen, aldrig vänta mig ryggen - tvärtom har han funnits där för mig i både små och stora stunder, delat roliga stunder och sorgliga stunder, gett mig en sjujäkla bra uppfostran och varit en galet bra förebild.

Idag är han en grym morfar till mina barn. Och sen ett år tillbaka min adoptivpappa.

[quote=74873309][quote-nick]BioBonus skrev 2015-02-17 16:47:37 följande:[/quote-nick]

Och tänk - jag har aldrig känt mig oälskad av mina föräldrar, eller av min bonusmamma som är en fantastisk kvinna, trots att de ville vi skulle höra av oss när vi bodde växelvis om våra planer ändrades. Så olika det kan vara. Jag har alltid känt mig som en del av båda mina familjer, alltid känt mig välkommen och min bonusmamma är en galet bra extramormor åt mina barn.

Men passade det alltid att vi bara kom förbi? Nej, och det var helt ok för vi barn visste att det inte var för att vi var oälskade, utan att det helt enkelt fanns andra planer just den kvällen. Det behöver inte vara mer traumatiskt och komplicerat än så.

[/

Det är inte kärlek o välkomnande man ser i dessa trådar.

Att behöva fråga om man får komma hem, att inte få ha nyckel osv är helt galet för mig.

[quote=74873386][quote-nick]BioBonus skrev 2015-02-17 16:59:31 följande:[/quote-nick]

Jag tror du har fel. Jag tror man kan visa kärlek och välkomnande även om man lär barnen att kommunicera tex att de kommer hem när man tror att de ska vara hos sina andra förälder. Kärlek och hemkänsla ligger inte där. Inte för alla i alla fall. Du kan ju inte ta ifrån mig min känsla av kärlek och välkomnande bara för att du inte känner likadant? Eller hur? 

Mina barn är alltid välkomna hem. Självklart. Men, det kan hända att det inte passar på den vecka de ska vara hos sin pappa. Älskar jag dem mindre för det? Galenskap - det är klart att jag inte gör. Är de mindre välkomna hem alla de dagar de passar? Självklart inte. Behöver de fråga om de "får" komma hem på den vecka som boendet är hos mig - det tror jag inte ens jag behöver förklara att de inte behöver. Blir de skadade för livet av att behöva föra en dialog med dem som deras beslut påverkar i vardagen - nej, det tror jag inte heller. 

Det är inte ett så stort trauma som en del här vill få det att framstå. Som sagt - de får inte rödgråtna vända i dörren och sova i cykelskjulet och titta in genom fönstret när resten av familjen myser framför brasan...

[/

Har bara talatnutifrån mig och vad jag tycker.

Jag förstår inte hur man kan bara förälder bara på vissa dagar. För mig är det du skriver märkligt både ur barnperspektiv och föräldraperspektiv.

För mig skulle det aldrig uppkomma att det "inte passade" för mig att mina barn kom hem. Vi har lite olika syn o sätt, och det får man ha.

[quote=74873723][quote-nick]Brumma skrev 2015-02-17 17:49:54 följande:[/quote-nick]

gör du aldrig någonsin något utan dina barn? De har aldrig barnvakt?

Om de har det - är du inte förälder de dagar du går på bio med din man, tar en öl med en väninna eller liknande?

[/

Vad har det med att göra att de inte får komma hem till sitt hem? Att man nekar dem tillträde och möjligheten till det?