Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Det är upp till varje familj att själva bestämma hur det ska fungera vid växelvis boende. Det som fungerar för mig kanske inte alls fungerar för dig.
Jag skulle aldrig drömma om att diktera för dig hur det "ska" vara utifrån mina preferenser. 
Att alltid vara välkommen är inte samma sak som att inte behöva kommunicera sina planer.
Jag tror många som kategoriskt blandar ihop kärnfamiljsliv och nyfamiljsliv inte har den blekaste om hur det fungerar när man har barn som bor växelvis. Det är en annan vardag vi vv-föräldrar har. Och innan man har levt i den så är det svårt att förstå hur den fungerar, och hur olika den är kärnfamiljslivet. Det går inte att jämföra med barn som bara har ett hem till exempel. 

Det är inte alls konstigt att många barn bete'er sig som kungar och drottningar i dagens samhälle då de verkar få styra sitt och andras liv fullt ut samtidigt som de får höra att dom har minsann rätt för att dom är nummer ett.

Det bör väll finnas något slags mitten det är väll inte bara svart eller vitt?

Vi har som sagt talat om för bonus att du är välkommen hit när du vill men du får ringa före.

Det är inte bara att slinka in utan det krävs att de vuxna ändrar sitt om bonus ska komma hit.

Många barn har också ett krav att få 100% uppmärksamhet plus en vuxens närvaro det kan även gälla tonåringar som vill ha full fokus.

Om vissa föräldrar kunde släppa taget där redan så att det blir en normalitet dvs inte många barn i en kärnfamilj som kräver att sitta på piedestal.

Men visst det kanske ändrar sig om barnet kommer varje dag?

Du måste skämta... Vad gör hemmet mer ditt än barnens?

Det märkliga är att vi som enligt dig "smeker varandra medhårs" lyckas vara trevliga och förstående även mot er som tycker annorlunda. Det är inte vi som kommer med otrevliga kommentarer om att ni inte är sunda eller vettiga eller att det är synd om era barn.
Det verkar som om vi är några här som inser att alla familjer inte är likadana som våra och att det kan funka också. Och så är det en del då, som kallar alla som inte tycker lika som de som "inte kloka" eller att det "tyvärr inte skämtas" och att det är så fruktansvärt synd om barnen för att de måste höra av sig om de ändrar sina planer. Ni känns ganska trångsynta, och framförallt så verkar det som om era argument tryter ganska snabbt med tanke på hur snabbt ni blir otrevliga.

Min livssituation har fungerat i över tio år, så jag antar att det inte är mig du menar :) Och nu lyckades du med ytterligare ett personligt påhopp genom att anklaga mig för att inte vara en bra mamma till mina barn. Vilket var precis det jag menade med mitt inlägg ovan. Obegripligt att ni inte kan hålla en hövlig nivå utan att behöva kasta ur er otrevligheter.

Och sen får du jättegärna citera mig och visa var jag har varit otrevlig?

Låt din man tw konsekvenserna av att barnen kommer oanmälda. Finns det inte nog med ex. Köttbullar så är det han som får springa ner till affären. Räcker inte mjölken till frukosten får han bli utan. Det tar nog inte många dagar innan han fattar att barnen måste ha lite framförhållning.

Däremot så är jag helt och hållet på hans sida om att barnen alltid ska vara välkomna i sin förälders hem.

Eftersom jag pratar med mina barn närstan varje dag, så är det här aldrig något problem. Har de ändrat sina planer så kommer det fram i något av de samtal vi har om allt annat som händer i livet. Jag inser att det kanske är en skillnad. Vi har tät kontakt i vår familj. Vi delar stort och smått oavsett var barnen bor, så barnen är också med i vad som händer den vecka de inte är här.
Har man inte den vardagliga kontakten så känns kanske det här med att behöver stämma av som märkligt. Bara en tanke från min sida för att förstå varför en del tycker att ett telefonsamtal hem är så upprörande... Våra barn är ganska stora och ringer titt som tätt.

Jag förstår inte dina svar.

Men du tycker alltså att en förälder ska fortsätta ringa till sitt barn även om barnet mår dåligt av det?