• vampyria2

    Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

    BioBonus skrev 2015-02-18 09:14:59 följande:
    Jag är inte alltid välkommen hos mina föräldrar, för ibland passar det inte om de har andra planer. Känner inget särskilt inför det faktiskt utan ser det som fullt normalt, då får jag ju komma en annan dag... 
    Men du har antagligen ett eget hem att gå till så det är en helt annan sak.

    Här har alltid barnen fått vara där de känner för det, det är deras hem och det är vi vuxna som har beslutat att de måste växa upp och ha två olika ställen som de ska kalla hem, då är det minsta vi kan ge till dem att de får vara där de känner att det passar dem bäst just nu, vem tusan vet varför de väljer att vara där men valt har de gjort och då ska vi vuxna vara treviga och tillmötesgående när det gäller det.

    Ett undantag finns och det är om vi har planerat något speciellt, d kan vi säga att den och den dagen vill vi helst vara ensamna, det köper de festa ungar faktiskt.
  • vampyria2
    BioBonus skrev 2015-02-18 09:47:27 följande:
    Fast mina barn har två egna hem att gå till. Det har de flesta barn som bor varannan vecka, ligger liksom i sakens natur.
    Men då kör ju ni samma regler som de flesta av oss i trådar talar om - barnen är alltid välkomna, men är det något speciellt så kan man säga att det inte passar...  
    Brumma skrev 2015-02-18 12:33:52 följande:
    Vad är då skillnaden mot vad nästintill ALLA som skriver här i tråden tycker? Utav de som anser att barnen kan höra av sig innan?

    Eh det var 33 sidor att läsa så inte satte jag mig och läste vad som hade skrivits i dem utan jag svarade på TS inte på vad ni andra hade skrivit, det är så det brukar gå till i trådarna här på FL, annars så citerar man folk om det är dem i tråden man vill svara till.
  • vampyria2
    Anonym (MM) skrev 2015-02-18 15:55:41 följande:
    Varför ska den rättigheten att få vara ensam vara berättigad endast för biologiska föräldrar? Varför inte även för bonusföräldern? Eller är man på något sätt livegen ifall man bor ihop med en man med barn? Man ska bara tacka och ta emot - för man visste vad man gav sig in i? Det är den inställning till det sk bonusskapet som gör mig så urbota led.
    Ärligt talat så förstår jag inte vad du menar här...men jag tycker att om man ger sig in i ett förhållande där det finns barn så ska man förstå att hemmet är barnets hem lika mycket som de vuxnas och ingen ska säga till dem att de inte är välkomna dit om det inte är något speciellt som sker.
    barnen kan ha olika behov vid olika perioder i sitt liv och om de känner att de mår bäst av att vara lite mer hos den ena föräldern så är det vår skyldighet som vuxna i deras närhet att ge dem det, hur jäkla svårt kan det vara att ge dem det?

    Jag skriver inte det här bara som bioförälder, jag har haft bonusungar och de bodde faktiskt hos oss på heltid och åkte bara till mamma när de kände för det, aldrig att jag skulle få för mig att såga åt dem att de minnsan fick lov att åka i från vårat hem för jag orkade inte ha dem där mer, kände jag att det blev förmycket så var det jag som åkte i väg en sväng, de ska alltid veta att de har tillgång till sitt hem...fan vad det skulle vara jobbigt ifall nån helt plötsligt sa åt en att man inte var önskad i sitt egna hem, den man som gjorde så mot mina barn skulle åka ut med huvudet före :-/
  • vampyria2
    Brumma skrev 2015-02-19 09:58:26 följande:
    Du citerade BioBonus när hon skrev "Jag är inte alltid välkommen hos mina föräldrar, för ibland passar det inte om de har andra planer. Känner inget särskilt inför det faktiskt utan ser det som fullt normalt, då får jag ju komma en annan dag... "

    Ditt svar var att dina barn alltid är välkomna bla bla bla MEN - "Ett undantag finns och det är om vi har planerat något speciellt, d kan vi säga att den och den dagen vill vi helst vara ensamna, det köper de festa ungar faktiskt."

    Vilket ju nästan var på pricken vad biobonus skrev i inlägget du citerade.

    Så - vad är skillnaden? Eftersom du nu kände dig tvungen att påpeka att det var en helt annan sak när du sedan skrev exakt SAMMA sak?

    Och ja. Med tanke på att du faktiskt citerade ngn får man väl anta att svaret var riktat till just den person du citerade och inte TS enbart.

    Precis som du säger så brukar man citera dem man vill svara..
    Jag svarade i det första jag skrev, det var riktat till henne sen gjorde jag radbrytningar, flera stycken, de visar att man sen svara allmänt, sånt var i vilket fall självklart här på FL tidigare så jag gjorde så
    BioBonus skrev 2015-02-19 10:05:41 följande:
    Men det är ju en helt annan sak om barnen bor heltid.... Då har de ju bara ett hem, och bor inte växelvis vilket är det den här diskussionen handlar om... 
    Det är väl klart att jag inte kör iväg mina barn på den vecka som de ska bo hos mig. Jag "kör inte iväg dem"på deras pappas vecka heller, om det inte är så att vi har annat inplanerat eller att deras pappa vill att de ska vara hos honom.
    Jag var nog lite otydlig här, de skulle egentligen bo var annan vecka men de valde att vara hos oss på heltid så gott som och var hos mamma när de kände för det, ca fyra-fem dagar i månaden. De var mellan 14-17 år och jag tog aldrig upp det med dem utan tänkte att det finns nog någon anledning till att de hänger mer här.
  • vampyria2

    Hm hur gör ni när ni säger till ungarna att de inte får vara kvar hemma utan måste åka till den andre föräldern? Känns det inte minsta lilla elakt när ni säger det? Bryr ni er inte alls om att det nog gör dem ledsna och faktiskt gör dem lite illa?

  • vampyria2
    Iam skrev 2015-02-19 10:18:32 följande:

    Lite nyfiken... ni som säger att barnet alltid är välkommet utan att höra av sig. Att barnet själv styr sin tid utan kommunikation med förälder (för det är ju vad det i praktiken innebär)

    Låt oss säga att ert barn åker på semester med sin kompis familj. Du och mannen (pappan) tänker: "ahh då passar vi på att åka på en romantisk weekend, Rom here we come"

    Eller rättare sagt, ni tänker alltså aldrig så utan sitter alltid hemma i givakt ifall barnet, trots andra planer, bestämmer sig för att ändra sig?

    För om ni är i Rom, eller på hotell i Stockholm eller vad det må vara, så kan ju barnet inte komma hem till er trots behov.... och då är ni ju precis lika "dåliga föräldrar" själva som ni påstår att andra är. Eller är det bara bonusfamiljer som ska vara livegna under barnen?

    Jag förstår er inte?


    Om jag planerar att göra något så pratar jag med mina barn om det och förklarar att då och då är jag uppbokad och hör efter vad barnet har tänkt att vara under tiden, är barnet så stort att det kan vara ensam hemma och jag inte ska göra det jag har planerat hemma så får det naturligtvis vara hemma undertiden jag är borta, annars så får vi se till att barnet är hos den andre föräldern eller hos någon annan.

    Så gör man ju med barn som är hos en oavsett om det r bonus eller bio barn, jag fattar inte varför man inte skulle prata med barnet och berätta att man ska i väg eller om man ska ha fest hemma eller så.
  • vampyria2
    Brumma skrev 2015-02-19 10:38:41 följande:
    Oj vad är skillnaden när ditt "allmäna" svar är likadant som det som BioBonus skrev och som du tydligen ansåg var fel?

    Du ändrade plötsligt åsikt? Eller är det ok när du har annat för dig så ni måste säga nej till barnen men inte till andra?

    Förklara för mig vari skillnaden ligger?
    Läs om och läs rätt, vad jag påpekade är att det är en förbannad skillnad om man är vuxen och har flyttat hemifrån och inte kan hänga hos föräldrarna hela tiden och på att vara ett barn som fortfarande bor hemma, ser du ingen skillnad i det så ser jag inget intresse på att fortsätta prata med dig här faktiskt.
Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).