Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).

Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.

Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?

Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.

Behövde få skriva av mig samt få lite råd.

Eller så kan pappan flytta. Även om jag gillar sambons barn jättemycket så är de inte min familj. Jag är inte en i deras familj. För oss är det inget konstigt. Vi har en bra relation ändå.

Varför känner du behovet att ha fyra föräldrar, de flesta har faktiskt bara två?

Körde med dig? På vilket sätt körde hon med dig? Var det vanliga sysslor hemma?

Hade du inga krav på att göra saker hemma hos din mamma?

Blir lite nyfiken.

Vad då nej du? Jag dömde inte dig utan jag ställde bara frågor pga att det ibland kan finnas anledning till varför det är som det är i bland.

Nu säger du ju själv att hon inte mådde bra. Sen undrar jag varför din pappa inte hjälpte henne mer eller varför han inte sa något om det var sådan sne fördelning i mellan er barn?

Jag kan ibland märka att vi ställer mer krav på de gemensamma barnen som är här jämt. Det är ju också helt fel.

Bonus är ju också äldre så borde ju ha mer sysslor och mer ansvar.

Tycker inte att det din bonusmamma gjorde var okej på något vis.

Förstår att du kände som du gjorde. Synd att dom inte lyssnade på dig.

Klockrent! Av ngn anledning är det synd om barn som redan har två föräldrar om inte bioföräldrarnas nya vill ha den uppgiften..

Varför tillät din pappa det i så fall? Han är ju din förälder som har ansvaret för dig.

Fast vem har sagt att ts kör med sina styvbarn..?

HaHa, då är vi två som inte ligger på populära listan.

Du skriver själv att du senare förstått att hon inte mådde bra. Det är ju fakta som din pappa måste ha vetat om redan då. Därför tycker jag att han brister i sitt ansvar både gentemot dig, och faktiskt även mot sin sambo. 

Han skulle varit lyhörd och sett att hennes mående gick ut över er barn, och sett till att gå emellan och avleda och sett till att hon inte fick en chans att irritera sig på er. Han skulle sett till att ni gjorde det ni skulle, och hade hon börjat skrika så hade han fått gå in och säga att det var han som sagt att ni inte behövde göra det eller detta, eller att han själv var på väg och skulle göra det.

Det enda som binder barn och partner samman är ju föräldern, och brister hen så faller allt.

Hur kommer det sig att du ändå gav din styvmamma skulden. Hon är ju inte ens din förälder..

Jag vill komma till att du lägger ett större ansvar på din styvmamma än din egen pappa.