Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Hon kan inte ta sig hit utan att ngn hämtar henne.

Vi bor två timmars bilväg från mamman, skolan och vänner. Hon har ingen önskan av att vara här ensam eftersom det är så isolerat. Om hon, när hon blir äldre, känner att hon vill vara här mer så får hon gärna det. Vi hade allra helst sett att hon bodde här på heltid och då hade hon haft skolskjuts tex så hon kunnat komma hem efter skolan.

Om det skulle bli aktuellt att hon skulle vilja åka hit även om vi inte är hemma så tar vi det då. Men det finns ingen anledning för henne att vara här ensam.

anledningen till att hon kommer hit är för att träffa oss. Är vi inte här försvinner den anledningen.

Om man har ett barn eller flera som är van att ringa före ankomst som har vh eller vv boende på vilket sätt skadar detta barnen?

Det skadar väll barnen minst lika mkt sådana fall att ha ett umgängesschema överhuvudtaget?

jag tänker varför är familjerätt så noga med umgänges schema för om det nu anses vara skadligt för barnen att inte få komma och gå som dom vill?

Bara en tanke?

Varför ses detta som så viktigt för?

Exakt!

Sen träffar han/hon en annan bonusförälder sim också tycker lite på sidan av vägen efter något år och de har hunnit köpa lgh eller hus och så fortsätter livet. Inte konstigt att det är så många som separerar om man ska kasta ut varandra så fort man inte tänker och gör som den andre vill.

En gång i mitt liv var jag sambo med en person som gjorde allt jag bad om och tyckte allt jag sa och gjorde var toppen.

Detta beteende uppdagades efter ca fem år vi fick sju år tillsammans och det var de jävligaste två år i mitt liv.

Jätte jobbigt att leva med ett mähä.

Det är inte kärlek.

Jag ser absolut inte det konstiga i att höra av sig innan man vill komma till pappa när det är "mammavecka" eller vise versa.

Det är väl inte så konstigt att man kanske har planer eller helt enkelt bara vill andas ut och ta det lugnt, om barnet är planerat att vara hos den andra föräldern.

För mig skulle det vara självklart att barnen får höra av sig först och kolla läget. Nu tror jag inte att vi kommer ha det "problemet" när barnen blir större. Mitt barn bor här på heltid och mitt bonusbarns mamma bor 8 mil bort. Så bonusen dyker nog inte upp bara sådär, iaf inte i nuläget.

För mig är det självklart att de hör av sig om de vill komma hem när de inte är väntade. Samma sak gäller om de planerar att inte komma hit när de är väntade.

Fördomsfull som jag är så är jag säker på att ts tar hela ansvaret över sina barn och 90% av ansvaret över hans barn

Då hade hon fått väcka frågan med deras pappa om dom skulle börja bo vv istället för heltid.
Vägrar pappan så har sambon valet att stå ut eller gå vidare.

Nu gäller ju inte frågeställningen alls att barnen skulle sluta komma helt eller gå ner till vh.
Den handlar om att hålla kvar vv, och inte hatta hit och dit.

Så spydig! Som vanligt!

Det kan hända fast kanske inte i din perfekta värld att folk förändras. Har du hört talas om det?

Vi var 16 år när vi träffades han 18 år. Det hann och hända mycket i personligheterna och annat runt om under dessa år.

Jag brukar låsa in henne i ett rum nere i källaren när han behöver andas lite, eller kanske inte.

Jag trodde tråden handlade om när barnen bor växelvis och det var precis det jag svarade på.

Hans barn hade mer än gärna också fått bo här på heltid men det kommer förmodligen aldrig att hända om inte mamman går med på det när han blir äldre, vilket inte är så troligt.

Eftersom att vi har ett barn här på heltid, så är det ju nåt vi planerar efter. Hade hon inte bott här på heltid så hade vi planerat efter det. Ska vi göra något så skaffar vi barnvakt åt mitt barn. Hon är bara hos sin pappa max 1 gång/månad. Vi är aldrig planerat barnlediga så att säga. Nåt av barnen är alltid här.

Du behöver inte försöka måla upp det som att jag gör skillnad för att det handlar om mitt barn, för det gör jag inte. Hade hon bott växelvis så hade hon också fått höra av sig om hon ville komma hit på pappaveckan. Inte svårare än så.

Men alltså varför antar du att det är ett problem för min man att mitt barn bor här på heltid? Du vet ju ingenting om vår situation eller vad min man för person? Han är en underbar bonuspappa till mitt barn och tar en hel del ansvar för henne. Vilket var något han själv föreslog för annars hade vi inte kunnat flytta ihop. Jag förstår inte varför du är så spydig mot mig (om mig) i dina inlägg. Har jag skrivit att min man vill gå runt naken hemma eller ligga med mig i varje rum? Är det alltså så alla bonusföräldrar resonerar? För varken jag eller min man resonerar så.

Hade hans barn bott här på heltid så hade jag inte haft några problem med att ta ansvar över honom också om det behövdes.

Det enda jag skrev i mitt inlägg är att jag vill att de (barnen) i plural, alltså mitt barn också, hör av sig om de vill komma hit när de inte är väntade att göra det.

Jag resonerar precis som det som passar vår familj. Utan att vara spydig o hoppa på andra som ej tycker som jag. Kommer det däremot in folk som bland annat du som ska visa med hela handen och på ett formellt sätt och ett spydigt sätt deklarera för oss andra hur fel vi har så blir jag förbannad.

Du uttrycker dig som om du vore så himla mycket bättre än alla andra. Var det det är helt upp till dig men sluta klassa ner oss andra.

Jag är runt 40, gift sedan många år tillbaka, mamma och min man är pappa till mina barn, utbildad och ett skapligt bra betalt heltidsjobb, bor i hus som min man och jag ritat tillsammans och äger lika mycket.

Vet att du inte brukar ta åt dig detta när ngn säger det men du kan faktiskt ha en ganska nedlåtande "lilla du - jag är SÅ mycket bättre än ni och vet preeeeciiis hur allt ska vara" ton... I den här tråden verkar den lysa igenom flera gånger.

Det är på intet sätt ett "formellt sätt" (vilket jag inte heller uppfattade det som att Anonym-också försökte förmedla). Formellt språk kommer jag i kontakt med dagligen i mitt arbete och det har ingen "jag ser ner på dig" ton (har den det så frångår skribenten sin afgärsmässiga roll och försöker skriva läsaren på näsan. I mitt yrke kommer man inte så långt på det sättet eftersom det uppfattas som om personen är en besserwisser och har svårt att samarbeta)

Du vet sedan tidigare att jag uppfattat dig på ett sätt som du uttryckt att du inte menar. . Kanske är det så att du faktiskt uppfattas på ett annat sätt än du har för avsikt?

Detta är inte ngt påhopp på dig utan en påpekan om att du har en relativt tråkig och nedlåtande ton mot många som inte tycker som du. Lite tråkigt eftersom du ofta är en bra "motspelare" i diskussionen. Men det börjar bli lite trist att läsa dina påhopp..

Avslutar med den där smileyn ;)

Nej. Anonym (också) skrev inte att du hade ett formellt språk.

Hon skrev "Du uttrycker dig som om du vore så himla mycket bättre än alla andra. Var det det är helt upp till dig men sluta klassa ner oss andra.".

Det är inte samma sak som formellt språkbruk (Vilket var vad jag påpekade).

Det är ju själva tonen i dina inlägg hon ifrågasätter. Att du tolkar det som att hon tycker du skriver för formellt visar ju att du har svårt att ta åt dig vad folk menar.

Man kan vara spydig utan att bryta reglerna. Men jag tolkar det som att så länge inget av dina inlägg tas bort så anser du att du får vara hur spydig som helst? Du vet nog lika väl som jag att det tyvärr tillåts ganska extrema påhopp innan ngt plockas bort. Det rättfärdigar för den skull inte att vara nedlåtande mot människor för att de är av en annan åsikt än du.

Jag måste säga att jag håller med Brumma här. Om du, Påven Johanna, är intresserad av att vidga folks vyer, att kanske överväga förslag du kommer med (för du har en hel del vettigt att komma med, i mitt tycke) så bör du nog fundera över ditt sätt att uttrycka dig. 

För min egen del är det precis tvärtom.

Sedan jag fick barn har jag och aldrig och kommer aldrig välja en barnfr partner!

Barnfria har ingen aning om vad det innebär att vara förälder, vilket ansvar man har, att barnets behov alltid går först (vid behov) o.s.v.

Fattar inte varför föräldrar väljer barnfria partners?

Vilken kvinna ser sin mans barn sedan tidigare som något annat än besvär? Ja det finns undantag men de flesta anser att det är en börda - och det med all rätt!