Varför är det så känsligt om ett barn är tidig med något i utvecklingen? Hur ska man bemöta omgivningens skepsis?
Vi har en son som idag fyller 7 månader men som redan kan säga några ord. Han säger klart och tydligt "hej", "mamma", "pappa", "lomma" (blomma) och "fung!" (sjung!) samt två egenpåhittade ord för nalle och nappflaska.
Det är vårt första barn och vi visste först inte att han var tidig med talet utan förstod det först för en månad sedan. Vi upplever stor skepsis från omgivningen över det här. Vi har vänner som tror att vi "leker skola" dagarna i ända och matar honom med ord, och på öppna förskolan har andra föräldrar med jämgamla barn visat ett tydligt avståndstagande gentemot oss och vår son efter att de har hört honom prata.
Om någon främling på stan, arbetskamrat, bekant eller liknande träffar vår son och frågar hur gammal han är, så är det ingen som tror oss om de precis har hört honom säga hej eller mamma. Om han ser en krukväxt och säger "lomma" så skrattar folk och säger "åh, det lät precis som att han sade blomma!" Vi har slutat att svara att "Ja, han säger blomma. Han säger alltid blomma när han ser en krukväxt eller blomma" eftersom vi nu så många gånger har fått höra att: "Äh, det lät bara så men visst är det lite roligt att låtsas att han säger det."
När han var 5 månader hade han redan sagt "mamma" och "hej" ett tag men blev plötsligt tyst och sade nästan ingenting alls under en månads tid, inte ens vanligt joller. Vi blev oroliga och pratade med BVC-sköterskan som dumförklarade oss totalt och svarade att sådant är han för liten för att kunna säga. Vi trodde att det var någonting med hans öron då och det kändes fruktansvärt att hon inte ville ta oss på allvar. Nu löste det sig visserligen i alla fall och "mamma", "hej" och resten av orden rasslade till för en månad sedan.
Varför har folk så svårt att tro på att ett barn kan vara tidig med något i utvecklingen och hur skall man bemöta folks kommentarer? Vi går givetvis inte runt och skryter för folk om vad vår son kan säga, men vi kan ju inte sätta munkavle på honom när vi träffar folk och det känns heller inte rätt att ljuga om hans ålder, även om folk verkar tro att VI ljuger när vi talar om hur gammal han är.
En vän till oss som hade en dotter som började gå när hon precis hade fyllt 8 månader upplevde precis samma sak så hon ljög om flickans ålder och sade att hon var precis ett år men lite liten till växten om folk frågade hur gammal hon var, eftersom hon inte orkade med folks kommentarer eller misstro till hur gammal barnet var.
