Feminist, förklara detta för mig.

Du som man har i samhället en högre ställning än jag som kvinna har. Vad du säger blir i större utsträckning taget på allvar än vad jag säger, folk lyssnar mer på dig än på mig, din åsikt värderas högre än min. Även om just du inte förtrycker just mig eller kvinnor i allmänhet, så tillhör du den grupp som förtrycker kvinnor.
Det ansvar som du då får, är att tydligt ta avstånd från allt det som förtrycker kvinnor. Även om dina vänner och kolleger inte våldtar kvinnor så kanske de skämtar om och har en jargong som är nedlåtande mot kvinnor. Säg ifrån! Berätta att du inte tycker det är okej att ta tjejer på krogen på rumpan, även om de har kort kjol. Säg att du inte vill höra deras skämt om slampiga blondiner. Ta helt avstånd från den stereotyp som det gärna görs narr av bland män. 
Även när kvinnor uttrycker sådant om andra kvinnor bör du säga ifrån. Läs gärna på och skaffa dig argument, men det viktigaste är att inte acceptera det här beteendet alls. 

Trots att du själv är en jämställdhetsförespråkare så är du en del av de som skapar det ojämställda. Det är tragiskt, men sant. Det kan såklart tyckas skevt att lägga ansvaret för det här på alla män, men gör man inte det så står vi kvinnor ensamma i kampen om att bli jämställda männen, och då kvinnor har en lägre ställning blir kampen så mycket tyngre utan er hjälp. 
Det handlar inte om att ALLA män ska skuldbeläggas för det vissa män gör, utan det handlar om att ALLA män som ser felet i att kvinnor våldtas, misshandlas och psykiskt förtrycks behöver ta ansvar över att få bukt på problemet. Den dag vi alla behandlas likvärdigt oavsett kön, den dagen behöver inte längre alla män ses som potentiella våldtäktsmän och alla kvinnor som offer. Är inte bara det något värt att sträva efter för var man för sig, alla män som grupp och varenda människa i samhället?

Du, som man, är född med bördan att alltid bli misstänkt och ha ansvar för vad andra män gör. Jag, som kvinna, är född med bördan att alltid behöva se mig över axeln och känslan att aldrig räcka till.

SJÄLVKLART pratar jag generellt vill jag tillägga. Inget tjafs om att ALLA män SKA misstänkas, att ALLA män drar sexistiska skämt, eller att ALLA kvinnor är rädda när de är ute sent och ständigt känner sig förtryckta! Själv är jag inte det minsta orolig att bli våldtagen eller nåt. Det handlar om män som grupp, och kvinnor som grupp. Inte enskilda individer. Men varje enskild individ har ansvar!

Ingen förväntar sig att du ska förbjuda någon att uttrycka sig på ett visst sätt, däremot att du säger ifrån att du inte tycker det är okej. Det räcker med ett enkelt "Jag uppskattar inte sådana skämt.", då har du visat var du står, och samtidigt tagit ställning emot kvinnoförtrycket OCH emot bilden av män som förövare. Bra va?  Alla tjänar på det! Tyvärr räcker det inte riktigt att bara låtsas som ingenting när någon uttrycker kvinnoförakt, det tysta massan hjälper endast förtrycket att växa, det stoppar det inte. Men självklart är det ändå bättre än att skratta med, tro inte att jag menar annat.

Kvinnors ansvar och mäns ansvar skiljer sig åt något enormt, dels genom att männen är de som har övertaget. Som jag skrev innan, mäns åsikter värderas högre än kvinnors. Den kamp en kvinna för för sig själv kommer tyvärr att lyckas sämre än den kamp en man för för en kvinna. 
Sen är det en del i det ojämlika att kvinnor förväntas vara tysta, snälla och inte protestera. Kvinnor har fostrats att låta mannen leda, stå bakom honom och uppmuntra det han gör. Kvinnan lär sig att inte för sin egen talan, och det kan vara mycket svårt att bryta igenom den bilden av män och kvinnor som skapats, särskilt som en lätt förlöjligas och trycks ner ännu mer när en försöker försvara sig. 
Givetvis har kvinnor också ansvar, men med männens stöd har vi inte en lika lång väg bort ifrån det ojämlika samhälle vi har idag.

Arbetslösa är en grupp för sig, tyvärr är det inte något som passar in i sådana här diskussioner. Åtminstone inte utan att vi går in på arbetslösa män kontra arbetslösa kvinnor, och arbetande män kontra arbetande kvinnor. Vi kan dela upp det på så många sätt, i de allra flesta fall kommer det i slutändan vara männen som har fördel i alla grupper jämfört med kvinnorna. Återigen önskar jag att jag kunde ge dig ett annat svar och hålla med om att "arbetslösa" har det sämre än "kvinnor", men tyvärr håller det inte.

Anledningen att du bakas in i gruppen män är helt enkelt för att du är man. Liksom jag bakas in i gruppen kvinnor bara för att jag är kvinna. Jag tvivlar inte på att du är en fin man som inte passar in i bilden av förtryckande, misshandlande män. Men, det hela handlar inte om Dig och Mig, utan om Män och Kvinnor, men Du och Jag måste ta vårt ansvar för det som sker. Vi måste klumpa ihop oss alla för att kunna uppnå ändring, annars blir det miljoner olika kamper som förs på miljoner olika håll, miljoner kamper som måste vinnas och sedan kanske det ändå fortsätter i samma spår eftersom man inte ser hela bilden. Man behöver se till helheten i sådana här frågor, annars når man aldrig resultat. 
Jag själv ser mig som sagt inte som ett offer, jag är självständig och ser mig som likvärdig alla andra. Men jag blir ständigt påmind om att jag är kvinna, att jag förväntas bete mig på ett visst sätt, jag har ett "kvinnoyrke" med sämre lön än "mansyrken", jag möts av fördomar och blir antastad och kränkt för att jag är kvinna. Det man som kvinna får leva med som något normalt, skulle en man aldrig acceptera att bli utsatt för, dag efter dag, ett helt liv. Jag som kvinna har lärt mig att stå ut, för det finns inget alternativ till det. Det enda jag kan göra är att hoppas att jämställdheten går framåt såpass snabbt att jag hinner få uppleva friheten. Förmodligen lever jag inte så länge.
Det är beklagligt att vissa män hamnar i kläm, men tänk då på att alla kvinnor hamnar i kläm. 

Hoppas verkligen du blir lite klokare på det hela när du läst min långa bok här, haha 

Den kvinna som klarat sig genom livet utan att behöva höra kvinnoförnedrande skämt, eller ha blivit tafsad på mot sin vilja, eller blivit kallad könsstereotypa glåpord såsom slampa, hora, pryd kärring eller liknande, eller har fått "avklädande blickar" eller oönskade kommentarer om hennes snygga bröst eller rumpa, eller som aldrig uteslutits, nedvärderats, tystats, tillrättavisats eller hånats för att hon är just kvinna, den kvinna vill jag verkligen gratulera! Och jag skulle önska att det fanns gott om sådana kvinnor, som helt klarat sig undan, ute i vårt samhälle! 

Jag ska väl återigen påpeka, som jag gjorde i mitt första inlägg, att jag pratar generellt. Självklart går inte alla kvinnor runt och känner sig helt förminskade och värdelösa hela tiden. Jag själv gör absolut inte det. Men jag har svårt att tro att någon kvinna klarat sig utan att någon gång ha blivit utsatt för könsdiskriminering, som när det läggs till högen av all den diskriminering kvinnor utsätts för blir ännu en orsak till att vi alla behöver stå upp för jämlikhet. 
Och jodå, män blir också utsatta, men i grupperna män och kvinnor är det ändå kvinnorna som behöver lyftas upp. En del av feminismen handlar ju även om att män inte ska utsätta för fördomar, misstänkliggöras och anklagas. 

Tänkte att det räckte att jag skrivit i första inlägget att allt jag skrivit om såklart inte gäller för alla, men jag ska tänka på att vara tydligare nu  Förståeligt om någon inte orkar läsa alltsammans!

Som sagt, jag pratar om män som grupp och kvinnor som grupp. Diskussionen kan inte handla om Dig och Mig, då blir den meningslös. Du är uppenbarligen en man som enligt det du skriver inte står bakom förtrycket mot kvinnor, jättebra! Och jag själv misstänker inte någon för att vara våldtäktsman, jag är inte rädd att stöta på sådana heller. Men som kvinna behöver en vara på sin vakt, medveten om riskerna en utsätter sig för och ta för givet att var man kan vara en våldtäktsman. Även om varken du eller jag passar in i den mallen så ser verkligheten ut så när man ser till män och kvinnor i grupp. Tyvärr.

Åh, absolut bör vi ha som grund att förändra mansrollen, och kvinnorollen! Det är det det hela handlar om, får vi bort de där stereotyperna som vi från födseln får inpräntade i oss så dör problemet ut. Slutar vi se oss som och placera in oss i grupper av typiska män och kvinnor kommer vi inte heller ha bekymret att kvinnor diskrimineras just för att de är kvinnor. Liksom män inte behöver tvingas in i ett fack där de förväntas nedvärdera kvinnor och vara "känslokalla och gå ut i strid". Där kommer vi in i genuspedagogiken också, där man strävar efter att fostra individer och utesluta de här rollerna. Fantastiskt, det är precis det som behövs, och det är glädjande att höra att du har få sådana män i din omgivning!

Jag menar inte att kvinnor inte kan kämpa alls, utan att alla behövs i arbetet för jämställdhet, och att stödet från män betyder enormt mycket. Kvinnor behöver föra sin egen kamp, och historien har visat att vi kan det, men vi ska inte behöva föra den ensamma. Rent samhälleligt har jag nog redan svarat på vad jag främst tycker behöver göras, och det är som du själv sa att arbeta med att förändra könsrollerna, från grunden.
Var och en måste ta ansvar för att kvinnor inte misstros, kränks, nedvärderas för att de råkar vara kvinnor. Och det kan vara så enkelt som att lyssna när en kvinna talar. 

Absolut kan jag instämma i det, och frågan om klass ser jag som ännu ett stort samhällsproblem. Dock menar jag ändå att det blir en helt annan fråga, då man fortfarande kan se skillnaderna mellan män och kvinnor inom alla klasser, och att kvinnor alltid hamnar i underläge. Dessutom hamnar kvinnan lätt i större underläge i lägre samhällsklasser, jämfört med kvinnor som har högre utbildning och mer välbetalda jobb. Att man ser den ena problematiken utesluter inte att man också ser den andra. Sen kan det här med klassernas vara eller icke vara diskuteras vidare, men det blir ju som sagt en annan diskussion. 

Hur ska vi annars tala om problemen, om inte utifrån kön? Hur stora variationerna än är inom de olika könen, så finns det ändå en problematik som är tydligt könsbunden. Det är kvinnor som har sämre lön än män, det är män som tas på allvar när de söker vård, den typiske våldtäktsmannen är just en man, och den som blir misshandlad av sin partner är oftast en kvinna. Bortser vi från de här grupperna så bortser vi från hur samhället ser ut och förnekar problemen. Vi kan inte försöka hitta en lösning på att tusentals människor utsätts för våldsbrott varje år om vi bortser ifrån att majoriteten utsatta är kvinnor och att de som begår brotten i nio fall av tio är män.

Angående könsroller och vem som lider mest av att tvingas in i facket för sitt kön så kan du mycket väl ha rätt i att det är värre för de män som står utanför ramen än för de kvinnor som gör det. Tvivlar inte en sekund på att män döms hårdare i det avseendet! Och, det är som jag nämnde tidigare, det jag tycker utgör det stora problemet, utan dessa roller skulle vi inte ens behöva diskutera det här 

Ännu en bok blev det! Hoppas att du kommer vidare i dina tankar och funderingar kring detta, uppfriskande med den viljan att utvecklas. För min del kan jag säga att det låter som att du redan gör väldigt mycket.