IVF-pappan syns aldrig

Men inrätta genast en pvc klinik för alla stackars kränkta förbisedda män för all del.

Jag tycker ni ska läsa på anatomin. En man kan ALDRIG vara gravid. Han ska få barn. Kvinnan är gravid och ska föda barn. Ni väntar barn tillsammans, ett barn kvinnan bär eftersom hon är den ende i relationen som kan vara gravid. Att hävda något annat är ju löjligt. Ni båda går i väntans tider men mannen är precis som vanligt medan kvinnan producerar en massa hormoner hon inte haft tidigare. Dessa hormoner kan aldrig en man få. Eftersom han inte kan vara gravid. Det är hans kvinna som är gravid och bär hans barn. Att barnmorskan på MVC vänder sig till den blivande mamman är ju för att det är hon som känner av alla symtom av att vara gravid, det är hon som mår illa, det är hon som kräks, det är hon som får revbenen sparkade på varje dag, det är hon som känner trycker mot livmodertappen, det är hon som får läckande bröst. Medan mannen är precis som vanligt.

Jag har inte själv gjort ivf, men jag har på nära håll flera vänners tankar ovh känslor vida VF-behandling. Och jag förstår att det är oerhört påfrestande, och jag håller med dig till fullo om att båda föräldrarna behöver stöttning i processen och bli bra bemötta av vården. Men har ni inte blivit det, menar du? Vid era ivf-behandlingar, och på MVC? Ärligt talat undrar jag varför du lägger så stor vikt i vad reumatologen säger?

Och sedan, som skrivits. Ni väntar barn, ni ska bli föräldrar. Där är ni lika. Men det är din fru som är gravid. Och i många fall, på MVC och på förlossningen, kommer det därför vara henne som man vänder sig till. Det är hon som är den som behöver undersökas, kanske behandlas o.s.v. Att säga att vi är gravida är ungefär lika löjligt som att fortsätta med "idag mår vi illa, nu har jörnvärdet dalat så vi måste äta järntabletter, idag hade vi litet lågt blodtryck, vi har ganska ont av sparkarna just nu, vi har en del humörsvängningar, våra fötter har svullnat o.s.v. För så blir det väl, när det är "vi" som är gravida? Eller?

Jag ser faktiskt inget konstigt i att barnmorskan på MVC vänder sig mer till mamman, så länge hon inte enbart gör det. men väldigt mycket under ett MVC-besök rör ju mamman och ingen annan.

Min man är 100% engagerad i våra barn, men jag såg ingen som helst anledning till att han skulle följa med på varenda MVC-besök. Jag vet att man se olika på det dock... Vi värderar vår tid rätt högt, och om maken hann storhandla, eller laga mat, eller något annat medan jag var på MVC så var det mer värt för oss än om han varit med. Självklart fick han vara med om han ville, han var det någon gång också. Både jag och min man är något av kontrollmänniskor, men vi har full tillit till varandra och vågar därför släppa saker till den andre och lita på att den personen gör det lika bra som man själv. Besöken på MVC var för att se till att vårt barn och jag mådde bra, och det funkade alldeles utmärkt att han frågade efteråt hur det gått och jag svarade. Engagerat, tidsoptimerat och vi var båda glada och nöjda...

När vi gick på utredning, behandling, samtal, läkarbesök INNAN graviditeten så var lika barnlösa båda två, men ändå gjorde man skillnad på oss redan då, eller gjorde skillnad, man blundade för att jag fanns. Jag blev väldigt dåligt bemött när det kom till utredningen, behandlingen mm. Då var min fru inte gravid. Då bar hon inte det barn hon bär idag. Varför gjorde man skillnad på oss då? Om du nu utgår ifrån att vi inte är "lika" gravida. 

Vill du ha din ägglossning kollad och slemhinnorna i din livmoder undersökta? Vill du mäta dina halter och nivåer av hormoner och värden?

Eller vill du bara bli lite allmänt gullad med?

Javisst kan man klanka ner på personalen i sjukvården för att de vänder sig till den som är gravid. Jag tycker det låter som det rimliga. Om du vill vara med vid varje mvc besök, ta ledigt från jobbet för att se hur mycket magen växt... ja då får du säga till mvc-sköterskan att du vill att hon pratar med er båda. Det är med all säkerhet inte något hon gör för att vara otrevlig, utan de flesta människor vill göra ett så bra jobb de kan. 

Vidare så finns det anledningar till att man från vårdens och samhällets sida förutsätter att mamman kommer att ta hand om barnet i alla lägen och att pappan ev inte kommer att göra det. Dessa är givetvis att så många pappor försvinner någonstans på vägen. Kanske får man kalla fötter redan när kvinnan är gravid, kanske blir man kär i någon annan när hon precis ska föda, eller kanske sticker man när barnet är ett år och det blev lite för jobbigt et hela. Om du bara visste hur vanligt det är med pappor som inte finns där för sina barn. Om du har det i åtanke kanske du kan ha lite förståelse...