hallå02

Äldre 22 Feb 18:07

14 svar

Psykolog vs Civilingenjör?!

Hej! Jag är en tjej på snart 18 år som pluggar naturvetenskap och försöker lista ut vad jag vill plugga på högskolan och skulle behöva lite tips och hjälp... Jag tänker kort beskriva mina egenskaper: social, motiverad, känslosam, energifull och tycker om när det händer saker, älskar äventyr och resor, absolut hatar att vara ensam och tycker om matematik. Jag har funderat mycket på Civilingenjör inom miljöteknik & vattenteknik eftersom jag gillar matematik och vill göra något som verkligen förbättrar vår värld (därav miljöinriktning). Samtidigt så är jag mer mentalt stark än fysiskt... Jag har lättare att arbeta "med huvudet", tänka och räkna, än att utföra praktiskt arbete (har tex svårt med att lära mig köra bil). Så jag undrar är det mycket praktiskt arbete som civilingenjör eller hur är det egentligen? (Förstår att det beror på inrikting och arbetsplats).

På senare tid har jag också börjat fundera på ett yrke som psykolog. Det känns bara lite synd att kasta bort min matematiktalang som lärare säger att jag har. Jag vill också veta hur långt jag kan komma inom naturvetenskapen då jag tycker det är kul. Jag har fått inpräntat i mitt huvud hemifrån att jag ska välja ett "mäktigt" jobb med hög lön. Jag håller med om det men det måste samtidig vara kul, annars rinner livet ut i sanden. Jag tycker om att resa och gå på äventyr - mitt mål är väl att ha pengar över för att leva lite och upptäcka världen.

Samtidigt kanske jag blir en halvbra civilingenjör och en toppenbra psykolog. Då väger de upp varandra. Allt beror ju på hur bra man är i de man gör. Jag vill gärna hjälpa och göra något av betydelse annars känns jobbet meningslöst och jag tappar snabbt motivationen och glädjen. Dessutom är jag en väldigt emotionell person och samtidigt vill jag inte sitta framför en dator på ett kontor resten av mitt liv. Vad tror ni att jag passar bäst till, psykolog vs civilingenjör?

Jag kan även nämna att jag går på ett gymnasie som strulat mycket med utbildningen och är en aning rädd över att ej klara av civilingenjörsutbildningen då min gymnasieutbildning varit bristande. Men man kan väl alltid hoppa av om det är så? Kanske ska ha psykolog som plan B? Jag vill trots allt satsa högt och är en ambitiös person! Vill inte ångra mig i framtiden och tänka: varför satsade jag inte?

Anonym (matnat)

Äldre 22 Feb 18:39

#1

Jag kan ju inte veta vad som är rätt för dig, men jag som naturvetare ångrar faktiskt att jag inte försökte börja på civ ing. Man kan trots allt byta efter ett år om det verkar helt fel, även om det är lite struligt.

Jag gick matnat-programmet ingång 2 och det blev bra det också, men jag känner att jag fegade onödigt mycket inför ingenjörsmatten. Man kan jobba i grupp och hjälpas åt, det brukar finnas mentorer (studenter som läst längre) och extra förberedande kurser i matte och fysik innan terminsstart för att kompensera brister.

Vissa tentor får många i kursen leva med att tenta om, och även de som bara "tagit sig igenom" har idag bra jobb av de jag känner. Även en del som bara har 2/3 civilingenjörsutbildning har faktiskt högre lön idag än många som har examen inom andra studieområden, men då har man ofta ett specialintresse ( t ex knackat kod sen tonåren) eller kanske kontakter. Men en stor anledning att läsa till ingenjör är också de kontakter du får med dina kursare under utbildningen. Den som är social och smart kommer sedan att ha kanaler in på säkert hundra välkända företag, jag var inte så bra på nätverkande på den tiden men jag har tagit igen det i efterhand.

Det är väldigt skönt att innan man söker jobb på ett ställe kunna mejla nån som redan är där, och vet eller kan ta reda på hur ryktena går om den avdelningen eller chefen.

Jag funderade också över psykologutbildningen, men det är en ganska tung belastning att hela tiden tas med mänskliga problem, och som vuxen får man oftast en del sånt privat också. Om jag ville ha mer med människor att göra utifrån det jag vet nu så hade jag nog funderat på en HR-utbildning med inriktning arbetsrätt och byggt ut med lite ekonomi. En smart och taktisk HR manager kan få stort ansvar och en riktigt bra lön, och även om det förekommer tragedier även i arbetslivet så slipper man vanligen höra om pedofilers tvångsfantasier eller män som är besatta av att ha sex med sin mor eller överfalla en kvinna i en mörk gränd.

Om du funderar på ett socialt yrke så testa t ex att arbeta som volontär på kvinnojour några år, då har du en aning om vad du ger dig in i. Och på psykologutbildningen är det definitivt ingen nackdel att ha levat några år längre, det är snarare en fördel om du har rest och jobbat lite och kanske studerat något annat innan du börjar. Jag gick också direkt från gymnasiet till universitetet och visserligen fick jag till ett halvår utomlands under mina studier men jag var allt ganska oerfaren, även om jag var begåvad. Så jag skulle säga att du har tid att utforska andra studier också.

Studentpappa

Äldre 22 Feb 18:48

#2

Om du väljer ingenjör så läs en klassisk inriktning och ingen specialare som någon skola hittat på själv. Det låter som till exempel väg och vattenbyggare skulle passa dig. Du är mer attraktiv med en välkänd examen.

Jag läste en praktisk linje som reparatör och klarade ändå att läsa till maskiningenjör. Läste ett basår först. Ingenjörer är inga övermänniskor, är du kass på matte och fysik kan det såklart bli svårt men en normalbegåvad människa klarar det utan problem.

hallå02

Äldre 22 Feb 18:57

#3

Anonym (matnat) skrev 2015-02-22 18:39:42 följande:

Jag kan ju inte veta vad som är rätt för dig, men jag som naturvetare ångrar faktiskt att jag inte försökte börja på civ ing. Man kan trots allt byta efter ett år om det verkar helt fel, även om det är lite struligt.

Jag gick matnat-programmet ingång 2 och det blev bra det också, men jag känner att jag fegade onödigt mycket inför ingenjörsmatten. Man kan jobba i grupp och hjälpas åt, det brukar finnas mentorer (studenter som läst längre) och extra förberedande kurser i matte och fysik innan terminsstart för att kompensera brister.

Vissa tentor får många i kursen leva med att tenta om, och även de som bara "tagit sig igenom" har idag bra jobb av de jag känner. Även en del som bara har 2/3 civilingenjörsutbildning har faktiskt högre lön idag än många som har examen inom andra studieområden, men då har man ofta ett specialintresse ( t ex knackat kod sen tonåren) eller kanske kontakter. Men en stor anledning att läsa till ingenjör är också de kontakter du får med dina kursare under utbildningen. Den som är social och smart kommer sedan att ha kanaler in på säkert hundra välkända företag, jag var inte så bra på nätverkande på den tiden men jag har tagit igen det i efterhand.

Det är väldigt skönt att innan man söker jobb på ett ställe kunna mejla nån som redan är där, och vet eller kan ta reda på hur ryktena går om den avdelningen eller chefen.

Jag funderade också över psykologutbildningen, men det är en ganska tung belastning att hela tiden tas med mänskliga problem, och som vuxen får man oftast en del sånt privat också. Om jag ville ha mer med människor att göra utifrån det jag vet nu så hade jag nog funderat på en HR-utbildning med inriktning arbetsrätt och byggt ut med lite ekonomi. En smart och taktisk HR manager kan få stort ansvar och en riktigt bra lön, och även om det förekommer tragedier även i arbetslivet så slipper man vanligen höra om pedofilers tvångsfantasier eller män som är besatta av att ha sex med sin mor eller överfalla en kvinna i en mörk gränd.

Om du funderar på ett socialt yrke så testa t ex att arbeta som volontär på kvinnojour några år, då har du en aning om vad du ger dig in i. Och på psykologutbildningen är det definitivt ingen nackdel att ha levat några år längre, det är snarare en fördel om du har rest och jobbat lite och kanske studerat något annat innan du börjar. Jag gick också direkt från gymnasiet till universitetet och visserligen fick jag till ett halvår utomlands under mina studier men jag var allt ganska oerfaren, även om jag var begåvad. Så jag skulle säga att du har tid att utforska andra studier också.

Tack för svaren och tipsen!

Så du tror jag skulle kunna klara av ingenjörsutbildningen ändå? Jag har funderat på att plugga i Uppsala. Är ett yrke som ingenjör helt osocialt?

Jag har lätt för matte men ogillar visserligen fysik, mestadels pga. att det varit svårt då vi bytt lärare x antal gånger. Det har lett till att vi ligger efter i kursen (går i tvåan och vi läser fortfarande fysik1). så nu har vi börjat sortera ut det viktigaste, vilket ger mig känslan av att jag saknar kunskap i just fysik.

hallå02

Äldre 22 Feb 19:13

#4

Studentpappa skrev 2015-02-22 18:48:32 följande:

Om du väljer ingenjör så läs en klassisk inriktning och ingen specialare som någon skola hittat på själv. Det låter som till exempel väg och vattenbyggare skulle passa dig. Du är mer attraktiv med en välkänd examen.

Jag läste en praktisk linje som reparatör och klarade ändå att läsa till maskiningenjör. Läste ett basår först. Ingenjörer är inga övermänniskor, är du kass på matte och fysik kan det såklart bli svårt men en normalbegåvad människa klarar det utan problem.

Jag har lätt för matte men ogillar visserligen fysik, mestadels pga. att det varit svårt för att vi bytt lärare x antal gånger. Det har lett till att vi ligger efter i kursen (går i tvåan och läser fortfarande fysik1). Vår nuvarande fysiklärare är inte så bra och vi har börjat sortera ut det viktigaste för att hinna, vilket har gett mig oron att jag saknar kunskap i fysik.

BuoBä

Äldre 22 Feb 19:37

#5

hallå02 skrev 2015-02-22 18:57:49 följande:

Tack för svaren och tipsen!

Så du tror jag skulle kunna klara av ingenjörsutbildningen ändå? Jag har funderat på att plugga i Uppsala. Är ett yrke som ingenjör helt osocialt?

Jag skulle säga att ingenjör är mycket mer socialt än psykolog. Som ingenjör ingår du nästan alltid i en grupp som jobbar tillsammans för att lösa någon form av problem. Det handlar väldigt mycket om att kommunicera. Med andra ingenjörer, med slutanvändare, med beställare, med säljare mm mm.

Som psykolog pratar du med dina patienter, men du har inget professionellt utbyte av dem på samma sätt som med kollegor. Visst kan det vara flera psykologer på mottagningen, men den mesta tiden kommer var och en sitta på sitt rum med patienter.

snedtak

Äldre 22 Feb 20:58

#6

Jag skulle som ovanstående säga att ingenjör är ett väldigt socialt arbete. Man arbetar med att lösa problem och det gör man i princip aldrig ensam. Mycket går ut på att diskutera, formulera och presentera sitt arbete och problem man arbetar med.

Har du kollat på Civilingenjör inom energisystem i Uppsala?
Uppsala är ändå ett etablerat universitet och en bra studentstad. Vissa lite mer elitistiskt lagda människor påstår att ingenjörsutbildningarna i Uppsala håller något lägre klass än de bästa, men jag tror verkligen inte att det spelar någon roll.

Anonym (matnat)

Äldre 22 Feb 20:59

#7

hallå02 skrev 2015-02-22 18:57:49 följande:

Tack för svaren och tipsen!

Så du tror jag skulle kunna klara av ingenjörsutbildningen ändå? Jag har funderat på att plugga i Uppsala. Är ett yrke som ingenjör helt osocialt?

Verkligen inte, de flesta jobbar i projektform på ett eller annat vis.

Många ingenjörer blir projektledare eller chefer. Och även om man skulle bli forskare och kanske gör sin egen grej en stor del av tiden så måste man ändå kunna arbeta ihop med andra ibland. De flesta stora upptäckter idag kräver faktiskt teamarbete över lång tid, och ofta arbetar forskare från flera ämnen ihop. När jag forskade i biokemi supporterade jag ett gäng biofysiker med levande material och fick även lämna material till forskare från fasta tillståndets fysik som höll på att starta upp en ny analysmetod, Atomic Force Microscopy, vid vårt universitet.

Men med socialt arbete menar man ju i vardagstal/breda termer att hjälpa andra människor att fungera i samhället (psykolog, socionom m fl) medan ingenjören snarare är den som hjälper samhället att fungera.

Vägar, arkitektur, telekom, brandsäkerhet, elektroteknik, miljöteknik, maskindesign, interaktionsdesign, processkemi, bioteknik och programmering svarar för stora och viktiga funktioner i vårt samhälle och det är viktigt tycker jag att även kvinnor är med och tänker till hur de ska utformas. Så att samhället faktiskt fortfarande är till för människor och inte blir obegripligt eller alltför stressande för t.ex. de som är äldre.

ITpappan

Äldre 22 Feb 21:01

#8

Jag hade rekommenderat civilingenjör. Det öppnar många vägar.

Välj en av de större erkända skolorna: Chalmers, KTH eller Lund.

hallå02

Äldre 22 Feb 21:17

#9

snedtak skrev 2015-02-22 20:58:00 följande:

Jag skulle som ovanstående säga att ingenjör är ett väldigt socialt arbete. Man arbetar med att lösa problem och det gör man i princip aldrig ensam. Mycket går ut på att diskutera, formulera och presentera sitt arbete och problem man arbetar med.

Har du kollat på Civilingenjör inom energisystem i Uppsala?

Uppsala är ändå ett etablerat universitet och en bra studentstad. Vissa lite mer elitistiskt lagda människor påstår att ingenjörsutbildningarna i Uppsala håller något lägre klass än de bästa, men jag tror verkligen inte att det spelar någon roll.

Jag har kollat på Civilingenjörsprogrammet inom miljö- och vattenteknik. Jag kan kolla energisystem också. Tror du att inriktning energisystem är mer givande eller mer eftertraktat än det andra programmet?

Nej det hoppas jag att det inte gör, som du förstår är jag trött på skolor som strular och vill helst bara att det ska få flyta på nu så jag vill gärna hitta ett bra universitet.

hallå02

Äldre 22 Feb 21:32

#10

Anonym (matnat) skrev 2015-02-22 20:59:52 följande:

Verkligen inte, de flesta jobbar i projektform på ett eller annat vis. Många ingenjörer blir projektledare eller chefer. Och även om man skulle bli forskare och kanske gör sin egen grej en stor del av tiden så måste man ändå kunna arbeta ihop med andra ibland. De flesta stora upptäckter idag kräver faktiskt teamarbete över lång tid, och ofta arbetar forskare från flera ämnen ihop. När jag forskade i biokemi supporterade jag ett gäng biofysiker med levande material och fick även lämna material till forskare från fasta tillståndets fysik som höll på att starta upp en ny analysmetod, Atomic Force Microscopy, vid vårt universitet.

Men med socialt arbete menar man ju i vardagstal/breda termer att hjälpa andra människor att fungera i samhället (psykolog, socionom m fl) medan ingenjören snarare är den som hjälper samhället att fungera.

Vägar, arkitektur, telekom, brandsäkerhet, elektroteknik, miljöteknik, maskindesign, interaktionsdesign, processkemi, bioteknik och programmering svarar för stora och viktiga funktioner i vårt samhälle och det är viktigt tycker jag att även kvinnor är med och tänker till hur de ska utformas. Så att samhället faktiskt fortfarande är till för människor och inte blir obegripligt eller alltför stressande för t.ex. de som är äldre.

Tack för ditt svar!

Låter svårt och komplicerat, hehe, jag hoppas jag kan klara av det. Jag är inte mer än normalbegåvad. Jag har hört att det är väldigt tufft på KTH t.ex. och andra stora högskolor.

Miljöteknik eller arkitektur låter lockande. Jag har som sagt kollat på Civilingenjörsprogrammet inom miljö- och vattenteknik i Uppsala.

hallå02

Äldre 22 Feb 21:40

#11

ITpappan skrev 2015-02-22 21:01:31 följande:

Jag hade rekommenderat civilingenjör. Det öppnar många vägar.

Välj en av de större erkända skolorna: Chalmers, KTH eller Lund.

Är det inte väldigt svårt på dem skolorna? KTH eller Chalmers är det närmaste isåfall (vill inte allt för långt ifrån min familj). Men att få lägenhet i storstäder är omöjligt så jag kommer säkerligen få pendla från en mindre ort. Dessutom underskattar jag nog mig själv lite men jag är rädd att inte klara av högskolestudierna.

Jag tänkte på Uppsala eftersom det inte är allt för långt ifrån min hemstad och det sägs vara ett bra studentliv där. Är det så pass stor skillnad mellan de "stora högskolorna" och de "mindre"?

BuoBä

Äldre 22 Feb 22:11

#12

Uppsala kan väl knappast räknas som "mindre".

Vad gäller svårighetsgraden är den nog ungefär samma på de flesta ställen. Skolorna vinner inget på att ta in massa folk som sen hoppar av för att det är för svårt. Visst är det högt tempo, men det finns studiegrupper, mattefaddrar, lektionsassistenter mm för att hjälpa till.

Ramborg

Äldre 22 Feb 22:17

#13

En aspekt du kan fundera på är hur lätt det är att få jobb när du är klar.

Det lär ju vara betydligt lättare som psykolog än som civ ing. Jag bor inom räckhåll för både Lund, Malmö, Köpenhamn och känner flera civ ing här som säger att arbetsmarknaden är skittuff.

Men om du verkligen vill bli eftertraktad ska du bli psykiatriker.

42.

Kjell2

Äldre 23 Feb 08:43

#14

Kan rekommendera civilingenjör. Är det själv och har haft fantastikst kul, fått resa, lära mig massor med nytt, bott utomlands, jobbat med roliga människor, kunnat styra min yrkesutveckling, bytt branch mm.

Civilingenjör är i huvudsak ett teoretiskt yrke där det gäller att använda huvudet, inte kroppen. Lite beroende på vilken karriär du gäller kan du i huvudsak jobba självständigt eller som jag, ständigt tillsammans med andra männsikor, kollegor, kunder, leverantörer lösa problem gemensamt.

Mitt tips är att du i först hand väljer en bred klassisk utbildning som gör att du har stora valmöjligheter i framtiden. Vilken ort spelar mindre roll, skillnaden ligger i detaljerna och oavsett ort är det ungefär lika lätt/svårt och bra/dåligt.

Psykolog vs Civilingenjör?!

INNEHÅLL